Kulturhistorisk inventering - Habo tätort

Är byggnaden kulturhistorisk intressant så ställs särskilda krav vid ändring eller ombyggnad. Enligt plan- och bygglagen så krävs bygglov för åtgärder som ändrar byggnadens karaktär. Inventeringen används som ett underlag vid eventuella förändringar av byggnaden. Välkommen att kontakta bygglovsenheten för mer information och vägledning. På denna kartan finns de byggnader som länsmuseet har pekat ut som kulturhistoriskt värdefulla i Habo kommun. På kartan kan du zooma in på den byggnad du vill veta mer om. Med förstoringsglaset uppe till vänster kan du söka på en adress.

Klass 1 - Byggnadsminne, skyddade kyrkor Avser byggnader som förklarats som byggnadsminnen enligt kulturmiljölagen. Klass 2 - Särskilt värdefull bebyggelse Avser särskilt värdefull bebyggelse som bör skyddas genom skyddsbestämmelse i detaljplan eller områdesbestämmelser. Byggnaden får inte heller förvanskas vid förändring av eller i anslutning till den. Klass 3 - Högt allmänt bebyggelsevärde Avser byggnader som har ett visst värde och som bör skyddas genom varsamhetsbestämmelser i detaljplan eller områdesbestämmelser. Värdebärande element bör hanteras varsamt vid förändringar i eller i anslutning till byggnaden. Klass 4 - Allmänt bebyggelsevärde Avser de generella krav på hänsyn till en byggnads kulturhistoriska värden som gäller för all bebyggelse och oavsett om en åtgärd kräver bygglov.

• De gamla vägsträckningarna som ännu är tydligt avläsbara och är en viktig del av platsens historia.
• Det differentierade planmönstret som visar på ortens utveckling, organiskt format i områdets norra del respektive format som en löst hållen rutnätsplan i den södra delen.
• Övervägande låg bebyggelse i som mest tre våningar, vilket gör att gaturummet hålls samman även där de högre flerbostadshusen i centrum möter den lägre villabebyggelsen.
• Gårdsbebyggelsen vid Gunnarsbo gård.
• Äldre byggnader från sent 1800-tal och tidigt 1900-tal inom området med tydlig koppling till den äldsta samhällsbildningen i Habo stationssamhälle. Bostadshus ofta med tillhörande uthus, ibland inrymmande en mindre verkstad.
• Byggnader med tydliga offentliga/samhällsfunktioner, som stationsbyggnaden, kommunhuset och församlingshemmet.
• Centrumbebyggelse från 1900-talets andra hälft med arkitektoniska kvaliteter, som den f.d. sparbankbyggnaden.
• Äldre f.d. fabriksbyggnader från 1920-, 30- och 40-talen med delvis bevarad karaktär i området mellan järnvägen och Jönköpingsvägen samt spritt i Gunnarsboområdet.
• Sammanhängande flerbostadshusområde med hus i varierande, men tidstypisk, arkitektur från framförallt 1950- och 60-talen.

De karaktärsdrag som präglar området är följande:

• Förändrad och moderniserad centrumbebyggelse.
• Stora asfalterade eller på annat sätt hårdgjorda ytor för parkering och gator i centrum.
• Hagenskolans anläggning med skol- och idrottsbyggnader från 1950-talet och framåt.
• Småhusbebyggelse framförallt från perioden 1920 till 1970

Hänsyn/uppmärksamhetsområde. Tåligheten för förändringar varierar inom området.

• Äldre vägsträckningar bör beaktas och inte byggas bort vid eventuella strukturförändringar.
• Planstrukturen inom området bör bevaras, eftersom den berättar om ortens utveckling.
• Gunnarsbo gård med tillhörande byggnader är viktiga att bevara och har betydelse för förståelsen för områdets fysiska utveckling.
• Ännu kvarvarande äldre fabriksbyggnader och frikyrkobyggnader inom området bör bevaras, men kan med fördel ges nya användningar. Exteriört utseende bör beaktas.
• Ytterligare rivningar av byggnader som hör till ortens tidiga samhällsbildning i centrum bör undvikas.
• Värna tidstypiska arkitektoniska kvaliteter hos småhusbebyggelsen. Ändring av fasadmaterial och målning av tegelfasader bör undvikas, liksom ovarsamma fönsterbyten som ändrar ursprunglig indelning och tillbyggnader placerade vid fasad mot gata.

