5 års avloppstankar +1

På besök

2016-10-12

Ute i norra delen av Alvesta kommun. I dessa älgjaktstider så kunde (i hela kommunen) följande räkenskaper redovisas.

Män med gröna kläder och med bössa – jättemånga.

Katter i diverse färger och storlekar – nästan lika många.

Rådjur – ett styck mitt på vägen.

Låsta vägbommar – två stycken.

Kvarglömda saker som gav omväg- en.

Älgar – 0 stycken.

Är älgarna redan slut eller gömmer de sig bra? Det är frågan.

Äta ute

2017-05-16

Lunch ute strax norr om Älmhult i Alvesta kommun under tisdagen. Vädret var lite lurigt under hela dagen, soligt och ljust men blåsigt och inte direkt varmt. 22 stopp klarades av och totalt blev det runt 20 mil i bilen.

Spirande grönska och väldoftande hägg. Lunchen intogs i en hasseldunge bland vitsippor och knoppiga liljekonvaljer. Maskrosorna lyste upp på fälten och granskotten börjar slå över i rött. Det är fåglar överallt, en spillkråka? flyger lågt över vindrutan och längs med riksvägen promenerar en hel andfamilj. Det är hektiska tider i naturen nu. Mycket är i rörelse. Mycket liv på gång. Mer värme och lite regn på det och all grönska kommer explodera, det kommer växa så det knakar, blommor av färg spraka och pajer av frukt och bär det kommer att gå att baka.

Frukost vid myren

2017-09-01

Det blev frukost ute idag. Vid Taglaremyren i Alvesta kommun närmare bestämt. Fantastiska vidder och ovanligt lite blåst. Här skulle man varit i den tidiga morgontimman någon gång och se dimbankarna lyfta och se solen bryta igenom.

Blev lite sugen på att gå rakt över. Såg inte ut att vara så långt men svårt att avgöra med endast ögonmåttet till hjälp.

Sol men inte varmt ute idag. Lite kallt i vinden och stor närvaro av hösten. Två älgar och tre rådjur längs med morgonturen söder om den gamla macken i Lövhult.

Fredag och strax helgfritt. Lite blött i baken när man reste sig upp. Kaffet urdrucket och bullarna uppätna. Jag har ofta tänkt mig en morgon på ön vid Vakömyr, i stillheten ute i ingenstans och där ta in när naturen vaknar till en ny dag. Tänk att få se nattens djur och fåglar dra sig in i skogen och blicka ut över det platta landskapet som en kapten med kikare från ett båtdäck någonstans. Får försöka få in det en vår, känns trevligare så. Ta sig ut i kvällningen och sen kura under några filtar och invänta skådespelet. Myrar är mytomspunna platser. Som sjökaptenen i Knut Hamsuns Landstrykare fick erfara. Vissa tuvor håller andra ger vika.

Får inte glömma plocka med kikare och kamera i så fall. Svårt att fånga känslor på bild men det kan vara värt ett försök.

Tänk att det har legat ett soldattorp ute på myren i Vakö. Vilken vardag hade de som bodde där? Vilka personer träffade man på daglig basis och vad var viktigt i deras liv förutom att få tillräckligt med mat på bordet? Vi behöver inte gå så långt bak i vår historia här i Sverige för att hitta massvis med sådana levnadsöden. Vad levde de av? Vad drömde de om? Hur såg de på sin framtid?

Var det något de kunde göra så var det att leva för dagen. För att de måste och för att alternativen var sämre. Mycket var säkert enklare då. Jag säger inte att det var bättre för varje tid sätter standarden för de personer som lever i den. Har du levt hela ditt liv i ett ensligt torp i skogen eller på en myr så är det kanske inte bredband och kanalutbud det som är viktigast? Det är dina egna upplevelser och din världsbild som skapar dina behov av förnyelse och utveckling.

Men vi kanske måste nyttja backspegeln ibland. Inte bara stirra oss blinda framåt. Det gör ondare att möta ett rusande tåg än ett som står stilla. Våga ta en paus ibland, ett omtag. Spring inte på alla bollar och spring för att du vill fånga dem och göra något med dem. Slå inte tillbaka dem för snabbt, för då kommer det bara flera. Lär dig hantera en boll i taget och du. Oftast har du även en andra serve att ta till om det behövs.

Lasse Winnerbäcks Granit & Morän när jag redigerade denna text. Mycket gubbar på parad i dagens låtlista. Började med Bowie, fortsatte med Depeche Mode, Buzzcocks och snart kommer Erasure sen blir det Kent och Ratata innan Björk kommer och bryter dominansen.

Fredag igen och igen

2017-09-08

Jag fick ett behov av att hamra in lite bokstäver på ett papper. Jag hade ingen tanke på att det skulle bli något av det men kände att jag behövde få ut något. Som om det satt en stor kork i huvudet som byggde upp tryck, som en stilla dimbank som gjorde det omöjligt för tankarna att hitta fram.

Fredag. Det är fredag igen. Det var ju det alldeles nyss? Detta 2017 är omöjligt att gå i takt med. Tiden går liksom hela tiden lite för fort. Hur mycket man än springer så är det som om sekundvisaren håller undan, håller avstånd, småler när den tittar ner från väggen, tic tac, du kommer aldrig mig i fatt.

Jag har hört att man ska få sämre reflexer när man blir äldre. Hur gammal gör det mig i så fall? När hände det? Avgångstider, möten och kalendrar. Telefoner och mail, jag fixar, det är lugnt. Nej du stör inte, hade inget bättre för mig.

Organisation och framförhållning. Ord att plocka med sig inför årsskiftet och saker att börja tänka på direkt. Livet är en fest. 24 h party people, i morgon är en annan dag, ta dagen som den kommer. Gå på saker och ting direkt, gör färdigt, stäm av och lämna det bakom dig. Samla inte på hög. Små måsten kan bli stora och framförallt kan de bli många. Odla din tid. Glöm inte att skörda och rensa. Harva bara inte på av gammal vana.

Tänk vad lätt det är att säga saker, att ha en åsikt men ibland måste man även ha täckning för det man säger och tänker. Inte bara gissa vad alla vill höra och stämma in i samma kör. Glöm inte att tänka även innanför boxen. Det är ju trots allt där du befinner dig just nu. Självklart är det bra med framtidstro och visioner men bli inte helt historielös. Eller?! Det är kanske så man måste resonera ibland. Sök inte medellösningar och plocka med dig alla trådar till varje pris. Ibland måste band klippas även om det gör ont.

Människan är väldigt anpassningsbar. Men alla går inte att dra över samma kam. Vi är alla individer i den stora massan vilket skapar utmaningar och får saker och ting att växa. Vi alla kan bidra med något om vi bara försöker och om vi låter alla få chansen att göra det. Visst, det låter för bra för att vara sant och i vissa fall är det även det. Någon måste leda eller så kan man prata och diskutera till leda och det utan att det kan leda någon vart.

Usch. Så mycket tankar och funderingar och det innan tåget har passerat Blädinge. Får släppa det hela nu. Parkera det någonstans, släppa och gå vidare. Jag har fått sitta och hamra en stund, fått tänka fritt på egen hand. Nu låter jag tanken fara vidare mot Kalmar samtidigt som jag plockar ihop och gör mig i ordning för en ny dag. En ny bra dag. En dag som blir bättre om jag gör den bättre, om jag anstränger mig och bjuder till. Alla kan bidra med nåt. Ta dagen med ett leende. Det blir roligare då, lös knutar direkt så behöver du inte sitta och knåpa i timtal i onödan.

Oktober längs vägen

2017-10-03

Alvesta kommun i början av oktober. En del höstfärger och en förmiddag med både sol och några få regnstänk. Ibland måste man bara få stanna bilen, se sig omkring och förstå hur lyckligt lottade vi är som bor i Sverige.

Jag hade inget speciellt motiv i åtanke idag. Inte ett enda extra stopp för att föreviga en tall mot mörk bakgrund. Naturen har inte slagit över och exploderat i rött ännu. Till det behövs det nog en frost natt. Många björkar har redan släppt bladen helt, fina motiv men inget kom med den här gången.

Sträckte hålfoten på väg över första staketet. Fastnade sen i långt gräs när jag skulle svinga mig över vilket kunde inneburit att jag hamnat i en oformlig hög. Kan konstatera att det inte var ström på och att jag gick runtom på vägen tillbaka.

Gemensam tur

 2018-04-24          

Åkte idag på groprunda med kollegor från Älmhults kommun. Blev två långa svängar där Alvesta visade upp sig från sin bästa sida. Flera intressanta möten, spännande inspektioner och informativa dialoger avhandlades.

Det är viktigt att söka samsyn, tänka efter ett varv till och ibland få ifrågasätta sig själv bara för sakens skull. Ibland måste man tänka efter varför man hanterar ett ärende si eller så. Oftast har man en inbyggd reflex och agerar efter den och det utan att tänka efter varför?

Stickvägar, grusvägar och genvägar.

Sticka över ibland på tvären och gena lite grann. Rådjur på ängen, i skogen och springandes över vägen. Fåglar i massor och än mer harar och hästar.

Lövsprickning och lökblomning. Sjöar bäckar och dammar, samt stänk från ovan. Fina tak och många tallar, blåbärsris, lingonris och vildros.

Gropar, hål och lock. Tack för idag, anteckningar inne, bock.

Avloppsinspektör ute och cyklar

2018-09-04

Ett vad är ett vad. Eller vad? OM det endast blev en provgrop i norr skulle den tas via cykel. Det var många dagar kvar när det hela bestämdes och jag var övertygad om att våra alerta fastighetsägare samt entreprenörer skulle rädda mig men så blev inte fallet. På kommunal lånecykel bar det av och 5,5 km senare var jag framme. Jag tittade i gropen tog ett kort och mätte lite med tumstocken samt kände på jordlagret med fingrarna, förstärkningslager kommer att krävas tänkte jag och hjulade tillbaka till morgonkaffet i kommunhuset.

Under tiden jag trampade kom jag att tänka på vilket bra redskap cykeln är för de som jobbar med samhällsplanering. Du märker av de passerande bilarna på ett annat sätt och har gångtrafikanter, cykelvägar och korsande spår att hålla reda på. Du känner luftdraget från mötande och passerande fordon och du hinner se så mycket mer av omgivningen jämfört med om du sitter bakom ratten.

Ännu mera trampande

2018-09-07

Stärkt av tisdagens färd med cykel och tittandes på provgrop, blev det även tillsynsfredag bakom styret.

Totalt tio stopp blev det, nio tillsynsobjekt samt en grop som ändå passerades. Den totala sträckan uppskattades till tre mil och tidsåtgången var under fem timmar.

Vi lyckades även hitta lämpliga bänkar till både frukost och lunch, även om utsikten över trafik passerandes på en riksväg i riktning mot Värnamo, får få extra poäng för utsikten.

Det var lagom väder att trampa runt i. Nästan helt vindstilla tills efter sista besöket. En lös och tung grusväg drar dock ner intrycket och det samma gör även den lilla snutten på riksväg 25 mot Hjortsberga.

Vi får se om detta blir första, enda samt sista tillsynsdagen med cykel. I år lär inte resterande fastigheter ligga lika samlat och nära centralorten. Men det kommer nya år och möjligheter längre fram.

Säsong för svamp

2018-09-20

Alla kan inte leta svamp. Ibland kan slambrunnar, fördelare samt luftningsrör vara en lika stor utmaning. De kan även vara lika giftiga på sitt sätt.        

I vår kommun har vi tillsynat små avlopp som har minst tolv år på nacken och det hela är enkelt att sammanfatta. Aktiv tillsyn är ett måste om vi inte vill hamna tillbaka på samma nivå på avloppen innan inventeringen startade 2006. Bara för att vi går på praxis från de allmänna råden, innebär inte alltid att saker och ting ser så mycket bättre ut vid uppföljande tillsyn.

Idag samtalade vi med en kommuninvånare om tillsynen och han jämförde den med ett besök av sotaren. En bra liknelse att lägga till den om bilprovningen som är vanligt förekommande. Ha en fin tillsynshöst ute i landet.

Nya gropar i hösten

2018-10-24

Det känns som om 2018 har peakat när det gäller små avlopp i vår kommun. Den aktiva tillsynen är i princip avslutad och antalet inkommande provgropar är hanterbara. Denna vecka blev det en tur söder om 23:an samt väster om väg 126. Två stycken torra gropar och visst behöver det komma mera regn för att fylla upp i brunnar och vattendrag.

Fina dagar längs med grusvägarna så länge man slipper regn och stormbyar. Naturen skiftar färg för varje vecka och bjuder på ett härligt skådespel.

Vår kommun bjuder på så många olika typer av natur. Mycket klassisk skogsmark i norr, löst sammanhållna byar samt mängder av sten och klippblock i söder. Det finns även gott om områden med gammal sjöbotten samt en del grusåsar som skapar höjdskillnader lite varstans. Den ena bilfärden blir aldrig den andra helt lik.

Det finns många fantastiska platser att se och uppleva. Ljusa bokskogar där nu bruna eller gula blad rullar ihop sig och släpper eller mörka barrskogar med gran eller tall. Det är lätt att tänka bort när man vill se något nytt men ofta missar man det fantastiska som finns och ligger en närmast om hjärtat.

En påminnelse till mig själv är att bege mig ut i hemkommunen också. För finns det så mycket att se i Alvesta kommun, borde det gälla samma sak i Osby. Det gäller bara att upptäcka det och framför allt att ge sig själv tid och chans att göra det.

Rapport dags

2018-11-13             

Ännu en tisdag längs de vindlande vägarna i Alvesta kommun. Allt i de små avloppens tjänst (samt lite annat man passar på att kika på längs vägen).

Idag blev det aldrig riktigt ljust. Det blev istället perioder med extra mycket mörker. Det även om lärkarna i den södra delen lyste upp bland all barrskog.

