Riksintressen, LIS & andra värden

Renskötsel har stor utbredning inom kommunen och betydande mark- och vattenområden är utpekade som riksintresse för rennäringen. Rennäringen är i särklass den tydligaste yttringen av samisk kultur. Detta gör att rennäringen är en unik näringsgren med lång tradition. Tillgång till naturliga och sammanhängande betesmarker och flyttvägar är en grundläggande förutsättning för renskötseln och nödvändigt för dess fortsatta existens. Konkurrensen mellan rennäringen och andra markanvändare har ökat över tid. Ett ändrat klimat innebär dessutom stora utmaningar för rennäringen då naturliga flyttleder, sjöisar och vattendrag inte längre kan nyttjas på samma sätt som tidigare. För rennäringen har det bidragit till att samebyars betesmarker minskat och fragmenterats.  

Sametinget ansvarar för att peka ut rennäringens riksintressen. Det handlar om olika strategiska områden som kräver ett funktionellt samband för att helheten ska fungera. Det är viktigt att de funktionella sambanden inte bryts, då det hindrar renarnas förflyttning och strövande. Rennäringen är en förutsättning för den samiska kulturen och riksintresseskyddet för rennäringen tillkom på grund av rennäringen svårigheter att hävda sig mot starka exploateringsintressen. För rennäringens fortsatta existens är marken av största betydelse. Vid planering ska riksintresset för rennäring ses i ett landskapsperspektiv och de funktionella sambanden bibehållas. Markanspråks påverkan på område för riksintresset bör även beakta annan markanvändning som direkt såväl som indirekt inverkar på rennäringen.

Kärnområden: Dessa är viktiga områden dit renarna söker sig själva och områden där samebyns viktigaste anläggningar finns. Här kan renarna hållas stationärt för bete och reproduktion.

Flyttleder: Områden som behövs för att flytta renarna mellan olika betesområden.

Svåra passager: Områden som är svåra genomfarter till följd av geografiska hinder och infrastruktur.

Riksintresse för rennäringen sammanfaller ofta med andra riksintressen. Kommunen bedömer att riksintresse för naturvård och kulturmiljövård kan samexistera med rennäringen utan att konkurrera med varandra. När rennäringen sammanfaller med allmänna intressen ska rennäringen prioriteras. Genom att andra verksamheter anpassas så att de inte påtagligt försvårar bedrivande av näringen kan i vissa fall efter analys och utredning exploatering och verksamhet tillåtas. I ett övergripande planeringsskede är det svårt att upptäcka detaljer och förebygga konsekvenser på områdesspecifik nivå. Det är därför angeläget att dialog hålls med rennäringen i ett tidigt detaljplaneskede för att klargöra om och i vilken omfattning riksintresset kan komma att skadas. Berörda samebyar ska delges så mycket information om åtgärden att de kan fatta ett informerat beslut om projektet.       

• Byggnationer och etableringar kring väg E12 som sammanfaller med riksintresse för rennäring bör undvikas om området inte redan är exploaterat. För etablering på eller intill redan exploaterat område ska tidig dialog föras med berörda samebyar.      

• Planläggning och eventuell större exploatering som berör rennäringens riksintressen ska alltid föregås av dialog med berörd sameby och vid större ärenden också med Sametinget.        

• Exploatörer ska ta tidig kontakt med samebyarna, senast samtidigt som kontakter tas med andra aktörer som markägare, för diskussioner om vilka störningar och ekonomiska förluster som kan uppstå för rennäringen, även sådana ekonomiska förluster som kan kompenseras. Åtgärderna ska också om möjligt belysas i förhållande till redan befintliga intrång inom samebyns marker för bedömning av kumulativa effekter. 

• När områden av betydelse för rennäringen berörs ska konsekvenserna för rennäringen och eventuella kumulativa effekter för berörda samebyar lyftas fram och hanteras.