• Äldre vägar med bevarade sträckningar. De allékantade tillfartsvägarna fram till gården Stora Kärr och Kärrsvägen.
• Stora Kärrs gårdsenhet med flygelbyggnader, magasin och ladugård.
• Hembygdsgården med äldre, kulturhistoriskt värdefulla byggnader, ditflyttade från de omgivande byarna.
• Musikparken med tillhörande musikpaviljong i tidstypisk utformning från 1953. Parken representerar en del av Habos folkliga nöjesliv.
• Bostadsområdets tidstypiska planstruktur. Trafikmatning från större gator och lokalgator utformade som återvändsgator. Gröna stråk mellan bebyggelsegrupperingarna dit gång- och cykelvägar samt lekplatser är förlagda.
• Mobiliseringsförråd vid Slättens idrottsplats som minner om efterkrigstidens försvarspolitik.

De karaktärsdrag som präglar området är följande:

• Trafikleden Kråkerydsvägens breda asfalterade vägbana anpassad till biltrafik.
• Variationen i bostadsbebyggelsen, med fristående hus, suterränghus, rad- och kedjehus.
• Bostadshusens tidstypiska arkitektur med övervägande tegelklädda fasader av mörkt hårdbränt tegel eller mexistenstegel med mindre panelklädda, mörklaserade fasadpartier. Sadeltak belagda med röda, bruna eller svarta betongpannor samt låglutande tak med panelklädd sarg. Vidhängande garage vid infarten.
• Vårdcentrums enhetliga och tidstypiska planform samt exteriöra utformning.
• Slättens idrottsplats. Större sammanhängande anläggning med idrottsplaner och idrottshallar.
• Industri- och handelsområde bebyggt med stora, låga och sentida verksamhetsbyggnader utmed Kråkerydsvägen.

Hänsyn/uppmärksamhetsområde.

• Stora Kärrs gård med tillhörande gårdsbyggnader är viktiga att bevara och har stor betydelse för förståelsen för områdets fysiska utveckling. Eventuell tillkommande bebyggelse får uppföras med visst avstånd till gårdsbildningen.
• Äldre vägars sträckningar bör beaktas. Alléträd bör bevaras och vid behov kompletteras med nya träd.
• Bostadsområdets planstruktur och bebyggelsemönster bör bevaras.
• Bebyggelsens tidstypiska arkitektoniska kvaliteter bör beaktas vid bygglovshanteringen. Målning av tegelfasader bör undvikas, liksom fönsterbyten som ändrar ursprunglig indelning och tillbyggnader vid entréfasad.

• Äldre vägar med bevarade sträckningar, som Bränningegatan, Kyrkvägen och Skyttevägen.
• Bränninges gårdscentrum med huvudbyggnad, flygelbyggnad och en äldre kvarvarande ekonomibyggnad samt allékantad väg.
• Det f.d. stationsområdet mellan järnvägen och Bränningeleden med enstaka kvarvarande äldre bostadshus, varav vissa uppförda som personalbostäder till järnvägsanställda.
• Den f.d. mangårdsbyggnaden vid Lilla Gunnarsbo.

De karaktärsdrag som präglar området är följande:

• Enhetlig kvartersindelning med avlånga kvarter omgivna av lokalgator.
• Friliggande enbostadshus med förgårdsmark mot gatan.
• Småhusbebyggelsens tidstypiska arkitektur med övervägande tegelklädda fasader av gult eller rött tegel eller mexisten och mindre panelklädda fasadpartier. Sadeltak belagda med tegel eller betongpannor samt låglutande tak med panelklädd sarg.
• Flerbostadshusområde med hus från 1960-talet uppförda av det kommunala bostadsbolaget.
• Industribebyggelse från sen tid utmed Bränningeleden.

Hänsyn/uppmärksamhetsområde.

Bränninge gård med tillhörande byggnader är viktiga att bevara och har betydelse för förståelsen för områdets fysiska utveckling. Eventuell tillkommande bebyggelse bör uppföras med visst avstånd till gårdsbildningen. Äldre vägars sträckningar bör beaktas. Ytterligare rivningar av byggnader som hör till ortens tidiga samhällsbildning intill järnvägen bör undvikas. Övriga delar av området har begränsade kulturhistoriska värden vad gäller planmönster och bebyggelse. Bebyggelsens tidstypiska arkitektoniska kvaliteter bör dock värnas. Målning av tegelfasader bör undvikas, liksom fönsterbyten som ändrar ursprunglig indelning och tillbyggnader vid entréfasad.

Bränningegatan följer en gammal vägsträckning som utgjort den gamla landsvägen mot Jönköping. Vägen kan följas i samma sträckning genom kartorna tillbaka till mitten av 1700-talet, men är sannolikt äldre än så. Områdets senare bebyggelse är alltför ny för att kunna anlägga ett kulturhistoriskt perspektiv på.