Vintertid brukar innebära ett något lättare tryck på avloppssidan. Varför då inte passa på att lämna in och redovisa entreprenörsrapporter för era lokala tjänstemän? Då blir alla nöjda och glada samt kan gå in i 2019 utan att ha en överlastad ryggsäck med oss.

Centrala ingenstans

2018-12-04

I dagens samhälle kan du nästan bo varsomhelst och ändå ta del av vad som händer runt om i världens alla hörn. Men vi behöver inte backa bak många decennier för att vårt närområde också nästan var hela vår värld.

För mig som ofta glider en hel del mil på de mindre vägarna finns det så många frågor man vill ha svar på. Vilka bodde just här? Vad livnärde de sig på? Vilka träffades man och umgicks man med och var fanns den naturliga samlingsplatsen förutom de olika kyrkliga samfunden?

Små undanskymda torp i skogsbackarna, stora gårdar på landet samt skolbyggnader i lite olika utformande finns kvar av en tid som sträcker sig bak mot det tidiga nittonhundratalet. Det finns ensliga husgrunder samt övergivna fruktträd som visar på platser där det tidigare både fanns liv och rörelse. Att vi ska behöva lida av bostadsbrist och må dåligt av att vi lever trångt här i landet, känns avlägset. Det finns mycket hus som står mer eller mindre obebodda. Frågan är när den trenden vänder, om den vänder och i så fall när det händer. Det finns rätt många platser som det går att bebygga utan att förstöra begreppet glesbygd.

Soligt och fint idag. Konstigt att det nästan var femton minusgrader för en vecka sen.

Det våras för avloppen

2019-01-12

Sol två dagar i rad nu och telefonen har vaknat till liv igen. Nya ansökningar in och provgropar att åka på. Visst börjar vi skönja ljuset bortom vintern nu.

Vi har börjat skicka ut brev om informationskväll om små avlopp och kommer köra två pass den 5:e mars.

Först för allmänheten och sen för entreprenörerna. Förhoppningsvis kommer någon av de senare lite tidigare så att vi kan få bra diskussioner och kan sprida bra information till fastighetsägarna. Vi tar upp föranmälan fram till den siste februari, gärna via mail. Mer om detta kommer upp på  http://www.alvesta.se  inom kort.

Jag kan också avslöja att vi hoppas lansera matnyttig och fyllig information om små avlopp på vår hemsida inom kort. Bara lite små trix och fix återstår innan det hela är klart att laddas upp. Det blir förhoppningsvis både snyggt och ger en bra inblick i vårt tillsynsarbete här i Alvesta.

Att vara ute och titta på och leta efter provgropar, måste vara det mest golflika vi håller på med inom de små avloppen. Ibland är man ute och botaniserar som efter ett dåligt utslag men målsättningen är att ta sig fram till hål. Man får se mycket och det värsta som kan hända är att man får sig några extra steg samt lite härlig frisk luft i lungorna.

Små avlopp på tåget

2019-01-14

Idag handlade det om Små avlopp, min text hem på tåget mellan Alvesta och Osby.

Jag läste ett debattinlägg i Dagens Samhälle förra veckan. Det var från Anders Mårtensson som är VD VVS-fabrikanternas råd och det belyser behovet av att åtgärdstakten på de små avloppen som är undermåliga måste åtgärdas för att stoppas att läcka ut näringsämnen och smittoämnen i våra vattendrag och grundvatten. Ett alltid viktigt och aktuellt ämne som jag i kommunal tjänst i närmare tio år varit med och arbetat med.

Många av de stora förändringarna inom detta område brukar presenteras på VAK (Vatten, avlopp kretslopp), en årlig konferens med vatten och kretslopp i fokus. Under mina besök där har både ämnet varierat och fokusområden stötts och blöts. Det väntas på nya direktiv, allmänna råd, lagstiftning och mer rådgivning om hur de befintliga avloppen ska kunna tillsynas och bedömas. Det pratas om hur nya tillstånd ska utformas och om det ska införas någon slags miljödeklaration på statusen på de olika anläggningarna som finns och i så fall vilken roll miljökontor och fastighetsägare ska få när det gäller klassificeringen.

I mångt och mycket tycker jag att det hela egentligen handlar om två saker. Fastighetsägaren, dvs verksamhetsutövarens ansvar enligt miljöbalken, att ha tillstånd för sin anläggning samt att den fungerar som det avses, samt kommunerna som tillsynsmyndighet att ha koll på hur många anläggningar som finns, vilken status de har samt göra någon slags tillsynsplan för att hålla sig uppdaterade om anläggningarnas status över tid. Jag vet att en sådan uppgift känns övermäktig på många ställen i landet men jag tror att vi på många platser måste försöka spänna bågen lite grann och jobba aktivt med denna fråga. Inte minst när det kommer till fastighetsägarnas egenkontroll har kommunerna en stor kunskapsbank att bidra med. Vilka lock ska jag lyfta på? Hur ofta ska jag göra det och vilka andra indikationer kan jag som fastighetsägare titta på för att på ett enkelt sätt få klarhet i om min befintliga anläggning idag uppfyller kraven.

I min kommun där jag är verksam i har vi runt 2 700 enskilda avlopp. Vi genomförde en inventering från 2006 till 2015 och har idag en plan för när vi ska besöka de olika fastigheterna nästa gång. Allt för att vi ska kunna bibehålla befintlig status istället för att vi ska behöva ta ett nytt grepp i frågan ett antal år längre fram. Då vi avslutade inventeringen var antalet avlopp att åtgärda på 75 procent. Vid de senaste årens tillsyn ligger vi kring knappt 20 procent och då har vi fortsatt en del anläggningar som hade anmärkningar vid inventeringen eller som endast skrivbords inventerades. Siffran bör sjunka ytterligare när vi kommer in till områden med endast avlopp med lite nyare tillstånd men som med allt annat finns det säkert undantag även från den regeln.

Då vi gjorde vår tillsynsplan så fanns det inga nationella riktlinjer på hur en sådan skulle se ut. Vi utgick från anläggningens ålder, viken teknik (markbaserad, slutet, BDT, minireningsverk mm) samt var i kommunen anläggningen ligger samt hur mycket avloppet belastar sin omgivning. Vi jobbar ständigt med att förbättra vårt informationsmaterial som vi sänder ut inför tillsynen och bjuder årligen in till ett möte där vi utgår från fastighetsägarnas egenkontroll samt hur vår tillsyn går till. Vi märker att intresset för vad vi tittar på är betydligt större nu än då vi utförde vår inventering. Kanske så enkelt för att vi numera kostat pengar när vi tillsynar men det är även många som intresserat frågar efter vad de själva kan göra för att förlänga livslängden på sitt avlopp.

Slutsatsen i det här är att vi måste tänka tillsyn och egenkontroll för att nå ut till fastighetsägarna. De är inte experter på området. Vi måste också ta oss tid att träffa fastighetsägarna, det bästa är så klart att stämma av vid tillsyn ute på fastigheterna men även att bjuda in till informationskvällar, ha bra informationsmaterial redo kan göra stor nytta och framför allt att berätta att bara för ett avlopp är nytt, innebär inte det att man ska glömma bort det tills det eventuellt krånglar. Tiden där ett avlopp var bra bara avloppsvattnet försvann från huset måste bort. Avloppsfrågan behöver att alla aktörer arbetar i samklang med varandra, det allt ifrån tillverkare, entreprenörer, tjänstemän och verksamhetsutövare.

Vi syns på VAK Andreas Andersson

Sommar och avlopp

2019-06-24

Det är sommar nu och för några har precis semestern börjat, andra har den precis framför sig och för andra ligger den lite mer avlägset i framtiden. Med det sagt så är det ju idag precis ett halvt år sen vi öppnade paket eller så har vi ett halvt år framför oss innan det är dags att samlas kring granen med de tillbehör och ingredienser som hör där till.

Själv är jag någonstans mitt i mellan, det är på gång men jag är inte riktigt där än när det gäller semester. Veckan började dock bra, ett jämnt flöde med ärenden avhandlades och endast få och enkla telefonsamtal bröt av mitt funderande.

En snabb titt i vår bevakningslista gav att det var en mängd tillsynsärenden som låg färdiga för fakturering eller för beslut om avgift. Vi har haft förhållandevis många ärenden så här långt med en rak och enkel handläggning. Brev ut, inspektion, rapport, beslut, delgivningskvitto in, fakturering samt arkivering. Då kan det rassla till en dag som den här bakom skrivbordet.

Fick även iväg några tillstånd, det gäller ju att rensa undan innan bemanningen på kontoret går ner. Vi är ju dock nästan någon på avlopp inne varje vecka så vi bör hålla handläggningen igång på ett tillfredsställande vis.

Fick även glädjen att slå igen ett par ärenden med lite drygt sex år på nacken. Sånt gillas och vi hoppas kunna fortsätta arbeta både framifrån och bakifrån i våra listor framöver.

Lite mer tryck på telefonerna de sista veckorna. Finns nog en och annan som tänker sig att åtgärda avloppet under semestern. Framförhållning är alltid bra i alla lägen när det gäller avloppsfrågor. Även om vi som handläggare sällan är någon bromskloss så kan det vara andra saker som kräver utredning och besked från andra håll. Det kan vara äldre bebyggelser eller vattenbrunnar som måste tas hänsyn till och då kan även det enklaste ärende stoppas upp.

Alla har vi våra små synder bland högar och ärenden. Det är typiskt att sådana alltid ska ploppa upp till ytan inför årsskiften samt semestrar. Ni vet att ni å ena sidan hoppas att telefonen ska ringa de sista dagarna för att man ska skicka ärendena vidare, samtidigt som ni vill att inte telefonen ska ringa för mycket då ett eventuellt flöde samt någon form av planering inför semestern då lätt kan gå upp i rök.

Men där är vi inte ensamma vi som jobbar med avlopp. Mycket av det som händer på ett miljökontor är ärendestyrt och en sumpad planering är endast ett telefonsamtal borta. Inte minst för oss på mindre kontor där mindre bemanning innebär ökad delaktighet och bred i den dagliga verksamheten.

Så försök se sommaren och uppladdningen inför ledigheten som vilka arbetsdagar som helst men stäng gärna av telefoner och ställ in autosvar med några timmars marginal. Ingen vill väl komma till sin första semesterdag med andan i halsen och med jobbemobilen fastkilad under hakan samtidigt som du famlar efter biljetter på en tågstation eller flygplats. Trevlig sommar på er alla i avloppssvängen och alla ni andra och kom ihåg, det finns alltid ett föreläggande att skriva.

Avlopp på längden och tvären

2019-09-06

Det har varit många intressanta möten och samtal om i huvudsak små avlopp den senaste veckan. Vi har arrangerat vårt informationsmöte för hösten och står nu i begrepp att ge oss ut att tillsyna i fält.

När man bjuder in till informationskväll om små avlopp så vet man på förväg sällan vad som blir huvudfrågan. Det är både inspirerande och kanske lite skrämmande. Den här gången var tillochmed den intresserade allmänheten närvarande. En person som ännu inte skaffat sig hus och hem utanför 50-skyltarna men som övervägde det hela och därför ville bli påläst på ett enkelt vis. Det gav en helt annan frågeställning än för de som vi skulle hem och tillsyna hos för andra gången, där vår debitering var mer intressant än vad vi faktiskt gör på plats. Där har vi fortsatt en del broar att bygga över, varför vi tillsynar förhållandevis nya anläggningar. Vår erfarenhet är dock att ju tidigare du upptäcker ett fel, ju mindre behöver det kosta plånboken och i de fallen är vår tillsynsavgift klart överkomlig för fastighetsägaren.

I samband med inventeringen var vi ute och berättat hur en anläggning inte får se ut. Nu är det upp till oss att hjälpa fastighetsägarna nyttan med egenkontroll och att utföra lite enklare saker som att kolla till låsningen på brunnslocken samt se till att pumpar verkligen fungerar och att lock samt bäddar röjs fria från sly.

Möten ger alltid mycket. Det kvittar om det handlar om utbyte mellan kommuner och myndigheter, fastighetsägare eller andra aktörer i branschen. Du lär genom möten och det hjälper dig att ständigt vara på tårna. För oss som jobbar med små avlopp i någon form har det länge varit mycket på gång, saker och ting har hängt i luften och vindarna har blåst åt och från många håll. Vi har 290 kommuner i landet, en lagstiftning och en mängd aktörer och viljan är god men det framtida vägvalet är inte helt enkelt att förutsätta. Många precis som jag tror att det kommer att bli olika tekniker som kommer att gälla beroende på yttre faktorer som avstånd till vatten, grannar och markförhållanden. All kunskap är färskvara och det är kanske inte så konstigt att mycket av det som samlades i pärmar förr, nu söks efter på internet och förhoppningsvis uppdaterade hemsidor. Det är dock viktigt att själva bedömningen i sak blir enhetlig för att missförstånd inte ska uppkomma. Vi får aldrig glömma trovärdigheten i det vi gör och att våra enskilda beslut kan innebära en betydande investering för en fastighetsägare.

Vid ett av mina möten föreslog jag en rikstäckande temadag om exempelvis minireningsverk. Minireningsverkets dag, visst, det är inte kanelbullar eller kladdkaka men kanske kunde en sådan dag sätta våra små avlopp i fokus och för att inte vara så exkluderande så kunde det ju heta Avloppsdagen.

När det gäller minireningsverk så är jag fortfarande nöjd med den liknelsen som jag och en kollega gjorde för något år sen. ”Ditt reningsverk kan vara som ett husdjur. Som en Tamagotchi.”

