Gestaltningsprogram 2019

Härnösand har grundats som en handelsplats där vattendragen från inlandet möter saltsjön. Stadens rika handelsutbyte och kultur har satt sin prägel på Skeppsbrons byggnader, de ståtliga magasinen på Kronholmen och Tobaksmonopolets imponerande byggnad.

Vårt inträde i det postindustriella samhället gör det nu möjligt att ge våra hamnmiljöer en uppfräschning och nya funktioner.

Genom århundradena har vattnet haft en stor betydelse för vår stad. Vattnet har dock använts på olika sätt i olika tider vilket har lämnat olika avtryck i staden och gett oss flera skilda karaktärer. När vi utvecklar och bygger vidare på vår stad ska vi använda alla dessa karaktärer men inte blanda dem och låta dem förvanska varandra.

 De karaktärer vi beskriver här är våra hamnmiljöer från förra sekelskiftet, men också den bebyggelse som fanns innan - de enkla sjöbodarna och träbryggorna.

 Vår egen tid har bidragit med två nya sätt att möta vattnet nämligen fritidsbåtarna och de charmiga strandpromenaderna för rekreation och fysisk aktivitet.

Våra hamnmiljöer har stora kulturvärden, detta innebär dock fler möjligheter än begränsningar. En grundläggande regel är att hamnen alltjämt ska upplevas som en hamn och att stenstadens karaktär inte ska släppas närmare vattnet.

 På ett foto från förra sekelskiftet ser vi hur kajen är full av manshöga staplar av varor. Delar av kajen upptogs också av enkla magasinsbyggnader eftersom en del varor behövde stå skyddat. Fartygen bildade också en vägg mot havet. 

Såhär såg det ut vid vattnet i många städer och stadslivet levdes på land. Vattnet var till för nyttofunktioner som fiske och tvätt. Från stadsgatorna löpte smala gränder ner till enkla bryggor och bodar som strukits med tjära eller lämnats helt omålade.

Bodarna utmed våra svenska stränder fick senare lämna plats när stenstadens palats tog stränderna i anspråk och bryggorna ersattes med imponerande stensatta kajer. Exempel i vår stad på detta som finns kvar än idag är garagelängorna nedanför Östanbäcksgatan och restaurangpaviljongerna vid Nattviken.

Härnösands en gång i tiden så stora handelsflotta har numera ersatts av fritidsbåtar. Varje år besöks vår stad av långväga båtgäster som behöver sköta om sina båtar och ta del av service. Detta är en utveckling som staden bör fånga upp och utveckla.

Att frivilligt ge sig ner till vattnet är en relativt ny företeelse som är typisk för vår tid. Nuförtiden rymmer våra stränder gröna strandpromenader som uppskattas både av stadens invånare och våra besökare. Att förlänga strandpromenaderna till kajer och hamnar skapar en attraktion för både besökare och invånare.

• Det vi tillför hamnen idag bör behålla karaktären av enkla strukturer, grova plankor i kombination med järndetaljer som är så bastanta att de ser ut som att man skulle kunna förtöja ett ångfartyg vid dem.

• På och i anslutning till hamnmiljön kan impregnerat virke med fördel användas, men bör kombineras med räcken och detaljer i galvaniserat stål i mörkgrå eller svart nyans som ger en mer beständig och stabil prägel åt hamnen.

• I dagens planering och stadsutformning kan vi ta fasta på sjöbodarnas uttryck i strandnära lägen.

• Det är viktigt att kajerna och stränderna är tillgängliga för allmänheten. Fritidsbåtarna och kulturen de skapar är i sig en attraktion.

Den gamla trästaden gör sig påmind på flera ställen i vår stad. Dels har vi de två sammanhållna miljöerna Östanbäcken och Långgatan men på vår vandring genom olika stadsdelar hittar vi också åtskilliga trähus som har blivit kvar.

 Den bevarade bebyggelsen har stort kulturvärde och är tacksam att använda vid kulturevenemang och lokala marknader som är viktiga för varumärket Härnösand och för vår turistnäring.

 Vår trästadsbebyggelse är också uppskattade, gröna boendemiljöer mitt i centrala staden. Vid förra sekelskiftet fungerade de gamla, småskaliga, förindustriella städerna som förebild då man började bygga trädgårdsstäder. Även idag kan vi lära oss mycket av byggnadernas skala och detaljering.