• Bränningegatan som följer den gamla landsvägens sträckning.
• Det böljande landskapet, där de obebyggda ytorna mellan bostadsområdena ger möjlighet till utblickar i landskapet och bidrar med förståelse till att det är gammal jordbruksmark.
• Rik fornlämningsbild.

De karaktärsdrag som präglar området är följande:

• Mindre bebyggelsekluster med egna lokalgator.
• Prefabricerad småhusbebyggelse i form av friliggande villor, parhus och radhus från 2000 och framåt.

Tåligt.

Hela delområdet har begränsade kulturhistoriska värden. Fornlämningarna inom området har emellertid ett starkt skydd enligt kulturmiljölagen.

Det avgränsade småhusområdet är tidstypiskt och har en planstruktur vars principer kom till användning vid flera av tätortens utvidgningar. Denna struktur är intressant och betyder mycket för upplevelsen av området, men byggnaderna i sig är höggradigt standardiserade och omgestaltade och saknar i allt väsentligt kulturhistoriska värden. Denna typ av småhusområden förekommer på många håll och genom åren har många förändringar genomförts - tillbyggnader har skett, fasader har förändrats, fönster och dörrar har bytts ut. Däremot har ortens vattentorn på höjden ett samhällshistoriskt värde.

Kulturhistoriskt betydelsefulla karaktärsdrag saknas i allt väsentligt, men planstrukturen har vissa värden. Mölekullens gårdsmiljö med äldre byggnader och omgivande park med äldre växtlighet har höga kulturhistoriska värden.

De karaktärsdrag som präglar området är följande:

• I området ligger småhusbebyggelsen fördelad utefter lokalgatorna.
• Strukturerna inom området är tydliga vad gäller placering av byggnadskroppar med gavel eller långsida vettande mot gatan.
• Småhusbebyggelsens tidstypiska arkitektur med tegel- eller panelklädda fasader. Sadeltak belagda med tegel eller betongpannor
• Ofta finns vidhängande eller fristående garagebyggnader vid tomtinfarterna.
• Låga staket, stängsel, murar eller häckar finns kring många fastigheter.
• Mellan tomternas trädgårdar finns ofta mindre häckar och längs mittlinjen i kvarteren finns mer uppvuxen växtlighet.
• Mindre, utsparade grönområden med naturkaraktär omger bostadsområdet.
• Järnvägen som löper öster om Mölekullen är inbäddad i ett skogsområde.
• På grund av topografins förutsättningar har ortens vattentorn sedan länge legat i områdets höjdläge.

Tåligt.

Småhusområdet har, såvitt man kan bedöma i dag, begränsade kulturhistoriska värden, men planmönstret är tidstypiskt och har kvaliteter som bör tas tillvara. Mölekullens gård bör bevaras och dess närmaste omgivning fredas från nyexploatering.

Områdets äldre agrara bebyggelse är bevarad till stor del, även om förändringar medfört påverkan på de kulturhistoriska värdena. Agrar bebyggelsens närvaro i det sentida sammanhanget ger ett historiskt djup och den har därför ett värde, även om den ställvis är väsentligt förändrad. Det avgränsade områdets småhusområden präglas helt av den tidstypiska och intensiva exploatering och utbyggnad som skedde här sedan 1970-talet. Större delen av området är ett exempel på storskaligt bostadsbyggande där Habo kommun tog aktiv del i utvecklingen, men med privata exploatörer. Bostadsbebyggelsen kombineras med en del gemensamhetsmiljöer.

Saknas i allt väsentligt, men planstrukturen har vissa värden. Äldre agrar bebyggelse och gamla vägsträckningar ger området en historisk dimension och har ett värde som varierar beroende på bevarandegrad. Vissa äldre egnahemsbyggnader ligger utefter Hjovägen. Vid denna gata står knuthamlade alléträd utefter vissa sträckor.

De karaktärsdrag som präglar delområdet är följande:

• De större huvudgatorna hålls på ett visst avstånd från bebyggelsen genom trädridåer eller grässlänter.
• Småhusbebyggelsen är huvudsakligen belägen utefter mindre lokalgator.
• Lokalgatorna är ofta organiskt utformade och håller ett så stort avstånd mellan varandra att lämpliga tomtstorlekar skapats.
• Lokalgatorna är belagda med asfalt och de saknar trottoarer.
• Småhusbebyggelsen dominerar med friliggande villor, men det förekommer även enstaka radhus.
• Småhusbebyggelsens tidstypiska arkitektur med tegel- eller panelklädda fasader. Sadeltak belagda med tegel eller betongpannor
• Tomternas avgränsning mot gatumarken utgörs huvudsakligen av låga trästaket eller häckar.