Områden av riksintresse för yrkesfisket ska säkerställa fiskesektorns tillgång till fångstområden, både i havet såväl som i inlandets vattendrag och sjöar. Enligt Miljöbalkens bestämmelser om riksintresse bedömer Havs- och vattenmyndigheten vilka områden som är av vikt.

I Lycksele kommun är Vindelälven utpekat som riksintresse för yrkesfisket baserat på dess roll som fiskvandringsled, samt lek- och uppväxtområde. Vindelälven är i flera fall utpekad som riksintresse, bland annat för dess betydelse kopplat till friluftsliv och kulturmiljövård. Flera av dessa intressen kan samexistera utan större konflikt.

Områden av riksintresse för naturvård ska representera huvuddragen i svensk natur, belysa landskapets utveckling och visa mångfalden i naturen ur ett nationellt perspektiv. Urvalet av områden av riksintresse för naturvård görs av Naturvårdsverket i samarbete med bland annat länsstyrelserna och kommunerna. I Lycksele är 15 områden avgränsade som riksintresse för naturvård enligt MB kap 3:6, och ska representera huvuddragen i svensk natur, belysa landskapets utveckling och visa mångfalden i naturen.   

Cirka 15 km nordväst om Lycksele tätort ligger Sik-, Ändlösta- och Stormyran, vilka tillsammans bildar ett för regionen ovanligt stort våtmarkskomplex. Myrkomplexet ligger cirka 260 meter över havet och sträcker sig från Ytter-Busjön i söder till Stor-Holmträsket i norr. Avvattningen sker åt nordnordväst via Sikbäcken. Ett flertal våtmarkstyper återfinns i området. Här finns mer eller mindre tallbevuxna mossar med tydliga kärrdråg och vackra gölsystem. Talldominerade sumpskogar finns utmed Sikbäcken och ett stort välutbildat flarkgölsystem i en blandmyr med mossesträngar och ett stort blött topogent kärr med restsjöar samt genomkorsande vattendrag. 

Altarliden är ett berg med två toppkalotter och mycket varierande skogsbestånd. Den södra delen består av rakt brandpräglad tallskog medan den norra hyser delvis urskogsartad granskog. Sluttningarna är genomgående produktiva och kläds av yngre granskog med stort lövinslag. Södra toppen täcks av delvis grov gammal tallskog av kråkris-ljungtyp. De övriga delarna är grandominerande med frisk blpbärsristyp i fältskiktet. Området är mycket lite kulturpåverkat och innehåller rikligt med torrträd, brutna stubbar och lågor.

Rävliden är ett skogsområde som drabbades av en brand under andra hälften av 1800-talet. Efter branden har skogen lämnats helt orörd, vilket gör skogen till en mycket ovanlig naturtyp. Efter branden utvecklades skogen till en så kallad lövbrännam en lövträdsdominerad succession efter brand. Det tidigare mycket stora björkinslaget håller på att bytas ut mot gran. Skogen är homogen och beskrivs numera bäst som granskog av frisk blåbärsristyp i lidläge med ett stort inslag av björk. Det finns enstaka äldre granar av överstådartyp, som överlevde branden. I övrigt är beståndsåldern 100-125 år.

Lycksabäcken är en bäck som omges av deltan och dyner och avvattnar Lycksamyran via Lycksträsket till Umeälven. Söder om Norrbybergsvägen rinner bäcken först genom ett område med dödismorän. Ner mot Mettjaur finns ett stort område med omfattande isälvserosion med grova isälvssediment. Här finns också grusvittrade block av Revsundsgranit. Framför det drumliniserade Mörttjärnberget, strax norr om bäcken, finns välformade vattenfyllda proximala tråg, skapade av glacial erosion. Den kraftiga isälvserosionen fortsätter ner till Åtjärnen och nedanför tjärnen ansluter dräneringsrännor både från norr och söder till Lycksabäcken.