Östanbäcken och Långgatan är välbevarade områden som löper utmed den historiska strandlinjen. Här kan vi avläsa det äldsta stadsmönstret från 1500-talet. Det är mycket vanligt att medeltida gator i norra Europa inte är raka. Detta dels för att de följer topografiska förhållanden men också för att de på detta sätt skyddar mot väder och vind.

 Gatorna kantas av borgargårdar med sitt bostadshus ut mot gatan och sin entré mot gården eller på gaveln. Även kommersiella verksamheter som hantverk och butiker hade sina entréer mot gårdarna eller nåddes från portlider. Från gatorna leder smala gränder ner till stranden. Förr skulle de ha haft sin fortsättning i bryggor ut i vattnet.

 I en äldre stadsdel görs alltid avvägningar mellan det som är historiskt äkta och det som är praktiskt, säkert och hygieniskt. Resultatet blir något av en idyll. En levande miljö kan inte vara ett museum men även en överdriven idyll bör undvikas. För att hålla en balans bör några grundregler följas

 Att tänka på vid utveckling

• Vår trästadsbebyggelse är viktig för vår stads identitet. Att möta framtiden blir en fråga om ett varsamt bevarande.

• Att trästadens kulturvärden kommer många till del är också viktigt. Ett utvecklingsområde kan alltså vara att skapa målpunkter som gör att folk söker sig dit. 

• För att bevara vår träbebyggelse bör varje enskild byggnad även fortsättningsvis vårdas med traditionella tekniker och material. Detta är särskilt viktigt inom de samlade trähusbebyggelsen Östanbäcken och Långgatan.

• Färgsättning ska vara traditionell både när det gäller kulör och färgprodukt. Kulören ska vara en typ som det är trovärdigt att man kunde åstadkomma i äldre tider och ha råd med.

• Fönster ska sitta i liv med träfasaden även efter tilläggsisolering. Djupa fönsternischer ger intryck av bastanta murade väggar vilket inte passar ihop med trähusens karaktär.

• Överdriven snickarglädje som inte har funnits där förut ska inte sättas upp. Skyltning bör göras med varsamhet och omsorg för att passa in i den typiska karaktären. Nya skyltfönster ska inte tas upp.

Den mest omfattande strukturförändringen i Härnösands stad var då Nybrogatan anlades. Den kom att binda ihop stadskärnan med den nya järnvägsstationen och fick på så sätt en sträckning som gick tvärtemot den gamla strukturen.

Utmed Nybrogatan placerades imponerande stenhus som representerar det förra sekelskiftets borgerliga samhälle. Vid denna tid börjar också de angränsande kvarteren i centrala staden att få en stadsmässig bebyggelse i sten.

I stenstaden definieras gaturummet av byggnadernas fasader. Byggnaderna har ofta en tydligt markerad takfot som anpassar sig till grannhuset. Om byggnaderna har gårdar är dessa privata. För att gaturummet ska upplevas som spännande behöver gatuplanet erbjuda variationer ungefär var sjätte meter.

Byggnaderna är ofta putsade och har detaljer i natursten. Bottenvåningarna öppnar upp sig mot gatan med generösa skyltfönster. Ofta har butiksplanet fått sin egen formgivning och klätts med polerad sten eller mosaik.

Butiksvåningen får på det sättet en tydlig horisontalitet och en nära relation till gaturummet medan våningarna ovanför sträcker sig uppåt med sina vanligen ljusa, putsade fasader. Horisontaliteten förstärks av en genomtänkt skyltning som bildar band ovanför butikerna och ibland även av långsträckta skärmtak.

• Att utveckla vår stadskärna blir mycket en fråga om att ta fasta på allt det som våra fastighetsägare och företagare gör bra och uppmuntra ett fortsatt bra arbete.

• Kommunen ska möta upp dessa insatser och lägga samma möda på exempelvis gatubeläggning och belysning, planteringar och utemöbler.

• Stenstadens gator och platser ska präglas av en solid stadsmässighet och förmedla en känsla av omsorg och stabilitet.

• Våra kommersiella kvarter ska kännas trygga alla dygnets timmar. Därför är det viktigt att vi behåller en stad där varje kvarter har en blandning av bostäder, butiker och arbetsplatser.

• Nattetid bidrar upplysta skyltfönster till att göra gatorna trygga och intressanta.