Vi har länge funderat över hur man skulle kunna kvalité säkra de nya avloppsanläggningarna och det oavsett vilken teknik som använts vid anläggandet. Just nu spånas det på att plussa på någon timma extra i själva tillståndsskrivandet. En förhöjd avgift mot nuvarande mot att det skulle ingå ett besök sedan anläggningen varit i drift mellan sex till sexton månader någonting. Vår erfarenhet är att ofta syns rena konstruktionsfel väldigt tidigt. Är det någon annan som har tänkt på liknande sätt eller har en bestämd åsikt, oavsett håll, får ni gärna höra av er till oss i Alvesta med tankar och idéer. Min tanke är att det ska genomföras i samma ärende som ansökan/anmälan för att slippa en extra runda med öppnande av tillsynsärende och fakturering. Som sagt hör av er.

Det har börjat droppa in lite nya ansökningar/anmälningar lagom till att vi ska ut i kommunen och tillsyna i fält. Skönt att det rör på sig och bra med avbrott från det ständigt jagande av entreprenörsrapporter som vi har hållit på med under sommarmånaderna. Hade bara alla anläggningar som är färdigbyggda även varit redovisade för oss, kunde vi säkert avskriva hälften av våra aktiva ärenden. Det hade givit besked till de sökande att alla papper kommit in till oss och skickat signaler till renhållningsbolaget om vilka brunnar som ska tömmas på fastigheten och vi hade fått in rätt årtal på den kommande tillsynen direkt. Men vem har någonsin sagt att det där med att jobba med avlopp alltid är enkelt och en ständig dans på rosor?

Jag var med på en periodisk besiktning av ett stort avloppsreningsverk. Intressant och lärorikt och jag ger denna snabba rapport: Fettvärde, VA-plan, dagvattendagbok, bullerproblematik, vattenkvalité, verk, ledningar, nödbredd, hydrauliskbredd, sandfång, breddledning, bod-belastning, tillskottsvatten, regulator, energivärde, siktdjup, kemdosering, flocka fosfor, stickprov, suspmätare, rutin samt egenkontroll. Blir lite som den gamla goda glosträningen i skolan. Är ju inte helt säker på att de verkligen sa dagvattendagbok?!

Jag fick en stund över på torsdagen och åkte till min lokala secondhandbutik. Jag lämnade in en pappåse med böcker, allt för att göra plats i bokhyllan men fick naturligtvis med mig en bok och ett par cd-skivor med hem. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta åt att de begagnade skivorna nu säljs för en guldpeng. Det känns som om mina pensionspengar får investeras på något annat vis, devalveringen har slagit till med full kraft inom cd-väsendet. Fick dock två nya bekantskaper med mig hem. En livedubbel med Ryan Adams, en artist som åkt lite under min radar samt en samlingsskiva med namnet Best @lternative. Den innehöll bland annat Millencolin, Fireside samt Refused och mitt gamla favoritband Sonic Surf City. Albumet kom ut 1996 och frågan är om det alls görs sådan här musik i våra dagar?

I bokväg så fick jag en Victor Hugo med mig hem. Äntligen fick jag tag i bok två av Samhällets olycksbarn, minns hur besviken jag blev när jag upptäckte att det fanns mer än en volym då den förra avslutades för snart fem år sen.

Nu tar vi helg. Finns ett par ansökningar att börja den kommande veckan med. Ett par tillsynsärenden att skicka vidare i systemet samt något ärende till nämnden också. Lite smått och gott eller gott och blandat alltså.

Tillsyn av små avlopp 2019

2019-11-01

Under året har 130 tillsynsärenden startats och av de har 12 stycken blivit underkända. Det innebär en siffra på strax under elva procent.

I vår tillsyn av minireningsverk så har vi främst fokuserat på själva utsläppspunkten (om övriga driftsrapporter och dokumentation har sett bra ut). Troligtvis gör vi likadant under 2020. Vi har även bestämt oss för att glesa ut tillsynen hos de fastighetsägare som har avtal om drift samt har redovisat sin dokumentation till oss mer än en gång.

I vår kommun så har vi väldigt många markbaserade anläggningar. Vanliga förstärkta infiltrationer, anläggningar med kassettlösningar samt enstaka markbäddar. Vi upplever det som om de bäddarna har fått mer omsorg de senaste åren och förhoppningsvis är det vårt upplysningsarbete som ligger bakom det hela.

När det gäller just infiltrationsbäddarna så finns det ju de som är anlagda med självfalls samt de som är kopplade via pump. Till viss del går det ju att koppla skötsel och underhåll av infiltrationsbäddarna från avstånd till bostadshuset. Ligger den i anslutning till en redan klippt gräsmatta så blir den gärna en del av den. Ligger den i gränsen till tomtmark så är den ofta klippt men den kan även vara regelbundet trimmad. Ligger den på större avstånd är skötselfrekvensen mindre. Träd och sly kryper närmare bädden och mer starkväxande och vedartade växter har börjat etablera sig på de små kullarna. Sådant gäller det att vara vaksam på, enstaka sälgar eller hallonsnår som etablerar sig blir lätt flera och har du väl släppt på lite nässlor också, blir intresset för att hålla koll på din bädd mindre. Tänk dock fortsatt på att det är bra att locket till fördelningsbrunnen ska vara lätt att öppna. Ett svåröppnat lock, låter man lätt vara oöppnat och då kan det vara svårt att hålla koll på om det följer slam med ut från slambrunnen och ut i bädden. Myror vallar gärna in locken och sprintar samt muttrar har lätt att rosta fast vilket naturligtvis försvårar fastighetsägarens egenkontroll samt även tillsynen från tillsynsmyndigheten.

Luftningsrören är en annan sak som kan ha en liten blandad status vid tillsynen. I jordbruksmark är de ofta helt frånvarande och de kan även hänga lite på trekvart om det är betande djur i närområdet. Vid kassettanläggningar så är det ju även viktigt att hålla reda på vilka längder som de olika rören ska ha för att skapa drag och få luft ner till biohuden.

I nästa vecka börjar vi även kika på tillsynsarbetet inför 2020. Ungefär lika många ärenden kommer att startas då.

10 år med små avlopp

2019-11-13

Då börjar det dra ihop sig, ikväll smäller det. Mingel och pizzakväll för nuvarande och före detta kollegor. Så roligt att så många har tyckt att det var en kul idé och att så många även har anmält sig. Jag vet att jag har missat att bjuda alla, det är svårt att få med alla på en gång, åren har gått, många kollegor har passerat. Nämner ingen före någon annan. Ni har alla bidragit och gjort skillnad i vardagen.

·        Mitt liv ett avlopp, kommer från ett avhopp

·        Tid för tanke, att filosofera

·        Ta ett steg bak, låta allt filtreras

·        Behöver flöde utan stopp.

·        En dataskärm eller en bil, sitta still åka många mil.

·        Tid för tanke, att analysera.

·        Ta ett steg bak, sedan informera.

·        I radion pratar de stil.

·        Ett arkiv eller öppet landskap, välkommen hit ett handslag.

·        Tid för tanke, att prata.

·        Ta ett steg bak, läsa karta.

·        Över stock och sten söker vänskap.

·        En brunn, trekammare, en fylld slamavskiljare.

·        Tid för tanke, inget t-rör.

·        Ta ett steg bak, granne som berörs.

·        Beslut ner som en hammare.

Jag tror att den lilla texten ovan är ifrån 2010 någonting. Det känns dock som den har blivit renoverad, för den sista raden från varje stycke saknas här.

Vi har sällan tittat så mycket bakåt när det gäller de små avloppen. Inte annat än att försöka förbättra våra rutiner och bli så tydliga som möjligt med vad vi håller på med för vår omgivning. Målet har hela tiden funnits framför oss. Nästa år, detta området, sen det osv. Av rättviseskäl var det viktigt för oss att hela kommunen skulle svepas i en sammanhängande omgång. Därför kostade aldrig inventeringen något för den enskilde, ja förutom för de 75 procent som fick ett föreläggande att åtgärda sitt avlopp.

Många år, mängder av minnen och väldigt många personliga möten har det blivit. Det har rullat på bra helt enkelt. Som handläggare och senare inspektör kan du inte förvänta dig bli älskad av alla. Det viktigast är att du är lyhörd, tydlig och att du behandlar alla lika. Jag har tidigare sagt att inventeringen var väldigt mycket svart eller vitt. Det var bra då, i den fasen när vi samlade in kunskap vad som fanns runt om i kommunen. Nu när alla? avlopp finns i systemet, då kan man tänka lite annorlunda. Var är närmaste vattendrag, vattentäkt eller granne? Hur många bor där? Permanent eller bara ibland? Fungerar avloppet som det är tänkt och blev det byggt enligt tillståndet. Oavsett om du har sett bilder och har haft en entreprenörsrapport i din hand, så kan saker och ting ha blivit lite annorlunda över tid.

Jag kan inte nog tacka de som drog igång avloppsinventeringen i vår kommun. Deras första och vad jag har förstått det, rätt jobbiga år kunde vi sen utveckla och presentera på ett annat sätt. Vår informationsmöten har alla haft lite olika karaktär, det enda du vet på förhand är att du inte vet vad det kommer att handla om, vilket fråga som kommer engagera den stora massan, vilken har blivit rätt liten de senaste åren.

Ett förbud är inte alltid en lösning på alla problem. Det går att lägga över en del av ansvaret på verksamhetsutövarna, vilket oftast är likställt med fastighetsägarna. Med egenkontroll och fokus på en anläggnings livslängd kan man komma långt. Där sitter vi som är på myndighetssidan på mycket information, det gäller att den informationen och kunskapen görs tillgänglig. Nej, vi ska inte konsulta men vi måste hänvisa till var de intresserade kan läsa mer. I dagens läge är ju all kunskap endast en enkel sökning bort men alla är inte där ännu och för dem måste det finnas en röst att prata med.

Avlopp är något man jobbar med i högst tre år? Nej, tydligen inte. Jag ska bara fixa klart inventeringen, check. Jag ska bara komma igång med tillsynen och få tillsynsplanen fastställd av politiken, check. Nästa mål är att stänga ner resterande del av inventeringen, där finns fortfarande en del att göra. Jag roade mig med att söka på antalet beslut som fanns i mitt namn i systemet, 1 902 stycken och då ska man komma ihåg att under mina första 1,5 år så använde vi fel kod och de ärendena kom inte med i detta utsök.

Jag ska inte ha några ärenden kvar i Ecos, inte check än men snart är det programmets dagar slut här hos oss. Vi går in i en ny tid, märk väl jag säger fortfarande vi. Att jag firar 10 år med lite festligheter är inget avsked. Något sådant finns inte på bordet. Istället kanske tjänsten kommer att breddas då avloppsbiten blir mindre.

Nåväl, planen är att det kommer bli lägen för både provgropar och slutbesiktningar samt tillsyn av avlopp även under 2020. Vi tar ny sats mot den nya tiden och kommer försöka att utveckla allt ifrån rutiner till beslut. Har man mallat sig på samma sätt i 10 år kan det vara läge att få se något nytt.

November 2019, ja det är ett tag sen det var motsvarande månad 2009. Då var det en blyg och försynt skåning som äntrade det gula kommunhuset för första gången som tjänsteman. Då var jag nyligen återbördad till Skåne. Jag hörde om en karriärs förändring som innebar något med brunnar. Brunnar? Ja. Avloppsbrunnar? Ja. Visst, det blir nog bra. Om inte så länge tills jag hittar ett jobb söderut.

Verklighetskoll tio år senare. Samma jobb, samma byggnad. I och för sig en annan våning men lika ljusa väggar som bitvis är fyllda med lite olika saker samt en kommunkarta med markerade slambrunnar och med fokus på nästa ärende, nästa år samt nästa utmaning. För det är ju så, när du väl slår dig till ro och bara flyttar papper från hög till hög av gammal vana, då är det dags att röra på sig men kom ihåg att det växer ingen mossa på rullande stenar.

Avslut och nya avstamp

2019-12-30

Tänk att det redan är dags att avsluta och summera 2019. De sista två månaderna gick i expressfart och det även om inflödet av ärenden på jobbet inte var som i fornstora dagar.

Antalet inventeringsärenden öppna 27

En rekordlåg siffra som vi hoppas kunna beta ner ännu mer under 2020. Det ligger en del saker öppna mycket tack vare framtida VA-utbyggnad. När vi nu inte längre kan använda ”vilande” så kanske denna siffra blir något högre under inledningen av nästa år innan den kommer att sjunka igen.

Antalet ansökningar in under året 92

Ja vi har varit beredda på att toppen var förbi men trodde nog på ett sista år till med tresiffrigt. Vi får se var vi hamnar under ett normal år en bit fram, facit runt 2022 eller 2023 om inga nya lagkrav kommer.

Antalet skrivna tillstånd 89

Naturligtvis hör denna siffra ihop med överstående. Sen är det ju även så att vissa områden i kommunen kommer anslutas till det kommunala ledningsnätet på sikt och då blir det färre utdömda avlopp som kommer att bli egna angelägenheter.

Tillsynsärende under året 130

Lite mer förbud att skriva i år än tidigare. Det borde finnas lite luft till lite mer arbete kring det där med samfälligheter under 2020.

Tillsynsärende pågående 48

Årets ärenden släcks ner efterhand som fakturorna går ut. Ett lagom hanterbart antal innan nästa års tillsynsobjekt läggs in i systemet.

Tillsynsbeslut 117

Ja här finns ett gäng till som ska få beslut om avgift för utförd tillsyn så siffran kommer som vanligt att spilla ut över nästa kalender år.

Hur sammanfattar man då 2019 på bästa vis? Jo tillsynen har rullat på bra. Det är skillnad på att komma ut till i de flesta fall lite nyare anläggningar. De gamla stenkistorna som kunde ligga en bra bit bort tack vare fall och övrigt är till stor del historia nu för tiden. Jag upplever det också som om fastighetsägarna har tagit till sig av den information vi sänder ut innan vi kommer på besök och när vi nu även tar betalt för att lyfta lock, så är intresset större än på länge att följa med ut och se hur anläggningen ser ut när den är i drift, vilket så klart är ett plus. Man får ofta kommentaren, ”ja det locket har jag aldrig lyft på” när det gäller fördelningsbrunnen.