Hänsyn/uppmärksamhetsområde.

Delområdet Kyrkeryd och Kråkeryd omfattar ställvis planstrukturer och bebyggelsemönster som är värda att bevara i sin helhet. Äldre agrar bebyggelse ger ett historiskt djup till delområdet och denna har kulturhistoriska värden i varierande grad. För övrigt kan delområdet generellt betraktas som tåligt.

Detta delområde omfattar stora ytor med skog och jordbruksmark och är till stor del inte exploaterat för tätortsbebyggelse. Denna karaktär känns igen i ett stråk utefter en stor del av områdena strax väster om Vättern. En av områdets mest bevarade agrarmiljöer är Munkaskog vars kulturhistoriska värden har sin grund i det strandnära läget och de mer välbevarade byggnaderna. Även Klingekärr omfattar värdefull agrar bebyggelse. Fiskebäcks begravningsplats med kapellet och klockstapeln har en ovanlig historia och lång kontinuitet trots att gestaltningen är från 1900-talets första hälft. Hela denna miljö omfattas av kulturmiljölagens regelverk.

• Omfattande landskapsavsnitt med skog och odlingsmark i ett stråk utefter Vättern.
• Äldre vägsträckningar och ravinområden ner mot Vättern skapar en uppdelning av landskapet.
• Munkaskogs bystruktur utefter den T-formade bygatan.
• Munkaskogs och Klingekärrs träbebyggelse med bostadshus, mindre komplementbyggnader och rödfärgade ladugårdar i varierande bevarandegrad.
• Fiskebäcks kapell, klockstapel och begravningsplats i en gestaltning, som skapades under 1900-talets första hälft.
• Domsands småbåtshamn med Domneån, vågbrytarna i dess mynning, den symboliskt viktiga fyren och klubbhuset med dess karaktärsfulla gestaltning.

De karaktärsdrag som för övrigt präglar delområdet är följande:

• Länsväg 195 med dess sträckning och intilliggande vägmiljö.
• Småhusbebyggelsen i bland annat Sjogarp med raka lokalgator och tomter med utsiktslägen.

Hänsyn/uppmärksamhetsområde.

Större delen av delområdet är inte ianspråktaget av bebyggelse, medan vissa delar omfattar hänsynskrävande miljöer. Störst varsamhet bör ägnas åt begravningsplatsen i Fiskebäck, medan både Munkaskogs och Klingekärrs agrara miljöer och Domsands hamnmiljö kan klara viss kompletterande bebyggelse, men där varsamhet i första hand bör ägnas åt den befintliga bebyggelsen. De i sentida utbyggda småhusområdena är tåliga från bevarandesynpunkt.

Det avgränsade delområdet präglas i dag av bebyggelse från 1900-talets mitt och framåt på tidigare jordbruksmark där vissa stråk av ravinområden ner mot Vättern skapar ridåer. Bebyggelsen är generellt inte gammal och den är dessutom i hög grad ombyggd och förändrad. Några undantag finns, exempelvis gården Stora Fiskebäck med mangårdsbyggnad och ekonomibyggnader. Här ligger även soldattorpet Kilen vid Nedre Kammabacken, som är en ålderdomlig enkelstuga.

• Omfattande landskapsavsnitt med avgränsande raviner och bäckfåror, ofta i kombination med trädstråk, i riktning mot Vättern.
• Ett tydligt stråk där järnvägen och den tidigare länsvägen löper parallellt. Mellan dessa ligger tomter med successivt tillkommen villabebyggelse.
• Övriga äldre vägar skapar en uppdelning av landskapet.
• Ställvis bevarade äldre bebyggelse med blandad karaktär, både äldre agrarbebyggelse och mer sentida småhus.

De karaktärsdrag som präglar området är följande:

• I området finns stora, i sen tid utbyggda småhusområden i utsiktslägen.
• Småhusområdena har begränsad och ung växtlighet.
• Bostadsområden och byggnadstomter där marknivåerna justerats för bebyggelsen så att tydlig terrassering skapats.
• Småhusbebyggelsens tidstypiska arkitektur med tegel- eller panelklädda fasader. Sadeltak belagda med tegel eller betongpannor. Pågående utbyggnad av småhusområdena.

Tåligt.

Hela delområdet har, såvitt man kan bedöma i dag, mycket begränsade kulturhistoriska värden, med undantag för enstaka byggnader eller små byggnadsmiljöer. Äldre stråk av växtlighet utefter ravinerna och bäckfårorna ner mot Vättern fungerar som referenser till det äldre jordbrukslandskapets uppdelning.