• Ståljalusier bör inte användas. Fönster som helt döljs av reklam bör undvikas och för det fall att en butik står tom tillfälligt bör detta skyltfönster hållas tänt.

• Skyltfönster kan också användas som tillfälliga utställningsplatser eller ”showrooms”. Det bidrar inte bara till tryggheten utan gör dessutom lokalen mer attraktiv för potentiella hyresgäster.

Vår stad karaktäriseras av stora, imponerande institutionsbyggnader, skolor och bankpalats. Dessa byggnader är mycket uppskattade inslag i stadsbilden och ger staden dess karaktär av lärdomsstad och förvaltnings stad. Detta är mycket betydande för vår stads identitet och vår turistnäring.

 Våra institutionspalats kan vara placerade som fondbyggnader i staden – alltså blickpunkter längst bort vid en gatas slut men de är lika ofta placerade vid sidan utmed ett huvudstråk.

 Institutionerna är en produkt av sin tid och är till sin karaktär allvarliga och avståndstagande. Att föra dessa byggnader in i den moderna tiden och anpassa dem till nya funktioner och sammanhang är en stor utmaning för vår stad.

• Byggnaderna har som regel ett starkt formspråk med tydliga symmetrier och entréförhållanden, dessa ska bevaras och inte lättas upp med nya fönster eller dörrar. 

• Skyltfönster sällan förenligt med de här byggnadernas karaktär. 

• Byggnaderna bildar också tydliga axlar som sträcker sig långt ut i staden. Många av dem är dessutom fondbyggnaden i en siktlinje i gaturummet. En institutionsbyggnad är en solitär och har ett stort behov av utrymme runt omkring sig för att upplevas på rätt sätt.

• Invändiga rum av särskilt kulturhistoriskt värde bör göras tillgängliga för allmänheten.

• Byggnaderna omges också ofta av gröna parkmiljöer som ingår i den skyddsvärda kvalitén och som bör bevaras till stora delar. Parkytan kan med fördel göras allmänt tillgänglig.

Under 1900-talet och framförallt efter andra världskriget har vår stad kommit att förnyas då folkhemmet skulle förverkligas. I vår innerstad kom denna bebyggelse till stor del att byggas inom stadsstrukturen och har inte lett till några större förändringar av gatu- och kvartersstrukturen.

Ljus och luft var devisen då folkhemmets bostäder uppfördes. Byggnaderna har som regel mycket höga kvalitéer och är bra representanter för det goda folkhemsbygget. Fasadmaterialen är tegel eller puts och de flesta lägenheter har en generös balkong.

Industrialism och storskalighet var ideal under den här tiden men byggnadsindustrin var fortfarande småskalig och hantverksmässig. Det gör att hus från den här tiden har modernistiska detaljer som fönster, dörrar, handtag och räcken som tillverkats hantverksmässigt med stor precision och skicklighet.

Byggnaderna är ofta placerade en bit från gatan, ibland snedställd i förhållande till gatan och med en grön yta mellan sig och trottoaren.

Hus i park är en annan vanlig benämning eftersom byggnaderna är placerade i gröna gårdsrum som oftast är öppna. Det är vanligt att gårdarna har en halvprivat karaktär och att det har uppstått allmänna gångstråk över dem. I vår stad är detta vanligast i bostadsområden i stadens utkanter men det är inte lika vanligt i de kvarter som detta program omfattar.

• Grönytorna mellan hus och trottoar bör inte bebyggas eller stängslas.

• Gårdarnas öppna karaktärer med sammanhållna ytor för rekreation bör bevaras i största möjliga mån.

• Möjligheten att se in på de gröna gårdarna från gatan bör bevaras för att värna om planeringsidealet. Om stängsel sätts upp i fastighetsgränsen bör dessa vara genomsiktliga – förslagsvis nätstängsel.

• De allmännyttiga bostadsbolagen var ofta drivande i byggandet av folkhemsstaden. Vid utförsäljning av allmännyttans bostadsbestånd bör alltid allmänhetens intressen inventeras och säkras i nya detaljplaner före försäljning.

• De kommersiella lokalerna bör i möjligast mån behållas för att inte förlora möjligheten för det småskaliga näringslivet att skapa intressanta målpunkter och mötesplatser.