Många kommuner går mot lite bistrare tider rent ekonomiskt och då brukar inventering/tillsyn av små avlopp vara en sak som lätt blir bortprioriterad. Men tänk på att få med avloppen i era behovsutredningar. Saker kan prioriteras ner ett tag men vissa saker har en tendens att slå tillbaka på verksamheten från ett annat håll. Ta vårt exempel i Alvesta, om vi inte hade fått löpa linan ut utan dragit i handbromsen kring 2012, då hade vi inte suttit här nu, med en färdig inventering och en antagen tillsynsplan som är grundat på mer än ett antagande, utan är baserat på de siffror och information som fanns i våra system. Med allt framme var det förhållandevis lätt att lägga upp en tillsynsplan för att behålla minst nuvarande status och så småningom gå vidare med de avlopp som tjänar ut med tiden.

2020 då? Ja för egen del blir det mer annat än avlopp på tjänsten vilket jag tar emot med lite blandade känslor. Det kan bli intressant att bredda sig (utan avlopp) och sätta tänderna i lite mer granskningar samt strandskydd. Det innebär att jag även fortsättningsvis kommer att få möjlighet till lite strandhugg och välbehövligt intag av friskluft.

När det gäller avloppen så kommer prio för egen del vara att få till en revidering av tidsplanen i VA-planen samt läsa in mig mer på dagvatten frågor. Året kommer ju även att få en rivstart med visning av storymaps på konferens om GIS nere i Malmö samt lite soft soffhäng på VAK i Jönköping.

Vi har ju även haft intressant kommunmöten om små avlopp. Dels i grupp med Älmhult, Markaryd och Osby samt även separat med Ljungby. Det är intressant att ta del av samt dela med sig av egna erfarenheter. Jag säger inte att vi har gjort allt rätt här i Alvesta men saker och ting har fungerat och vi har alltid haft en plan för hur vi ska göra längre fram.

Det är kanske det som jag vill avsluta detta 2019 med och skicka med mig till er andra. Våga tänk framåt, våga tänk sen redan nu. Med ett mål längre fram blir även det dagliga jobbet lättare och tänk inte i person utan tänk avlopp i stort. Det måste vara ett tydligt mål som är baserat på öppenhet och en viss mått av samarbete mellan alla aktörer, det både när det gäller entreprenörer, fabrikatörer eller våra många fastighetsägare ute i landet.

Gott nytt och jag lovar/hotar med att komma med nya avloppsspaningar från inlandet även under 2020.

Att sätta avlopp på kartan

2020-02-05

För det första måste jag tacka för chansen att komma till Malmö och visa upp vårt arbete i Alvesta kommun med storymaps. Det är ett bra verktyg för att redovisa statistik, ge bilder från inspektioner samt ge förslag på vad man kan göra som egenkontroll och vad kommunens tillsyn innebär för den enskilde fastighetsägaren.

Vi har ju en gemensam slambrunnskarta med renhållningsbolaget. Där finns placering, tömningsintervall och om det finns någon annan avvikande information som vi bör känna till. I ett eget kartskikt hamnar sen alla nyanlagda anläggningar, alltså alla de som är anlagda med idag gällande tillstånd och de läggs in med anläggningstyp och med vilken datum den färdigställdes. Motsvarande uppgift hamnar även på registerkortet för anläggningen där även nästkommande tillsyns år står. I de bästa av världar kan de olika systemen slås samman på något vis och när vi nu inom kort får ett nytt diariesystem så kommer vi att se över möjligheterna att lägga in attributen på ett ställe men att få ut informationen i två olika program. Karlskrona visade en intressant app idag nere i Malmö och vissa delar går säkert enkelt att applicera även hos oss i Alvesta. Åtminstone när det gäller små avlopp. I övrigt kanske det ligger lite längre bort.

Vi hade redan idag kunnat mata in ännu mer i vårt kartsystem men dubbelmatning är ju inte att föredra, helt plötsligt har du glömt att uppdatera någonstans och du får ut olika uppgifter om avloppet på samma fastighet. För ett antal år sen la vi in egen information på slambrunnarna i kartskiktet men då slambrunnarna uppdaterades en gång om året via renhållarna, så blev det dels dubbelt inlagt och för det andra försvann våra justeringar vid nästkommande uppdatering.

Jag har ju varit inne och petat i kartfunktionerna nästan sen starten på kommunen för närmare 15 år sen. Först var det grönyteregistret med buskar samt lekredskap och sen blev det lite avlopp. Vi lägger även in dricksvattenbrunnar om vi får in dem i ansökningar och klassar dem som borrade eller grävda, allt för att kunna få in en snabbare helhetsbild vid annan handläggning.

Ett tag trodde jag att det var tack vare arbetet i karttjänsten som skulle fixa min anställning i Alvesta men det blev avloppen som vann. Numera ser jag inte mig som någon kartmänniska på det viset men samtidigt, efter en dag i Malmö så fick man sig en stor påminnelse hur mycket du kan göra samt redovisa med att vara inne och jobba mer i karttjänsterna. Det är något jag tar med mig ifrån dagen i Malmö och jag kommer hitta något enklare projekt att ta tag i, för kunskap och kartprogrammet är verkligen en färskvara. Det märker jag själv. Oavsett att jag har gått två kortare introduktionskurser så när det enda man på regelbunden basis är att lägga in infiltrationsanläggningar i ett kartskikt, så är det väldigt mycket annan kunskap som blir passiv och efter en tid efter passivitet så lämnar kunskapen stora hål av tomhet efter sig.

Med avlopp i fokus

2020-02-21

En bra och informativ text ifrån dagens Norra Skåne. Den handlar om hur Osby kommun tacklar sitt arbete gällandes de små avloppen. Jag tycker att texten är tydlig i sitt beskrivande av de olika rollerna gällandes avloppen.

Kommunens uppgift är att ha koll på antalet avlopp samt statusen på dem. Det hela regleras via en verksamhetsplan och en tillsynsplan. Sen är det fastighetsägaren som står för funktion och egenkontroll som verksamhetsutövare.

Håkan och Johan har rätt i sin beskrivning när det gäller avloppen status i landet. De svenska kommunerna har kommit lite olika långt inom detta område men det viktigaste just nu är att påbörjade projekt får fortgå även om resurserna på sina håll kan vara knappa. Inom avlopp kan man prata om förtroendekapital och ett lika inför lagen. Den enskilda kommunen måste utföra tillsyn när det gäller miljöfarlig verksamhet och själva stred vi hårt i Alvesta när politiken ville stoppa det fortsatta arbetet inom området. Vi hade då inventerat 75 procent av avloppen och ni kan ju tänka vilka reaktioner vi hade fått om politiken fått det hela att stanna upp. Då hade det berott på var i kommunen du bott mer än avloppets status när det kom till att handla om eventuella krav. Det hade satt de enskilda handläggarna i en märklig sits och jag kan inte nog tacka nämnden för att den lyssnade på oss tjänstepersoner och lät det hela rulla vidare. Tvärstopp där vid 2012 hade inte hållt mig kvar men nu fick vi mer energi, vi lyfte blicken mot framtiden, avslutade inventeringen den 1:e december 2015 och hade redan då en tillsynsplan klar för vårt fortsatta arbete.

Osby har kommit rätt långt om de stannar på runt 50 procent underkända avlopp. Vi landade på 75 procent i slutändan i Alvesta men hade områden med betydligt högre siffror vilket jag även fått bekräftat från flera andra kommuner.

Som avslutning vill jag bara skicka med en fundering om framtida tillsyn av små avlopp. Vi sitter inne med mycket information på de olika kommunerna, använd den och ta hjälp av register och objektskort. Lägg in kommande tillsynsår, avloppsteknik och senast kända status direkt. Då behöver ingen stackare sitta och handknacka allting mellan jul och nyår. Det är i och för sig inget svårt jobb om ni vet vad ni långsiktigt vill. Men inte ens julmusik på högsta nivå samt en tyst telefon på inkommande samtal, kan göra den uppgiften riktigt spännande i längden.

Tisdag nästan som vanligt

2020-03-31

Det är tisdag morgon. Det är gott om minusgrader ute. Soligt och klart. Hög luft och dags för en runda med provgropar i sikte.

När jag rullar norrut kan jag inte låta bli att tänka tillbaka. På platserna som passerar utanför mitt fönster. Naturen. Pauserna. Avloppen. Drygt 10 år är en tid. En rätt så lång tid i många sammanhang. Vissa dagar känns de längre än andra.

Jag lyckas koppla upp min telefon på radion. Den bekanta spellistan fyller bilen med ljud. Egentligen vill jag bara stanna bilen en stund. Reflektera. Se mig om. Ta in ljuset. Den annalkande våren, vilken för dagen är svårflörtad och i skuggorna ligger det snö kvar. Jag rullar på, mil efter mil. I min lånade bil, till tonerna av Bo Sundström just nu och en cover på Joy Division fyller på när jag viker av västerut.

Strax innan såg jag tre rådjur stå till vänster av vägen. De spanande åt mitt håll, inte mot mig, in i skogen. Jag saktar in. Undrar om djuren spanar efter fler familjemedlemmar. Rullar vidare. Bara asfalt idag. Lång sträcka för det. Men ibland blir det så.

Saknar kaffe. Saknar sällskap. Saknar framför allt inläggen i skorna.

Så många gropar, avlopp i mängder. Nästan alltid på tisdagar. Vissa saker måste man hålla sig till även om tiderna är besvärliga på sina håll. Hitta vardagen, skapa rutiner, flytta papper, svara på samtal, skriva mail. Ständigt flöde, många flöden. Hopps det torkar upp med våren. Mindre flöde tack. Mindre tillrinning. Det kan ge bättre avkastning. Tack, gärna det.

Jag funderar på att köra förbi korsningen, komma lite högre upp för att få en backe ner. Njuta av utsikten. En av mina favoritplatser i kommunen. Så högt, måste vara strålande en morgon som den här. Men tiden är knapp, kalendern är full. Bara att svänga av, förbi stället där jag delat mängder av frukoststunder med många kollegor. Som sagt 10 år kan vara en lång tid. Då behöver du din fritid, tid från kontoret, ut i friheten. Andas och få luft.

Gropen torr. Hade inte väntat något annat. Drygt 100 meter från sjön. Går nog bra att lösa ett avlopp här. Ligger förhållandevis högt. Bra material i marken. Ganska stor grop. Får kontrollera uppgifterna med ansökan.

Rullar söderut igen. Solen låg elakt lågt i ansiktet ett tag. Letar efter rådjuren. De är borta. Nej bara flyttat sig en bit bort. Nästan rådjur vid varje tur, sällan älg och som tur är nästan aldrig gris i sikte. Dock ser man ofta dess spår ack så tydligt.

Jag rullar förbi mängder av hus, passerar ett antal avtagsvägar. Kan berätta historier om många platser, händelser och dåvarande ägare. 10 år, hus byter ägare, folk flyttar. Jag har aldrig haft något intresse av att lägga några namn på minnet. Mitt minne består av slambrunnar och infiltrationer. Ett och annat husdjur och saker och ting som kan har hänt eller diskuterats vid ett tidigare besök. Till vänster låg innan huset med hundarna, där den gamla slambrunnen nästan låg i en bäck, där måste vår insats ha gjort viss nytta för miljön.

En väg passeras på vänster sida, där finns en genväg som har används ett otal gånger, man får sina favoriter när man är ute och kör. Kanske inte går snabbare, men kortare är det och roligare att köra en runda än att bara vända tillbaka samma väg, som jag för idag. Det är nog ofta så, erfarenhet ger genvägar. Men även sådana kräver full uppmärksamhet. Att hjulen sätts på vägen, att stenarna i kanten undviks.

Jag har inget intresse av att trampa på extra bara för att det är grus. Uppskattar vad jag ser vid sidan om för mycket för det. Har respekt för boende och backkrön. Viktig att hälsa på alla man möter där ut.

Som sagt, en härlig tisdag. Nästan åtta minus hemma, lite varmare nu. Funderade på att stanna till vid rådjuren, ta en bild men ibland måste verkligheten upplevas på plats. Vissa saker gör sig inte på bild. Det måste upplevas. Varför tog jag inget kaffe idag? Visste att jag skulle ut tidigt.

Musiken rullar på. Hits från en svunnen tid. Hits från en inte så svunnen tid. Justin, De La Soul. Var det Paul Rein han hette, mannen som sjöng om Stop (Givit up)? Rebell MC när jag glider in i samhället igen. Street Tuff. Manövrerar bilen genom rondeller och enkelriktade gator, taggen till porten och ner i garaget. Jag låter The Chainsmokers och Coldplay avsluta morgonen. Someting just like this, försöker mig på ett wo wo wo. Glad att ingen hör mig, hantverkare en bit bort. Vänder på kepsen i trapphuset. Kluven av att vara tillbaka. En bra dag att vara ute. Om än bara för en liten stund.

Snälla tack!

2020-04-28

I rollen som miljöinspektör gör man en och annan mil längs stora breda asfalterade vägar, men minst lika många på grusade sådana, över stock och sten och du får se de mest fantastiska sakerna. Men det finns även en annan sida.

Exempel på saker man inte vill se.

Snälla ni fastighetsägare, verksamhetsutövare samt kommuninvånare. Ni kan vara förbipasserande eller turister som stannat för ett stopp. Låt oss slippa driva onödiga ärenden och bespara åklagarmyndigheterna att få fler saker att utreda. Både vi samt räddningstjänsten har mera akuta saker att göra än att släcka onödiga bränder samt följa upp inlämnade klagomål, vare sig det rör sig om stort eller smått.

Jag tänker på eldningshögar och ansamlingar av skräp samt läckande fordon först och främst. Vi sysslar inte med någon aktiv tillsyn i fält utan förekommer hellre än att förekommas. Vi informerar gärna, har inget behov av att leka poliser.