Storbacken är ett skogsberg med en brant nordostsida med en för regionen rik växtlighet. Det är basiska bergarter i form av vulkaniter, som är orsaken till områdets rika växtlighet. Bland annat återfinns en av de rikaste guckuskolokalerna i länet inom området. Den artrika växtligheten är framför allt knuten till de fukt- och källstråk som finns i liden. Delar av området består av urskogsartad blandskog. Skogen i den sydöstra delen är däremot luckhuggen och består i vissa delar av yngre skog.

Grubbheden ligger på Stöttingfjället. I området finns utbildade moräner som korsas av drumliner vilket indikerar ett komplicerat och ovanligt händelseförlopp. Grubbheden är ett pedagogiskt intressant område med former som bildats tvär och längs med inlandsisens rörelseriktning.

Nordväst om Lycksele tätort, främst inom Storumans kommun, ligger Krokmyran och Rörmyran som är ett mosaikartat kärrkomplex med allt ifrån öppna strukturerade kärrytor till tätt slutna sumpskogar. En stor andel utgörs av skogskärr, vilka ofta har sträng- och flarkstrukturer.

Området är en mosaikartad, uppsplittrad våtmark som grupperar sig kring en bäck och ett sjösystem nära Vormträsk. Långtjärnen är en orörd, välutbildad och viktig representativ myr med fina vattendragssystem.

Vindelälven är den sydligaste av landets fyra outbyggda fjällälvar. Älven rinner upp i Vindelfjällsområdet i gränstrakterna mellan Västerbottens och Norrbottens län och har ett omväxlande lopp med flera sjöar och ett stort antal forsar och sel. Vindelälven är ett framstående exempel på en väsentligen opåverkad storälv med särpräglade former av “sydlig” karaktär. Det är den enda återstående storälven som liknar de sydligare, nu utbyggda storälvarna och är därigenom ett nyckelområde för förståelsen av denna älvtyps ekologi och landskapsutveckling.

Rockträskheden kännetecknas av komplexa avlagringar av morän och isälvssediment som visar på en komplicerad avsmältning av inlandsisen. En ås uppträder söder om Rockträskheden. Öster om Rockträsket ligger morän med ett stort inslag av sediment i de översta lagrena.

Lycksamyra utgör ett mycket stort och mångformigt myr- och sumpskogsområde i dödisterräng, beläget 280–360 meter över havet. Området är övervägande plant och består av stora öppna myrar omväxlande med tallrismyrar, sumpbjörkskogar och storblockiga barrskogsklädda moränkullar.

Stöttingfjället är ett stort förfjällsområde med flera väldigt lite kulturpåverkade, granskogsklädda berg. Området sträcker sig i nordväst-sydostlig riktning och är ett storkuperat högland, 400-700 meter över havet med långa lider och stora mellanliggande myrkomplex och sjöar. Stöttingfjället utgör det tredje största riksintresset för naturvård i kommunen. I stort sett finns alla regionens myrtyper representerade och många av våtmarkerna har mycket höga naturvärden.

Öreälven är en skogsälv och ett av landets bästa exempel på en kraftigt slingrande älv, ett så kallat meandrande vattendrag. Meandersträckorna, ravin- och terasslandskapen, strandvall- och drumlinsystemen samt de mycket aktiva fluviala processerna ger Öreälven ett mycket högt naturvärde. Älven har ett rikt insektsliv och flora och är även intressant ur fiskesynpunkt. Längs älven finns ett värdefullt odlingslandskap.

Området innehåller både isälvslagringar och spår efter isälvserosion. Åsen är typisk och välutbildad och innehåller flera dödisgropar. Torrdalen och slukrännorna visar på isälvens eroderade vattenflöde. I samband med isavsmältningen kanaliserades stora mängder av smältvatten ner mot de lågpartier där Mejvanbäcken rinner idag. Dessa vattenflöden, som huvudsakligen pågick under istiden, gav upphov till ansamlingar av stora mängder isälvsmaterial.