Både historiskt och i nutid är staden en plats för möten mellan olika kulturer - ett ställe för utbyte av tankar och idéer. De historiska mötena kan utläsas i stadens gator och byggnader. Genom att vårda vår stad skapar vi en känsla av stolthet och samhörighet med historien och varandra. 

Livet i den moderna småstaden har många fördelar. Stadens täthet gör det möjligt för alla invånare att ta del av ett rikt samhällsutbud som skolor, hemtjänst, kultur och fritidsaktiviteter. Men för att skapa och bevara ett ekonomiskt livskraftigt service- och butiksutbud krävs ett kundunderlag.

I den blandade småstaden är vi alla potentiella kunder. De som arbetar mitt i staden kan göra inköp eller utnyttja service som resulterar i att dessa kanske inte behöver åka till ett köpcentrum på helgen. Detta är en viktig fördel med befolkningstäta stadsmiljöer. När vi bygger vidare på vår stad ska vi därför eftersträva att ha en täthet som kan generera liv, flöden och underlag för verksamheter.

Det är också viktigt att vi inte bygger bort möjligheter till utveckling. Beslut som fattas om ett områdes utveckling ska ofta gälla i decennier och de hus som byggs blir stående i århundraden. Att arbeta med stadens utveckling får alltså inte begränsa sig till att lösa dagsaktuella frågor.

Våra planer och byggnader måste vara flexibla och vara redo även för den oförutsägbara framtiden. Att bygga flexibelt kan ibland medföra att ett byggprojekt blir något dyrare. Vi måste dock se till de långsiktiga samhällsekonomiska vinsterna och inte bygga bort näringslivets möjligheter att utvecklas. Vår planering måste ligga steget före och tro på stadens framtid.

Att vara en plats för mänskliga möten är en av stadens viktigaste funktioner. Det kan vara stora organiserade möten som våra marknadsdagar eller spontana möten i vardagen. Samhället och du som privatperson, hyresvärd eller företagare kan hjälpa till att skapa fler möten och mötesplatser.

Genom att fånga upp människors behov kan samhället i samverkan med näringslivet och kulturutövare skapa fungerande mötesplatser i staden. Alla möten kräver inte en stor samhällsinsats. Små mötesplatser i vardagen kan vi lätt ordna själva, genom att skapa trevliga miljöer kring vår bostad eller verksamhet.

Att människor samlas i en stad kan vara både positivt och negativt för miljön. Att bebyggelsen koncentreras till liten yta innebär att resten av naturen kan lämnas orörd. Andra positiva effekter är att behovet av transporter minskar.

Till de negativa sidorna hör regnvatten och snösmältning som drar med sig stora mängder föroreningar och måste renas innan det släpps ut i naturen. Härnösand dras också med gamla föroreningar från industrialismens dagar. Dessa finns både i marken och på sjöbotten. Att våra ”stadsproblem” är samlade på en liten yta gör det dock möjligt att göra samlade rationella insatser för att hantera dem.

Ur ekologiskt hänseende finns det anledning att tänka igenom stadens utveckling av belysning och planera in mörka korridorer och ytor för att värna om nattlevande djur.

I vår stad samsas människor med vitt skilda inriktningar, mål och bakgrund vilket ger staden dess dynamik och är en bra förutsättning för utveckling inte minst när det gäller stadsbyggnad. Staden ska växa och utvecklas genom invånarnas egna initiativ och medverkan. Viktiga förändringar i staden ska utgå från invånardialoger.

Vår stad ska behålla karaktären av småstad där kommersiella och kulturella verksamheter blandas med bostäder av olika storlek och upplåtelseform. På detta sätt motverkas segregation och det främjar en social kontroll. Stadens offentliga rum ska kunna användas av alla invånare och vara en trygg plats oavsett fysiska och psykiska förutsättningar.

En genomtänkt stadsplanering har en stor betydelse för tryggheten. Att befolka alla kvarter dygnet runt är en viktig faktor. Verksamheter och bostäder ska ha fönster och balkonger mot det offentliga rummet. Dessa platser ska även ha en genomtänkt belysning som inte kastar slagskuggor och gör det möjligt att urskilja detaljer.

Trygghet kan skapas i alla skalor, men att kunna avläsa sin miljö är viktigt för vår upplevda trygghet. I en större skala kan ett finmaskigt gatunät med korta kvarter och möjliga alternativa vägar skapa förutsättningarna för en trygg gatumiljö.