Men vi är inte blinda.

Sortera vad ni har. Det finns återvinningscentraler samt återvinningsstationer runt om i kommunen. Använd dem för ni betalar för den servicen via skattsedeln. Det är bra öppettider och genom att sortera ut allt i förväg tar ett sådant besök ingen tid i världen.

Detta gäller mängder av saker. Från skottkärror med trädgårdsavfall som tippas i skogen, till eldning av målade brädor. Rätt sak på rätt ställe. Små högar växer gärna, blir fler efter hand. Planteringskrukor åker med av misstag, sprids ut i skogen. Vart tar de sen vägen? Hur bryts de ner? Fimpar och portionssnus. Hundbajspåsar. En är ingen, två är en dålig vana och sen trillar det bara på. Lätt att gömma sig i mängden. Flärpa iväg en fimp av gammal vana, lägga på lite extra när man redan tänt på. Borta med vinden, svedd av lågorna. Det finns alltid rester kvar. Allt går i omlopp, bildar kretslopp. Skapa framtidshopp och sätt stopp.

Känns det jobbigt i början? Tänk i det lilla perspektivet, sortera efter hand och få iväg det som ska bort. Alla kan göra skillnad, de flesta är redan inne på banan, kom efter ni andra också.

Nu händer det

2020-08-14

Ännu en solig och varm dag i södra Sverige. Inte bara det, i dag spräckte vi nollan med avloppstillsynen 2020. Skönt det. Det har varit en lång uppstart. Nu känns det ok. Vi får hålla avstånd och se till att följa alla råd som finns. Den 25:e är det informationskväll om små avlopp i kommunhuset i Alvesta, blir ingen vanlig träff, vi kör drop-in under några timmar, välkomna om ni har vägarna förbi mellan 15 och 19. Föranmälan mottages tacksamt, alltid bra att vara lite förberedd. Veckan där efter rullar vi igång och då troligtvis oftast på tisdagar och fredagar.

Nästa steg är att få in alla kommuniceringar, beslut och inspektionsrapporter i systemet. Vi bytte ju ut Ecos som de flesta säkert vet. Så det blir till att kolla upp och kontrollera uppgifter i de gamla mallarna. Ska något ändras? Hur ser layouten ut i det nya? Lite småplock alltså, ny timavgift också att justera. Nåväl det finns ju fortfarande tid kvar.

Årets första avlopp var en gammal bekantskap, den inventerades 2010 och blev först underkänd. Men med kompletterande uppgifter och låg belastning så hamnade den direkt bland tillsynsobjekten istället för högen med fastigheter med kommande utsläppsförbud. Ett klokt val. Väldigt snygg trekammarbrunn, har nog nästan alltid varit rätt låg belastning här, slamavskiljaren från åttiotalet och en bädd utförd med dåvarande riktlinjer. Den får grönt ljus, i alla fall med nuvarande belastning. Finns många sämre, även bättre naturligtvis, det blir till att skicka rapport, föreslå nytt tillsynsår, skönt att få börja säsongen på ett positivt sätt.

Ungefär 150 avlopp att tillsyna, kanske lite färre på ca tio veckor. Det bör vi fixa. Har fått vana på det här och ofta vet vi ju nu vad vi ska få se när vi kommer ut. Kan ibland sakna inventeringens oklarheter och frågetecken, nu är det med att konstatera fakta, blev anläggningen byggd som det var tänkt och fungerar den som den ska? Hur är belastningen och hur ligger den förhållandevis till grannars vattentäkter och vattendrag?

Man har onekligen saknat det där med att komma ut och själva mötet med fastighetsägarna på plats. Det går bra att hålla avstånd men avigt att inte handhälsa, handen åker lätt fram i reflex och det inte bara från vår sida.

När vi utformade tillsynsplanen och hur vi arbetar efter den var vi noga med att vara minst två personer som gjorde bedömningen av nästa tillsynsår, avlopp med WC får nya besök vart 6:e, eller 8:e alternativt vart 10:e år. Hela anläggningen läggs in i vår bedömning och den fallande skalan har med att göra hur mycket underhåll som anläggningen kommer att behöva under de kommande åren. Är alla lock lättöppnade, då vet vi att någon troligtvis har varit och kikat ner för inte allt för länge sen och det samma med själva infiltrationsbädden. En klippt eller trimmad yta med få vedartade träd och buskar i det direkta närområdet ger plus, varningsklockor för infiltrationer där det verkar stå rikligt med vatten under delar av året.

Denna typ av bedömning går ju även applicera på sällananvändare av olika slag. Låg belastning över tid kan ge fastighetsägaren en del bonus år.

En mindre rolig del och en sak som skapar diskussion och telefonsamtal, är när det finns klara anläggningar på plats. Alltså anläggningar som har fått nya tillstånd efter att de har fått ett bestämt tillsynsår. Hos oss ligger de kvar i tillsynen och ändras inte förrän en rapport med bilder har kommit in eller om en slutbesiktning har utförts. I dessa fallen kan vi och måste bli bättre. Fastighetsägaren måste kräva att entreprenören hela tiden har en dialog med oss på myndigheten. Jag vet att anläggningen är verksamhetsutövarens ansvar, men om jag själv hade lejt bort ett arbete så hade jag krävt att få ett papper på att allt är grönt och inte bara en slutfaktura att betala.

Jag vet själv hur saker och ting kan strula och att sällananvändare som att rådda ett avloppsprojekt är för många, innebär många steg. Jag fick själv för ett antal år sen ligga på min rörfirma att skicka in slutintyg på vår bergvärmeanläggning. Då var jag den sökande som inte hade läst hela beslutet och observerat att ett intyg skulle in, lite för att man inte förstod, lite för att man tänkte att sånt gick av automatik samt lite för att vi inte kräver in sådana intyg av min nuvarande arbetsgivare.

Ni hör, lite positiva tongångar den här gången. Saker och ting har rullat igång och vi räknar som sagt med att klara årets tillsyn i en mer koncentrerad fas, nu återstår bara de små detaljerna att gå igenom, vem öppnar locken och vem står för fotodokumentationen samt vem står för kaffet i bilen samt vem står för övrig frukost ute i det gröna?

Vi kommer troligtvis också att lägga lite tid på vår storymap om småavlopp, har lite idéer för att presentera ny information och visa upp vårt arbetssätt. Gå gärna in på länken via kommunens hemsida, Små avlopp – från inventering till aktiv tillsyn och tveka aldrig att höra av er om det gäller avloppstillsyn, det är nämligen sådant vi i Alvesta älskar att prata om.

Som ett nytt år

2020-09-01

Trots ett antal års erfarenhet så var det med spänd förväntan vi drog igång årets tillsyn av små avlopp på allvar. Det var en del pyssel på morgonen, vad skulle med och vad kunde lämnas hemma? Men iväg kom vi och en fantastisk dag blev det.

Idag kunde vi ha spelat in en reklamfilm om världens bästa tillsynsjobb. Min nye parhäst fick en bra start, soligt väder, lite lagom varmt i luften samt nästan endast sjönära objekt att kika på. Även om fokus var på det som fanns i marken var det lätt att lyfta blicken och njuta av sol, vind och vatten.

Både gamla välkända anläggningar och några mer utmanande. Vägarna var bekanta, ont om bilar i rörelse och personer hemma på typ vartannat ställe.

Lång transport till första stoppet, blev tre anläggningar innan det blev frukost på bron vid Torne. Dagens stora detektivarbete var en infiltration till en pumpanläggning. Den låg inte riktigt där vi trodde men falkblicken räddade oss dit medan att klättra upp på en sten metoden, gjorde att slammis och pumpis kunde hittas.

Det blev en god stunds trampande i ett lingonris som lyste rött och där bären växte i klassar. Stock och sten. Hålor och dolda gropar, jag hade nästan glömt hur man tar sig fram ute i terrängen. Fördelningsbrunnen hittades, luftningsrör fanns och bädden var röjd, så bra när den väl var lokaliserad.

Det blev lunch ute, det gäller att hålla igång dagen när man har vädret på sin sida. Kollade mailen, en ansökan in, provgrop grävd, hmmm, det kan inte vara så långt härifrån? Körde en runda, visst fann vi gropen, lättare att hitta en provgrop på okänd mark än vissa saker hemma i köket. Leta internt är svårt, externt lättare, visst är vissa saker konstiga.

Kom fram till ett hus, måste vara fel, har varit här förut, många hus på samma fastighet är svårt ibland, tur att man kan gå på sin rutin då.

Hittade en väg jag aldrig åkt. Ett hus jag inte ens visste fanns på kartan förrän i våras. Tänk att det fortfarande finns några få vägsnuttar kvar att upptäcka. Gräs i mitten, hjulspår och elak makadam, hoppas däcken klarade sig.

Tillbaka strax efter två. Trött. Det tar på kroppen att lämna sitt skrivbord för en dag. Kommer fler, längtar dit. Nu börjar året på riktigt. Tillsyn fram till höstlovet, till och med när det ska jagas älg.

Mest enkla bedömningar den här dagen, ett frågetecken, får rådfråga arkiv och diarie. Ny runda på fredag. Vågar man be om samma väder? Bara det inte regnar för mycket, svårt med dokumentation, papper och pennor, glöm inte humöret, några regndroppar kan sätta ner humöret på den bäste. Det är därför vi är två, man orkar mer och längre tillsammans. Men dagarna blir så mycket bättre med uppehåll och lite sol.

Att döma eller fria?

2020-09-16

När jag stod och pustade mellan den andra och tredje perioden som fotbollsdomare i helgen kunde jag inte låta bli att tänka på likheterna som det finns i att leda en fotbollsmatch samt att arbeta som miljöinspektör, du har regler som grund, du tolkar vad du ser och blåser/förelägger om det är något som faller utanför ramarna. Så långt kom jag i tankarna då, sen åt jag upp resten av min banan, tog mig lite mer kranvatten, innan jag blåste till spel igen i den P 14 matchen som pågick.

Idag är det så tisdag, dimman lättar och de lovar sol och för årstiden höga temperaturer inför turen ut med tillsyn av små avlopp, samt framläggandes av diverse strandskyddsärenden till en nämnd.

Det gäller att hitta sin nivå, komma in i matchen samt att vara tydlig. Ge fördel när man kan, blåsa rejält i pipan när det är ett lite större regelbrott. Det ute på planen.

Som inspektör granskar du inlämnade handlingar. Du gör inspektioner. Jämför vad du ser med vad som är tillåtet och även här kan du använda dig av fördelsregeln. Verksamhetsutövare och fastighetsägare kan få en chans till. T-rör kan kompletteras, fördelningsbrunnar kan få grävas fram eller öppnas till nästa besök. Du kan se det med utgångspunkten på hur du ska bedöma om det är hands eller inte, söker handen bollen eller är det tvärt om? Avsiktligt eller av misstag. Mindre glegg i fördelningsbrunnen, lägg tillbaka i första kammaren i slamavskiljaren, döm frispark men håll nere på kortviftandet, om du inte tror att det kan vara bra med ett gult kort för att lugna ner saker och ting, tror du att kortet bara drar igång något annat, håll på det så länge det går. Tryck på det där med egenkontroll och skötsel samt underhåll när det gäller avlopp, självkontroll i fotboll, ibland behöver du inte lyssna dig till gula kort, led matchen, förklara för verksamhetsutövaren. Var tydlig med din roll. Att vara motståndare är ingen bra utgångspunkt, led matchen hellre än att döm den, hitta en bra rytm, en nivå på hur du förmedlar informationen.

Erkänn dina misstag. Det var det första jag fick höra på min domarutbildning. Ni kommer att göra fel ibland, då kunde man ha flikat i att det är alltid jag som domare som bestämmer, men det är en farlig attityd att ha och kan lätt skapa konflikter och missförstånd. Visst, det var kanske inte offside, dömt är ändå dömt, spelet måste gå vidare och där har vi alla ett ansvar, inom idrotten som domare men minst lika mycket som spelare, ledare och publik på plats. Släpp och gå vidare. Det är få saker som kan irritera en domare så mycket som detta ständiga tragg kring varje signal eller utebliven sådan, bara släpp. Fokusera på nästa boll, gå in i närkamperna. Men gör det rätt, av rätt skäl och då kan man ha sin roll som domare, den där man leder istället för att döma. Jag lovar, det blir så mycket trevligare för alla parter, efter slutsignalen kan vi önska varandra en trevlig helg, ni behöver inte mena det av djupet av ert hjärta varje gång, men det måste vara en del i att delta, respekten för spelet, för medmänniskorna och det lyfter även dig själv som spelare/ledare och publik. Är matchen slut, svär i det tysta, knyt så många nävar du vill i fickorna på dig själv. Vad glad vid vinst, glad för ert lags seger inte för det andra lagets förlust. En hårfin skillnad men jag tror att det kan vara en viktig sådan att ta med sig. Inte minst som en signal åt andra.

Är inspektionen klar? Vad tyckte du? Förmedla vad du kan på plats. Allt kanske du inte kan ge besked om och bestämma rakt av, i vissa lägen kan saker behövas att ta över ett övervägande, det ska va rättvist, hur gjorde vi med liknande situationer tidigare? Har jag en bra magkänsla? Som inspektör behöver du inte ta alla beslut på en gång, behöver inte springa fram och ställa dig på straffpunkten direkt. Led istället för att döma. Det fungerar även som inspektör jag lovar. Ge fördel där du kan, vifta med det gula kortet om det behövs, var tydlig. Då blir du plötsligt en förmedlare istället för en motståndare. Hänvisa till regler, förordningar och lagtexter när situationen kräver det. Ha alltid det som utgångspunkt, naturligtvis måste det vara så, det finns saker som ett avlopp måste uppfylla, som att det ska ha ett tillstånd, vara anlagt efter det och fungera som tänkt, belastningar kan skifta genom åren, anläggningar kan byta ägare, det är där tillsynen och din bedömning kommer in, släpp, ge fördel eller ge gult kort? Var tydlig med hur du tänker, förklara vad du har sett, då lovar jag att du och fastighetsägaren också kan önska varandra en fortsatt trevlig vecka och köpa vilket tillsynsintervall den får eller vilken del av den befintliga anläggningen som du underkänner.

Spelet upptogs, det blev lite mer fysiskt i den sista perioden. Lite småtjafs i takt med att några mål ramlade in och orken tröt. Fokusera en stund till. Om ni spelar boll så sköter jag pipan. Tiden gick, inte lönt att börja vifta med kort nu. En lite våldsam tackling. Dags att blåsa av. Tacka för matchen. Vi syns säkert igen, på en annan plats eller plan, med pipan i högsta hugg eller inte, nya matcher och nya förutsättningar men samma regler och kom ihåg, det kan vara viktigare att bedöma mer än att döma.

Små avlopp i siffror

2020-10-30

Äntligen kan vi åter presentera lite siffror och statistik gällande arbetet med små avlopp i Alvesta kommun. Vi har bytt ärendesystem så ännu är inte alla parametrar intrimmade men det här kan vi läsa ut just nu och vi kan snabbt konstatera att tillsynsberget och åtgärdstakten har peakat hos oss. Nu är det fortsatt underhållsarbete som gäller, vi tillsynar nästan bara anläggningar med nyare tillstånd vilket säkert kommer visa sig när årsstatistiken gällande förbud kommer att presenteras i slutet av året.

Här är lite aktuella siffror, vi började med vår sammanställning 2012, inledde det aktiva tillsynsarbetet 2016 och fyller på med rykande färska och aktuella siffror från den siste oktober 2020.

Vi ska snart ut och avsluta årets tillsyn, vädret har trots allt oftast varit på vår sida och det är en ynnest att få vara ute i skog och mark när årstiderna har sina skiftningar.

Totalt antal inventeringsärenden igång: 678, 81, 22.

Antalet ansökningar in under kalenderåret: 199, 190, 49.

Antalet skrivna nya tillstånd under kalenderåret: 174, 189, 39.

Tillsynsärende påbörjade under kalenderåret: 0, 112, 128.

Tillsynsärende pågående: 0, 45, 148.

Kommentar: Årets tillsyn i fält inleddes först i augusti därför ligger antalet pågående ärenden ovanligt högt. De ”enkla” ärendena kommer att snabbt börja avslutas när skrivbordsarbetet börjar från och med nästa vecka.

Som alltid när det gäller statistik så kan det vara enskilda avvikelser som slår igenom, som att ärenden har lagts lite olika genom årens lopp, exempelvis genom att vissa delar har räknats som vilande, vilket har påverkat siffrorna till en viss del.

I storts sätt kommer alla inventeringsärenden vara släckta innan årsskiftet, vad som är kvar är nästan endast sådana ärenden som är beroende på kommunala inriktningsbeslut gällande anslutning via avtal eller direkt till det kommunala ledningsnätet.

Vi upplever fortsatt att våra informationsutskick tas väl emot och att vi numera möts av mer intresserade fastighetsägare vid våra besök hemma hos, till viss del beror säkert det på att man vill veta vad det är man betalar för när det gäller tillsynen och att man vill veta vad man ska göra för att se till att nästa tillsynsbesök ligger en bit bort i tiden.

I november

2020-11-11

Det är redan november detta 2020, ett år som de flesta bara vill ha överstökat så fort som möjligt. Jag har några timmar ledigt, dricker te i köket och tittar på småfåglarna som flyger i skytteltrafik till mataren. Hur hittar den första fågeln dit? En av många eviga frågor som dyker upp när man tillåter sig själv att stanna upp i tillvaron.

Ja det planeras redan för 2021. Tillsynsplanen ligger fast men utfört arbete ska vägas in och inflödet av nya ärende ska tas i beaktande. Det är som ett dragspel över tiden, luft plockas in, formas, får liv, släpps ut och förhoppningsvis går man både i takt samt sprider ljuva toner. Visst kan man dra en liknelse mot ett självspelande piano men i vår roll är det viktigt att man är lyhörd. Det finns alltid små saker man kan justera och med en vilja att bli bättre, riskerar man inte att stagnera och tappa fart.

Vi kommer att ta även detta år i land. Det är jag övertygad om, men små förändringar kan skapa andra förutsättningar än vad som var tänkt. En lång tillsynssäsong i fält ger större och mer koncentrerat innejobb där efter. Minnen från inventeringen dyker upp men det är bara att bita i och mala på. Inte låta sig förblindas av de tillfälligt höga antalet ärenden som är i omlopp, det löser sig med tiden helt enkelt och med det i åtanke kan en enskild provgrop ge ett välkommet luftombyte.

Med hemarbete en stor del under de kommande veckorna, så gäller det att prioritera på ett annat vis bland arbetsuppgifterna. Nu har man en viss del av erfarenhet sen i våras vilket hjälper till. På kontoret kommer närheten till skrivare och arkiv prioriteras, möten som inte är helt av det sociala slaget läggs över till elektroniska mötesplatser. I det måste vi alla hjälpa till. Att begränsa oss nu, bara då kan vi få nya förhållningssätt längre fram.

Naturligtvis måste en sådan här text avslutas med något positivt. Igår satt jag på ett lånat kontor och det flödade papper ur skrivaren så att det gnisslade om det. Sådana dagar mår man bra av, att få göra avslut och stänga ner. Ett diarienummer på 2012 på det äldsta, lycka! Ännu större blev glädjen då flera ärenden hade både tre och fyra bevakningar, dubbel-bingo helt enkelt. Det gjorde min dag och i tider som dessa är det viktigt att även de små vinsterna tas tillvara på, den enkla frukten i korgen kan lätt ge energi, en energi som kan ta dig förbi Mårtensafton även nästa år och det både med och utan svartsoppa och brysselkål på menyn.

Längs med samma vägar mot nya mål

2020-12-03

Resor till den egentliga arbetsplatsen två dagar i rad denna vecka. Inte ofta som det händer denna höst. Nu har datumlinjen passerats igen, jag är inne på min tolfte årsring på arbetsplatsen, känner fortfarande en nyfikenhet på framtiden, viktigt både för sig själv och för arbetsgivaren, att sträva för att utvecklas, att stå still och sitta nöjd, är det första steget mot en stagnation.

Detta 2020 har hjälpt till där, att tänka annorlunda och att utmana historien. Då är det skönt att ibland sätta sig i en av bilpoolens fordon och ge sig ut, ut på vägarna, med minnena som sällskap och veta att tryggheten finns. Allt hänger samman, ärendegång, in och utflöde och vägnätet där ute. Det går att hitta genvägar, ibland blir det lite rundgång men med erfarenhet i bagaget, en stilla tid för reflektion går det fortfarande att hitta små detaljer att fila på. Däri ligger tryggheten att färdas längs med bekanta vägar och det är det som i sin tur ger dig styrka, självförtroende och en vilja samt motivation att sätta upp nya mål.

Trots att vi har rekordlågt med ansökningar/anmälningar i år, så har den stora massan blivit svårare att greppa och helheten blivit svårare att ta in. Vi som alltid har skämtat om det papperslösa samhället har gått vilse utan de fyrkantiga dokumenten att hålla fast vid. Att bygga upp kan ta tid, rasera är lättare. Att starta om på nytt någon ny stans med helt nya förutsättningar måste vara lättare än att göra det mitt i en befintlig verksamhet? Så känns det för mig, eller har känts i alla fall från mars in till slutet av november. Allt flyter samman, går ihop, allt är säkert lika logiskt samt självklart rakt framför mina ögon, men jag ser det inte.

Under året har jag känt mig rätt värdelös och otillräcklig många gånger. Jag ber om ursäkt för de samtal jag borde ha ringt och till de som fortsatt väntar på någon slags återkoppling, ni är säkert en hel del, förlåt mig. Ibland hittar man inte rätt med det bruket som ska bygga upp den rasade muren igen, det blir svajjigt, lite som att lära sig att cykla, året 2020 har inneburit mängder av skrubbade knän och fordonet har varit på väg att lämnas in till metallåtervinningen, både en och flera gånger.

Frustration. Över saknad funktion. Kopplingar som inte kopplar. Tankar som inte når fram hela vägen. Lugn och ro.

Skönt att nu kunna blicka in i framtiden istället. Mot 2021. Dags att söka ut vilka fastigheter som ska besökas och lägga upp en tidsplan. Skönt med vardag. Med något bekant. Vi byggde på en ny slags rapport i år efter utfört besök. Har fungerat bra och det har varit ett måste när vi träffas så sällan. Bara för att saker har fungerat i drygt tio år får man aldrig bli nöjd, alltid blicka framåt, lyfta fram erfarenheter och göra lärdomar. Allt är inte självklart, inte för alla, man kan alltid bli bättre på att förmedla sig utåt, vårt arbete inom små avlopp handlar mycket om information, vad kan verksamhetsutövarna göra själva? Hur håller de anläggningarna vid liv? Hur ser de till att våra besök sker med så stort mellanrum som möjligt? Tid är pengar, våra tjänstetimmar kostar en slant och då är det ännu viktigare för oss att visa vad som ingår, vad får man sin slant? Ännu ett område där tydlighet och dialog är viktiga ingredienser.

Det är onekligen lite lyxigt att få ge sig ut på småvägarna ibland. Du får tid att tänka, smälta in och bilen rullar själv längs med bekanta vägar med riktmärken man känner igen och som man saknar när omgivningen ändras, skog blir till hyggen, täta välvuxna häckar plockas ner och andra saker kommer fram. Det finns så mycket kvar att upptäcka i vardagen. Det gäller bara att man lyfter blicken ibland, inte bara stirra tomt rakt fram eller låta pannan rytmiskt dunka i skrivbordet och låta dig själv begravas i högar av dokument på kontoret.

Struktur, planering och framförhållning. Genom att skapa sig vanor tar man sig igenom även situationer som är långt ifrån vardagliga i vanliga fall. Som sagt, 2021 står för dörren men än finns det lite tid kvar att detta år. Tid att avsluta, nollställa och att se till att man går in med så lite bagage som möjligt i ryggsäcken in i det nya året. Då ska det bli ett bättre år, ljusare, med mer flyt och mera avslut och i det ligger den själva utmaningen i vardagen.

En vecka till jul

2020-12-17

Osby, december 2020 och en vecka kvar till julafton. Ja som alla känt av, så kommer detta år att gå till historien och kommer säkert inte falla i glömska, trots att det är så man helst vill göra just nu, använda presentpapperet, slå en knut på något färgglatt band och sen lämna iväg ett paket som helst aldrig ska öppnas igen.

Vissa år kommer, går och i det närmaste glöms bort. Saker vävs samman, händelser är viktiga men kanske inte så speciella att du med säkerhet kan sätta ett säkert årtal på det och det kanske bara några månader senare, va? Skulle det ha hänt förra året? Skoja med mig? Det känns så avlägset nu, som sprunget ur en annan tid, på en annan plats.

Det öppnas många kalendrar nu. Det kan vara som hemma hos oss, kalendrar med choklad bakom varje lucka, marmelad, ost ja och glöm inte bort Bingo-kalendern. Allt för att vi ska hjälpa detta år på traven att försvinna iväg, att försöka att få mycket av det att bli en minneslucka och sådana kan man ju använda rätt praktiskt, för det går ju alltid att tro att det var så förbaskat kul innan, det var därför det blev en minneslucka sen.

Ja året är på väg att ta slut och måsten fyller kalendrar och skrivbord. Ska göra detta innan jul, måste skicka detta innan nyår, bara ge mig lite extra tid så kommer jag i fatt. Men jag tror att det är farligt att stirra sig blind på ett årsskifte och ett visst datum. Det finns nog med press utifrån ändå just nu än att lägga på några tegelstenar till i den ryggsäck vars remmar redan knakar betänkligt, ta det lugnt, andas djupt ett par gånger och fundera på om den här rapporten måste iväg just idag, om det verkligen sitter någon och väntar på ett svar när det börjar närma sig mellandagarna, mottagaren kanske också vill komma ifrån, rensa undan och gå in i det nya året så blankt som möjligt.

Förra året var min första panik över att behöva byta kalender och se in i massa vita oifyllda dagar med oanade möjligheter. Men jag tror att det kan vara viktigt att göra just så, se möjligheter och en väg framåt in i en kalender som ännu ej är nerklottrad med måsten och möten. I år är det inte riktigt samma panik. Visst det finns deadlines att hålla men det gäller att hitta de sakerna som ger dig lugn och en möjlighet att nollställa dig över de röda dagarna. Jag vill också dumpa ner lasten från förr till mininivå när vi går in i 2021 men en nystart och omstart kan du göra på många vis. Allt går inte att mäta i pappershögar och bevakningar, inte för all evighet, sånt kan göra dig blind, du kan inte urskilja de lätta frukterna bland surdegar och ärenden som klickas upp och ner i en loop som kan tyckas vara oändlig.

I år försöker jag ta ett litet steg tillbaka från stress och press. Allt för att få iväg sådant som verkligen är av betydelse, både för min del och för mottagarens skull. Det är lätt att allt går ihop så här års, dagar går ihop, uppgifter smälts samman som en hårdsmält knäck. Allt till doften av skumtomtar och kaffe som aldrig hinns drickas upp mens det är varmt på grund av en svällande mailkorg och en telefon som aldrig tystnar.

Något som sällan aldrig tystnar är den ständiga strömmen av julmusik under den här tiden på året. Det gör inte så mycket. Är ju under en begränsad tid och när man är ute i rätt begränsad omfattning detta december, kan det vara skönt att vissa saker är precis som vanligt i alla fall. Det är Triad, Adolphson & Falck samt Just D som står för fiolerna. Även en bra jul att kolla in amerikanska julfilmer och att stilla se när alla andra får den perfekta julen och alla kan leende gå in i ett nytt år.