Dagligen passerar tusentals personer vår stad med tåg och bil. Alla dessa personer är potentiella nya invånare, investerare eller turister. Det är viktigt att ta vara på tillfället att ge den förbipasserande ett positivt intryck av kommunen.

Vid ankomsten ska det vara uppenbart för besökaren att detta är Norrlands vackraste stad där det är bra att både bo och arbeta. Detta ställer stora krav på utformningen av området närmast stationen, infarterna från motorvägen och Skeppsbron med sin planerade kryssningsterminal.

I dagens byggande brukar man ofta framhålla småstadens kvalitéer som någonting som man ska försöka uppnå. De senaste åren har vi sett mer eller mindre lyckade imitationer av småstäder byggas på alla möjliga sätt och platser.

• Upplevelser har blivit allt viktigare. Dels kan upplevelseindustrin bli ett tillskott till vår stadsmiljö men att röra sig i en stadskärna är en upplevelse i sig.

• Jämfört med ett köpområde kan en stadskärna erbjuda en kombination av shopping, kulturupplevelser, vackra lokaler, mat, fika eller möjligheten att sätta sig ner en stund och ha tillgång till wifi.

• Näthandel har gjort det lättare att handla. Vissa varor har emellertid kunderna behov av att se i verkligheten innan de köper dem på nätet. Det kan handla om bildkvalitéen på en TV eller en soffas komfort.

• Här finns det möjlighet att komplettera stadens butiksutbud med showrooms för exempelvis möbelvaruhus eller för hemelektronik.

• Det moderna näringslivet med små kontor, friskolor och företag som levererar tjänster berikar också stadskvarteren.

• Utvecklingen inom småindustrin gör att det idag finns viss tillverkning som inte påverkar miljön som skulle kunna etablera sig i innerstaden och berika innerstaden med arbetsplatser.

• Att utveckla nya målpunkter kan vara en lösning på problemet med gator dit folkströmmarna inte når. Genom att anordna kulturella eller kommersiella attraktioner kan folkströmmarna lockas längre ut i gatunätet.

• Möjligheten att etablera framtida butiker kan säkerställas genom bottenvåningarna byggs flexibla och disponeras som så kallade ”bokaler” - alltså lokaler som också uppfyller de krav som ställs på en bostad.

• Vikbara och skjutbara glasväggar har alltmer ersatt fönster i andra städer. Det är framförallt restauranger och caféer som väljer denna lösning men det har även kommit inom handeln.

• Detta är ett bra sätt att förstärka kontakten mellan gatan och utomhusmiljön och få kunder att känna sig välkomna.

• Inomhuspassager med butiker kan vara ett bra sätt att gena genom kvarteren. Stadens struktur blir på det sättet mer finmaskig.

Varje byggnad måste förstås underhållas och utvecklas utifrån sina egna förutsättningar med hänsyn till deras stil och historia.

Generellt brukar äldre byggnader tjäna på att återställa och vårda detaljer som exempelvis dörrar och fönsterbågar av trä eller mosaikpartier i butiksplanet. Även smärre detaljer som exempelvis dörrhandtag kan spela stor roll för upplevelsen. 

Både arkitektoniskt och ur marknadsföringssyfte kan det vara bättre att satsa på hantverksmässiga, unika lösningar än att använda standardprodukter som våra besökare kan se i alla andra städer. Detta bidrar till stadens och vårt lokala näringslivs identitet.

Den offentliga konsten spelar en viktig roll då den är ett uttryck för samtiden. Den samspelar med den byggda och våra gröna miljöer. Den bidrar till platsens identitet och vårt sätt att relatera till platsen. Med konst kan vi skapa rumslighet, trivsel, vila, monumentalitet och locka till aktivitet och debatt.

 Konst kan ha flera olika funktioner och betydelse för olika individer. Konst kan också inbjuda till lek och fysisk rörelse då den tar sig uttryck i lekredskap eller andra interaktiva skapelser. Men den kan också stämma till stillhet och eftertanke.

Ett konstnärligt perspektiv kan också användas som utgångspunkt i vår stadsplanering. Även gatusträckningar, byggnaders placering, papperskorgar, planteringar och ljusprojektioner kan förmedla ett konstnärligt budskap.

Skyltar och skyltfönster gör vår stad till en vackrare och intressantare plats att vistas i både på dagarna och nätterna. I vår stad är det särskilt viktigt att vi hjälper varandra att skylta på ett bra sätt. Hela vår stadskärna ingår i ett statligt riksintresse för kulturmiljö vilket ställer speciella krav på oss alla.

Genom att hålla en dämpad, enhetlig skyltning hjälper vi varandra att synas. Målet är att skapa en bra helhet.

Det är visserligen sant att vi måste ha variationer så att vår stad inte blir monoton. Sådana avbrott måste dock göras försiktigt. Allt för många variationer utmed en gata blir förvirrande och skyltarna blir svåra att urskilja.

Härnösand ska vara en plats där nyfikenheten och lusten ska leda till nya upptäckter och innovationer. Detta ställer stora krav på våra miljöer och kanske då framförallt våra lekparker som är den plats där våra barn upplever sina första möten.

Vi vet att ungdomar och vuxna också vill röra på sig men av någon anledning har vi fått för oss att det måste ske på andra ställen.

• Lekplatser bör vara centralt placerade och fria från fysiska hinder. De ska också vara inkluderande och ha något att erbjuda alla.

• De bör också erbjuda sittplatser.

• En lekplats bör vara belyst dygnet runt. Dels för att kunna fungera som mötesplats även nattetid men också för att motverka skadegörelse.

• En lekplats bör erbjuda fysisk aktivitet men den ska också ha pedagogiska inslag.

• En lekplats bör vara inbjudande och förmedla en känsla av omsorg och trygghet genom hög kvalitet på material och utförande.

• Materialen får gärna vara tåliga naturmaterial som för tankarna till Norrlands historia.

• En lekplats får också gärna erbjuda konstupplevelser som att se ljusinstallationer eller att klättra på konstföremål.

• Här kan också finnas möjlighet till eget konstnärligt skapande.

Stadens uteserveringar är ett välkommet inslag i stadsbilden som uppskattas både av våra invånare och av våra besökare. Serveringarna bidrar till att göra våra gator livligare och mer inbjudande.

• En gatuservering bör ha en öppen och välkomnande karaktär. Detta gäller ut mot gatan och in till restaurangen. Förslag är öppningsbara väggar.

• En uteservering ska vara tillgänglig för alla invånare. Av detta skäl bör man så långt som möjligt undvika trappsteg.

• En uteservering ska inte dominera över gaturummet och fasaderna. Dess gestaltning ska anpassas till den miljö som den är i. Se till olika stadskaraktärer.

• Det är en fördel om uteserveringen kan placeras direkt på gatubeläggningen. Där underlaget kräver kan en plattform byggas för tillgänglighet.

• Nättare räcken bör användas för stadsmässighet och uteserveringens synlighet.

• Att se marken eller golvet gör att serveringen känns rymlig och luftig. Man bör alltså välja nätta, stabila möbler helst i metall, trä eller rotting som ger en stadsmässig känsla. Plastmöbler bör inte användas.  

• Belysningen bör inte konkurrera med annan belysning och den ska absolut inte vara bländande. I skymningen bör riktad belysning hjälpa gästerna att urskilja trappsteg och räcke.

Balkonger och planteringar är ofta ett trivsamt inslag i stadsbilden samt skapar ekologiska mervärden.

• Balkonger ska med fördel placeras ut mot det offentliga stadsrummet för att skapa en större trygghet till området.

• Odlingar på balkongerna bör uppmuntras för ett grönare inslag till stadsrummet som även för med sig ekologiska mervärden.

Belysningen har länge uppfyllt de funktionella kraven och kanske kraven på säkerhet men inte vårt behov av skönhet. Det uppfyller heller inte kraven på upplevd trygghet. En högt placerad ljuskälla lyser upp din väg men buskarna bredvid vägen ligger i djup skugga.

Vi börjar också allt mer övergå till att belysa i stället för att lysa upp våra miljöer. Att belysa innebär att man ser omgivningen som ytor och texturer som ska lyftas fram med belysning. 

Människors vardag fylls idag med allt mer ljuskällor och det nyttiga mörkret börjar bli en sällsynthet. När vi bygger vår stad måste vi hantera belysning klokt och göra avvägningar mellan det som vi uppfattar som tryggt, snyggt och säkert och det som är nyttigt för oss som biologiska varelser.