Blir du inte av med tyngden av 2020 inför det nya året? Bär den med dig på ett lagom tungt vis. Vi har alla packning vi bär med oss, olika saker berör oss och självklart ska vi inte bli historielösa och leva som om det inte funnits en gårdag. Men det är inte det som får styra starten på det nya året. Går du inte in i det nya nollställd så blir det till att starta i backe varje dag du loggar in, du slirar på kopplingen, sliter ut lamellerna och riskerar att bli stående med en handbroms i som kommer att hålla dig tillbaka under en lång tid. Det viktiga är att du har en marginal bakåt, så att du kan våga låta saker och ting rulla bakåt, våga lita på dragläget så ska vi alla se till att 2021 ska bli ett så mycket bättre år än detta 2020, vilket vi helst knappt vill nämna vid namn och som vi helst inte vill komma ihåg utan låta det bli en stor och förseglad minneslucka.

Årets sista avloppstankar

2020-12-30

Då kan vi göra bokslut för detta 2020. Ett år som även för vår del blev något annorlunda, både från vad vi hade tänkt på förhand och vad vi lyckades genomföra. Men vi tog oss igenom, flyttade tillsynen framåt och även om allt inte är slutfört så är våra ärenden satta i rullning och vi har nya reflektioner att ta med oss in i det nya året.

Tanken var att vi 2020 skulle kunna säga tack och hej till vår inventering för en sista gång. Men dels finns det lite drygt ett hundra ärenden som är beroende av vår VA-plan och sen finns det 21 ärenden till kvar som ligger öppna i listan. En snabb koll gör att det finns stora förhoppningar att siffran 21 ska vara nere på en siffrigt innan vi vinkar av 2021. Att sticka ut hakan och lova 0 känns väl tufft och kanske lite provocerande men förhoppningsvis kommer de lugna månaderna, januari och februari, göra gott för vårt fortsatta arbete att lägga historien bakom oss en gång för alla.

Årets tillsyn var 130 objekt stor och genomfördes under hösten. Vi hade bra väder nästan varje dag och förhållandevis få sjukdagar som störde verksamheten. Vi såg till att göra inspektionerna mer enhetliga genom att göra både en inspektionsrapport samt en tillsynsrapport, en för intern dokumentation och en som skickas ut till fastighetsägarna. Allt för att fortsätta vara så tydliga som möjligt, både med vad vi har sett och vad som eventuellt behöver vara åtgärdat innan vårt nästkommande besök på platsen. Det går ju inte att se förbi den ekonomiska aspekten av tillsynen, visst den kostar en slant men å andra sidan kan det vara en billig påminnelse om att även saker som man inte ser inifrån huset, kan spela roll, både för människors hälsa och miljö men även i ett större perspektiv. Ibland kan det lite slitna uttrycken, många bäckar små och vi kan alla göra någonting, vara fraser som är både sanna och som bäst ger svaren på varför vi har en avloppstillsyn.

Vi hade 55 ansökningar in under året. Det gör att vi är tillbaka på nivån från 2006 och 2007. Det var då inventeringen inleddes och ombyggnationen startade på allvar. Nu har vi alltså gått varvet runt och då den första tillsynen på de markbaserade reningarna sker efter 12 år, så innebär det att antalet tillsynsobjekt kommer att stiga under de kommande åren. Planen är fortsatt att med en flerårig tillsynsplan se till att hålla ett förhållandevis jämnt flöde av ärenden, allt för att säkerställa att de små avloppen ska hålla så bra nivå som möjligt under en överskådlig tid framåt. Att åka ut och döma ut 75 procent av anläggningarna i ett andra varv är inget alternativ och inget önskemål.

Vi funderar redan över tillsynen för 2021. Objekten ligger redan i listan och vi planerar för digitala informationsmöten. Besöken på plats kommer troligtvis att genomföras enligt plan men vi kommer att dra igång senare än vanligt men vi hoppas genomföra minst en fjärdedel under våren.

I övrigt under året hoppas vi kunna, så tidigt som möjligt, ge besked om hur revideringen av tidslinjen i VA-planen kommer att påverka framtida ombyggnad. Det kommunala nätet utvidgas också åt flera håll med nya överföringsledningar, vilket också måste vägas in i ett par olika geografiska områden. Det är viktigt att vi som olika kommunala avdelningar går ut med samma budskap även om vi inte ska gå varandras ärenden fullt ut. En enad röst utåt är alltid bra och där kan man på sina håll i landet ha nytta av en VA-rådgivare, men med befintliga avlopp redan identifierade och bedömda så kanske den rollen redan är överspelad i just Alvesta kommun.

Jag ser även i min lista att det finns enstaka tillsynsärenden men några år på nacken som ligger kvar öppna, också en bit att arbeta med, att få med sig helheten framåt. Visst, enstaka ärenden kan alltid bli liggande men då är det viktigt att se att det är av en anledning, för i dagens mallade handläggningsarbete är det ju trots allt viktigt att komma ihåg att alla avlopp ska bedömas individuellt.

Med de orden lägger jag locket på för i år och trampar till och justerar in så att locket ligger på bra och inte glipar någonstans. Vi kan äntligen avsluta 2020 även om många av årets ärenden fortfarande ligger öppna, vi är säkert inte den enda verksamheten som har påverkats under detta år. Men nu tar vi lite ledigt, samlar kraft och tar nya tag. Under 2021 väntar nya lock att lyfta på och ibland är det skönt att vissa saker är mer eller mindre konstanta från år till år.

Jag tror jag kan prata för de flesta kommuner och miljöförbund att ibland blir saker och ting liggandes. Det finns alltid nya bollar att springa på och samtidigt är det några som ligger gömda i snåret av en dokumentsamlare någonstans. Frågar ingen händer inget. Den luft som hade behövts till en fullständig uppföljning, finns sällan eller aldrig och den bästa av intentioner kan gå om intet innan linan har löpts ut i sitt ytterläge.

Jag tror jag kan prata för de flesta kommuner och miljöförbund att ibland blir saker och ting liggandes. Det finns alltid nya bollar att springa på och samtidigt är det några som ligger gömda i snåret av en dokumentsamlare någonstans. Frågar ingen händer inget. Den luft som hade behövts till en fullständig uppföljning, finns sällan eller aldrig och den bästa av intentioner kan gå om intet innan linan har löpts ut i sitt ytterläge.

Nya vägar idag. Från Lönsboda och byond. Körde inom kontoret i morse. Fick med mig en handfull ansökningar och begav mig ut. Riksväg 15 österut, igenom Boalt och tvättbrädan där efter. Via det långa trafikarbetet och fram till mötesplatsen.

Av gammal vana sträckte vi båda fram handen. Så som man gjorde förr vid nya kontakter. Kanske en stilla markering till att den nya tiden nästan är här, att vi har kommit fram till den andra sidan helt enkelt.

Redan längs den stora vägen la jag märke till hur exempelvis lönnen har slagit om till gult, eldgult. Den här åks ju varje vecka så det var inte förrän vi begav oss ut på mindre vägar som färgen lyste mot mig. Ramade in. Skapade fokus. Gled in och ur synfältet. Det inte minst tack vare lite extra hjälp från lite solstrålar.

Otvunget prat. Om allt möjligt. Avlopp och annat. Sånt man inte kan göra på distans, lära känna varandra, nyfikenhet. Jaså du är här ifrån. Världen är liten ibland. De små samtalen kan ha stort innehåll. Det gäller att lyssna, respektera och förstå. Ja som i alla situationer egentligen. Det blir bara extra tydligt när två personer med olika roller men med samma fokusområde ska känna av var man har varandra.

Avslutning på kontoret. Bad om en liten vägbeskrivning. Hade mer att åka på. Gäller att passa på. Kommunen är bred, brukar jobba i en lång sådan, avstånd och distans är en faktor, vad kan jag få med mig när bilen ändå rullar?

Ut mot Nyteboda till. Har varit här i något sammanhang innan, eller i alla fall passerat. Kan säkert vara rallyorienterat, en väg mellan två platser. Lite ovant att åka längs med vägar som man inte känner till, vet inte vad som gömmer sig bakom nästa krök, vägen går upp och sen ner. Det är kuperat. Ett stenrikt landskap. Mycket rymd. Mycket plats. Trots att det finns hus lite varstans längs vägen. På gränsen mellan byar och enstaka gårdar. Ett tunt pärlband av bostadshus. Säkert en del sommarhus, vad vet jag?

All denna färg. Lövsprickningen är på våren men vad heter då detta för något? När det byter färg, när löven lämnar sina grenar. När sommaren är glömd och när vi väntar på vintern, fast de flesta redan funderar på nästa vår. Ljust på dagen. Säkert desto mörkare på kvällen och natten. Genom snöfria vintrar ligger omgivningen mörk. Du blir omfamnad av den när du åker längs med vägen. Blir ett med omgivningen, ett med mogna frukter och bär. Ett sista näringstillskott innan vi summerar året som har gott.

Stannade till vid cafét i byn. Köpte med mig en kopp kaffe, halvfralla med ost samt en dubbelbiskvi. Drack stilla av drycken längs med vägen ut mot det okända. Försökte ta in omgivningen, notera vad det stod på vägskyltarna. Försöker få ett samband mellan byar och vägnät. Bra att veta. Även om järnvägen kanske ställer till det på vissa ställen.

Går runt på en fastighet. Kontrollerar placering av vattenbrunn och tar mått i en provgrop, torr. Vildsvinen har varit i farten. Svårt att säga för hur länge sen. Men ibland kan man ju känna sig som betraktad på avstånd även på den mest avlägsna platsen. Tar kaffet med mig. Känner in omgivningen, andas djupt, tar in den för dagen torra luften. Ser färger, tar in ljuset. Bilar åker förbi. Inte så mycket men något som bryter tystnaden. Visar på att allting annat ändå är nära. Har ett härligt lugn i kroppen när jag vänder bilen och åker tillbaka.

Telefonen ringer, finns en lämplig stickväg, kan stanna till, svara och hjälpa fastighetsägaren i luren. Fixar jag, tack ska du ha och hej. Vi har ett ärendestyrt arbete. Lösningsorienterat till en del. Allt bygger på samförstånd och förståelse. Det börjar uppifrån, från politiken. Sen är det vi tjänstepersoner, privatpersoner, fastighetsägare, företagare och utförare. Alla bör vi ha en förståelse för våra olika roller. Blir det för spretigt blir det inte bra. Men vi måste hålla oss till lagar och förordningar. Vi jobbar för att saker ska bli bättre, vi jobbar för framtiden. Där är det viktigt att vi har en samsyn.

Blev lite hastigt bestämt det här. Arbetskläderna hänger i ett skåp i Alvesta. Har motsvarande skor hemma, letade upp en tjock och regntålig jacka. Blev sekatör istället för tumstock. Något måste man ju ha i den högra benfickan. Mellanlandade hemma, bytte kläder igen. Känns fel med arbetskläder i ett kontorslandskap, kanske bara en vanesak? Men vi är ju många vid samma skrivare, är ju ingen byggare-Bob, har ju snarare tillhört den otekniska förvaltningen. Man behöver ju inte marknadsföra sig själv som något annat, sånt brukar bita tillbaka. Samma med de grova skorna på det ljusa golvet, nej det blev att landa hemma, ta vara på kraften av att ha varit ute i det fria. Dra igång diariet, lägga in lämpliga bilder och börja handlägga de gamla ärendena som nu börjar nära sig sin lösning.

Det blev en bra tur ut idag. Trevligt sällskap. En natur som exploderar i färger, uppehåll och till och med lite sol. Att det sen också kommer att innebära att vi kan putta några äldre ärenden en bit framåt är en stor bonus.

Registervård, tillsyn och rapportering

Ja det är ledorden inom små avlopp just nu. En enhetlighet ska hittas. Äpplen ska hamna i en korg. Päron någon annanstans och fallfrukten låter vi helt enkelt ligga kvar. Tanken är bra, målbilden tydlig och visst kommer det här att förenkla rapporteringen. Så småningom. Hur bra vi än har det ute i kommunerna, så kommer det att behövas lite handpåläggning av olika slag, samt i större eller mindre omfattningen. Det är kul med nyheter (som inte är så nya men nu mera handgripligen presenterade). Bara att springa till batmobilen, ta sig tillbaka till skissbordet och lägga upp en strategi, inte för i morgon kanske, men snart. Skynda långsamt är det som gäller. Men vi vet alla att åren har en tendens att gå oroväckande snabbt, som om man jagar ett kvitteringsmål i ett slutspel ungefär.

Registervård: Det är bra att det blir tydligt med vad som ska redovisas var och bra om alla leverantörer av diariesystem kan highlighta samtliga obligatoriska fält. Sånt underlättar. Det som underlättar tycker vi om. Saker kan missas lätt. Både tack vara att man är ny bakom sitt skrivbord, men även för oss som gör mycket på rutin och bara för att man har lärt sig att så ska man göra. Väckarklockor är bra. Tydlighet lika så. På många ställen och i olika tillfällen gör man saker bara för att. Utan att fråga varför. Utan att se sammanhanget, helheten, hur allt hänger ihop. Ifrån fastighetsägare, utförare, miljökontor, försäljare och högre myndigheter. Det är ju viktigt att vi ha samma målbild. Det är ju mycket mer vasalopp än sprintcup att arbeta med små avlopp.

Tillsyn: Där gör vi väldigt olika runt om i landet. Mycket har att göra med resursfrågan. Långsiktigheten. Personalomsättning och det ständiga flödet av ärenden åt alla håll. Det är väl lämpligt nu att alla lägger upp en kort- eller långsiktig plan för att utföra tillsyn ute i fält (eller vid skrivbordet om ett bra underlag finns). Det var framför allt två saker som jag fastnade vid dragningarna. Det är riskklassningen och tillsynsintervallet, vilket jag, om jag uppfattade rätt, är lite upp till landets olika kommuner att bestämma själva? Åter en resursfråga. För oss (Alvesta) var det en naturlig fortsättning på inventeringen. Varför släppa något när man nu har all fakta på bordet? Debiteringsnivån kan man alltid diskutera. Intervallet likaså, samt naturligtvis med vilken slags omfattning som man ska genomföra själva tillsynen, bomber och granater? Ficklampor och spett. Det viktigaste är att man känner sig bekväm med vad man kommer fram till. Åter till tydligheten. Även här kryddat med information och egenkontroll. Allt som vi kan lyfta över på fastighetsägarna är bra. Vi kostar mindre pengar. Vi sparar tid. Alla (inte alla) är lyckliga ever after. Bjud in fastighetsägarna. Mata ut information via hemsidor och genom andra lämpliga kanaler. Även här spelar ett gemensamt synsätt en stor roll.

Rapportering: Ja här har vi alla ett jobb att göra. Vissa mer än andra. Sitter själv både i Castor och Vision så har ju lite att jämföra med. Båda har sina uppsidor och mindre lättarbetade delar. Säkert en vanesak. Tänk att man fortfarande kommer på sig själv med att sakna Ecos. Får en dimmig blick bort i fjärran, ser världen i svart/vitt. Kanske inte alltid så driftsäkert vid uppdateringarna men robust, logiskt och lättarbetat. Fick till mig det när jag började -09. Ecos är inte som något annat program. Tänk att man nu minns tillbaka och är tacksam för att det var just så. 5 år till nästa stora redovisning. Tur är väl det. Den här gången gick det snabbt. Nu ska befintlig information lyftas över till nya objekt (castor). Får kika lite på den färdiga produkten innan jag bestämmer mig för en specifik angreppspunkt. Går ju att uppdatera alla objekt i samband med tillsynen, 188 under 2022 och hundra till ungefär 2023. Men det hjälper ju inte till att dra det hela runt. Nya ansökningar? Ja där har ni hundra till på två år. Nej någon form av systematisk genomgång får det bli. Vissa saker skulle vi få verktyg till, andra får vi nog arbeta oss igenom för hand, grundligt, på djupet, in i det förgångna. Har inte Pet Shop Boys en låt som heter This must be the place i waited years to leave? Eller mer som How can you expect to be, taken seriously. Ursäkta sidospåret och min tendens att bli lite Being boring. Tur att jag redan har tagit höjd för denna uppdateringen av objekten i det kommande VP arbetet för 2022. Vi måste nog alla tänka så. Synliggöra våra små avlopp och låta de ta plats bland alla de övriga miljöobjekten. De är ju trots allt rätt många. Vi har 2700, så kanske att vissa torrlösningar måste plockas bort från redovisningen. Men vi måste ha dem med oss. Vi tillsynar alla. Vissa lösningar mer än andra. Oftare. Mer omfattande. Det är det som är styrkan med tillsynen kontra den tidiga inventeringen. Bedömningen. Platsen. Omfattningen av användningen.

Nuläge. Ja vi måste börja där. Hur ser det ut i min kommun? Vilka resurser har jag att bolla med? Tillsyn och nyanläggning? Ett nödvändigt ont. Komplement till övrig verksamhet för att det kommer in en och annan ansökan/anmälan? Små avlopp måste få ta plats. Ges möjlighet att utvecklas. Planering. Sätt mål. Följ upp dem. Se den här rapporteringen som en chans att starta om något ni inte riktigt har fått håll på. Ta ett omtag. Ta genvägar om det behövs. Döm bara ut det allra sämsta. Det som ligger sämst till och som så att säga har kommit upp till ytan. Gör tillsynsplaner under tiden. Bestäm er för ett årtal, en datum när ni gör er sista inventering ute i fält. På det sättet är ju de små avloppen fantastiska. Finns så mycket statistik att använda. Ett avlopp färdigbyggt, ett mindre att besöka i närtid. Men glöm inte det viktigaste. Avsluta aldrig ett ärende utan att samtidigt ha en plan för när tillsyn just där ska ske nästa gång. Skulle inte det hinnas med? Nej, då är det så. Men du får allting med dig. Du har en plan, en känsla av kontroll och sådant är härligt att känna för oss som till stora delar arbetar i en ärendestyrd vardag.

Laddat om blandaren för tredje gången idag. Några lyssningstips rakt ut i etern:

Kanske snart dags för en ny låtlista med lämpliga avloppshits. Ja den funderingen tar jag med mig in i onsdagskvällen.

Saknar så klart att vara ute och tillsyna i fält. Men svårt att få ihop det med alla andra saker i rörelse just nu. Nåvål. Även om det är få nya avlopp att ta sig an, så kommer ju tillsynen att fortsätta att rulla på.

Den som söker, skall också finna, ett drama i tre akter.

Osby en torsdag. Våt asfalt och mörkt. Så som det brukar se ut så här års när inte solen eller snön hjälper till att sätta ljus på saker och ting.

Jag har varit ute och tillsynat ovanligt lite i år. Kanske är det därför som vissa moment blir lite mer aviga ute i fält. Eller så är det andra yttre förutsättningar som spelar in, väder och vind, tålamod eller är det helt enkelt det tränade ögat som har blivit otränat.

Det tog mig tre besök för att lokalisera en anläggning. Nu hade jag i och för sig andra platsbesök i närområdet samtliga gånger, men jag får ju tillstå att det var lite pinsamt. Blev ju både lite extra tid både på plats och längs med de småländska vägarna för att få fram det jag ville.

Vid det första besöket var inte vädret på våran sida. För varje gång vi skulle kliva ur bilen så tilltog regnet i styrka och det drog kalla vindar in från en sjö. Att starta dagen genomblöt efter ett av många stopp är ingen bra inledning på en tillsynsdag. Så när bilen stannade till gång två (utanför en vägbom såklart), så var det ju bara att lomma fram med droppande regn både i nacke och från skärmen av kepsen. Anläggningen skulle ligga rakt västerut enligt uppgift. Det var kollat sedan tidigare. Slambrunn och allt, ja alla delar skulle vara i riktning ut mot den stora vägen men vi hittade ingenting. Gandalfstaven som har hittat betong vid så många tillfällen samt även varit med en bra stund i SVT, var inte till, kroken hängde overksam vid min sida och avloppsanläggningen tycktes vara byggd trådlös på ett externt sätt och vis. Vi tog ett varv till, längs med båda tillfartsvägarna som vi mindes det från kartan men det blev ett magert utfall. Ja egentligen var det enda som hände att vi blev blötare och blötare.

Vid det andra försöket hade vi mer vädret på vår sida. Visserligen hade det regnat när vi lämnade Alvesta men söderöver var det uppehåll. Bokskogen lyste i gult och den yttre trevlighetsfaktorn var stor. Visserligen var regnchansen stor, men ytterst ej närvarande när bilen parkerades på samma ställe som sist. Till vår hjälp hade vi det ultimata trumfkortet, en karta på anläggningens utförande, inlämnad efter att själva avloppet var installerat. Det var tydlig, med måttangivelser och allt. Nu kör vi, tänkte vi när vi avancerade framåt med staven i ett stilla sving. Resultatet var dock åter magert. Fick med oss lite andra besök i detta uppsamlingsrace, så resan i stort var inte förgäves. Men det här återkommande misslyckandet satte sina spår. Sådde tvivel. När tömdes det här senast? Användes huset alls? Ja ur tvivel väcks det ofta frågor. Så även när det kommer till det där med små avlopp.

I veckan gjordes ett nytt försök. De gula löven var nu orange och det var ännu en gång regn på distans. Moralen var på topp. Uppladdade med kommunalt kaffe och externt köpta mackor på en mack. Slamtömmarna satt inne på alla svar, som så många gånger förr. Anläggningen låg rakt österut. Vi hade mest stämt av för att se om det förekom tömning överhuvudtaget, det hade det, följdfrågan blev så klart, var då? Varpå riktningen pekades ut och bilen vändes söderut ännu en gång. Vi inledde med lite strandskydd. Vid sjökanten var vinden bitande men vi var i gott mod när vi lämnade stigen och tog plats för den sista vägen ner. Man kunde övervägt att spika upp en liten skylt med reserverad p-plats och det var såklart ingen hemma den här gången heller. På andra sidan låg den. Slamavskiljare, fördelningsbrunn och luftningsrör, ett riktigt avloppsbingo! Anläggningen bedöms vara i bra skick, ett nytt tillsynsår kommer att sättas och till nästa besök, om typ 10 år, då kommer jag troligen att gå rakt fram och lyfta på rätt lock direkt. Sånt sitter i. Avlopp och besök som avviker. En del samlar på frimärken eller något annat, själv samlar jag på avlopp (och i viss mån cd-skivor). Ibland är resan målet. Men utan mål kommer du inte fram. Den som söker den finner. Det även om det ibland kan tyckas ta onödigt lång tid.

En dag med tillsyn

Idag var vi ute och genomförde årets sista planerade tillsyn. Ett år till att börja sammanfatta. Det sjätte med tillsyn, mitt tolfte på Bygg & Miljö. Tänk vad tiden den går. Snart dags att börja planera 2022 på riktigt, de 188 anläggningarna som väntar på tillsyn ligger redan i systemet, men det är ju en lång väg från tillsynsplan till utskick, via platsbesök, bedömning och nytt tillsynsår. Det känns som om mycket ger sig självt, att saker mest rullar på, kanske det är därför som åren går fortare, tillsynen blir effektivare och tiden i fält blir kortare för varje år.

Det var en höstdag med regn i luften. Inte så mycket som droppade men det var nära förestående, en faktor att räkna med. Det var nära till avloppen idag. Bara runt själva centralorten. Runt tio stycken om jag kommer ihåg rätt och lägg där till en provgrop som passerades av bara farten.

Vi har fortsatt inte gett upp hoppet om att komma upp i 50 ansökningar i år. Nummer 40 startades idag, fler på väg in, flera kartor och blanketter har skickats ut. Vi gillar framförhållning. Strunt samma om själva arbetet ska utföras nu under den lite mera blöta perioden av året. Ansök nu! Gräv era gropar och låt oss handlägga saker och ting under den mörka tiden. Det ger alla mer svängrum att hantera under 2022, när det åter går mot ljusare tider.

En sak som blir tydlig när man är ute på tillsynen är att det är samma entreprenörer som har gjort flera anläggningar på samma geografiskt begränsande plats. Samma val av slamavskiljare, likadana fördelningsbrunnar (ofta de med två skruvar ovanpå) samt liknande anläggningar för kompaktfilter. Sånt gör vår bedömning enklare. När vi ska sätta nytt tillsynsår är det ju vad vi kan urskilja som ligger bakom. Bra röjd bädd är lätt att kontrollera, en oslagen svårare. Funktionen kan vara den samma just nu men det är troligare att den som lämnas åt sitt öde kommer att tappa i funktion tidigare. Naturligtvis har det med vattenflödet att göra, underarbetet också. Till viss del naturligtvis även anläggningens totala yta, sen är det detta med själva placeringen av anläggningen i sig.

Ja det har sina nackdelar med att det kommer lite nya förstärkta krav och riktlinjer under ett pågående inventeringsarbete. Vi ser anläggningar som inte borde ha legat just där de ligger. Som är utformade lite väl enkelt. Säkert tillräckligt funktionella för syftet att leda bort avloppsvattnet. Men reningsgraden kan vara tveksam, uppehållstiden i anläggningen i minsta laget. Som vi ser det får vi hellre fria än fälla. Har anläggningen tillstånd och platsen har blivit godkänd en gång, är det upp till oss att bara kontrollera funktionen. Det går att göras med tätare tillsyn. Bättre koll från fastighetsägaren och då är en klippt gräsmatta att föredra före ett hie med nässlor i människohöjd.

Börjar något växa lite väl yvigt kan det gå snabbt. Både när det gäller i förvildningen samt i tiden. När slog jag här senast? Visst var det i våras? En välskött bädd är att föredra alla dagar i veckan och snälla, om vi får be, provlossa även skruvar och sprintar då och då för att tillsynen på plats ska bli fortsatt effektiv och att ni ska få en så bra och rättvis bedömning som möjligt.

Det här har blivit så mycket bättre under våra år med tillsyn. Koll på anläggningarna och någon form av skötsel samt egenkontroll. Under inventeringen famlade man oftast mer eller mindre i blindo. Med någon enklare skiss till hjälp och norrpilen riktad åt en slumpmässigt vald riktning. Nu har vi nytta av att ha samlat in så mycket information sedan tidigare, att alla utsläppspunkter finns på vår slambrunnskarta kommer att underlätta redovisningen till Hav. Koordinaterna finns där, vi har koll på x och y, nu ska bara informationen läggas över till rätt fält. Även just i fält har vi nytta av våra inprickade anläggningar, nu syns symbolerna på förhand, en röd krumelur för infiltration, en svart cigarr för kompaktfilter samt en grön symbol för reningsverk. Tur att vi har fortsatt utvecklats, lyssnat på våra kommuninvånare, jobbat aktivt med vårt informationsmaterial. Det tidiga jobbet underlättar nu, skapar en förståelse och i vissa fall en slags insikt. Ett avlopp är ingen engångslösning. Upprepad tillsyn och skötsel tjänar vi alla på. Även om vi tycker att det är trevligt att komma ut och lyfta lite lock, så behöver vi inte göra det onödigt ofta. Det tjänar fastighetsägarna på. De kan spara en slant genom att själva kontrollera sin anläggning. Även om vår tillsynsavgift är förhållandevis låg, så är det roligare att få besök av oss vart 10:e år än vart sjätte.

Lärdomar från dagen, ja några tunga lock samt fördelningsbrunnar med fastrostade skruvar. En vanlig vardag för oss. Att inspektera avlopp är bland det trevligaste man kan göra och med bra grundmaterial att kika på, kommer det bara att bli trevligare med åren också.