Mitt emellan kommunerna Lycksele och Malå ligger ett område, rikt på drumliniseringar med två tydliga system som sträcker sig från nordväst. Det ena systemet utgörs av drumliner från nordväst överlagrade av ett yngre system med oftast mindre former från nordväst. De båda systemen utgör antingen olika generationer eller återspeglar en rörelsevridning hos samma is.

• Riksintressen ska vara till gagn för samhället i stort och kommunen ska nyttja riksintressenas egenskaper och innehåll för att berika besöksnäringen och framhålla turistiska besöksmål.      

• Ingrepp som påverkar riksintresse för naturvård bör undvikas i största möjliga mån. Mindre bebyggelse kan tillåtas om det görs på ett sådant sätt att områdets värden bevaras.      

• Om områden för riksintresse för vindbruk och riksintresse för naturvård sammanfaller ska naturvård prioriteras. 

Riksantikvarieämbetet är den myndighet som ansvarar för att peka ut kulturmiljöer av riksintresse. Kulturmiljöerna av riksintresse ska bidra till att ge en bild av såväl landets som länets historiska utveckling. De representerar olika tidsepoker med exempelvis forntidsmiljöer, kyrkplatser, äldre industrianläggningar och miljöer präglade av samisk kultur och av jordbruksnäringar.

Vindelälven är ett riksintresse för kulturmiljövård på grund av sin älvdalsbygd med byamiljöer och öppna odlingslandskap vid en oreglerad älv samt lämningar från det tidigare skogsbruket i form av kolningsplatser, tjärdalar och flottningsanläggningar. Lämningar efter jakt (fångstgropar), efter tidigare kommunikationer (äldre vägar, färjeställen och broar) samt efter vattenkraftens utnyttjande (sågplatser, spånhyvlar och kvarnar). Människans avtryck i landskapet spänner över tiden från stenålder till våra dagar. Vid Vindelälven är Rusksele (1694) och Björksele (1704) de två äldsta bosättningarna inom Lycksele kommun.   

Området är av riksintresse på grund av dess odlingslandskap i skogsbygd med bymiljöer och en mångfald av övervattnade våtslåttermarker som tydligt berättar om ängsbrukets betydelse och det intensiva nyttjandet av naturliga slåttermarker före jordbrukets rationalisering. Området omfattar en del av stöttingfjället samt de bebyggelsehistoriskt intressanta byarna Bjurträsk-Söderby, Fäbodliden och Vägsele. 

Bjurträsk-Söderby: Byn är en oregelbunden lidby, indelad i två bydelar. Den äldre och lägre belägna Bjurträsk i väster vid Bjurträsket och den yngre och högre belägna Söderby i öster. På utmarken söder om byn finns omfattande översilningsanläggningar för ängskultivering, främst i Norrån. Även minnen från äldre samisk kultur återfinns bland annat i Fäbodbrännan som är en gammal lappvall.

Fäbodliden: Byn Fäbodliden är en karaktäristisk lidby som utvecklades ur ett fäbodställe, insynat som nybygge 1789. Gårdarna ligger på rad längs byavägen. Den äldre bydelen innehåller kulturhistoriskt intressant och välbevarad bebyggelse, inklusive fägata med sommarladugårdare.

Vägsele: En fornlämningsmiljö bestående av ett flertal fångstgropssystem vid Granån där fynd av skrävsten tyder på förekomst av boplats från stenåldern. I området ingår även ett av Lycksele lappmarks första nybyggen i Vägsele, anlagt 1704.

Pausele-Pauliden består av odlingslandskap med övervattnade slåttermarker med ett omfattande kanalsystem som visar på ängsbrukets intensitet och betydelse före jordbrukets rationalisering under 1800-talet. Området består av flera kilometerlånga kanaler och diken som grävdes för hand under 1840-talet för att leda vatten från bäckar till övervattning av slåttermyrar och strandängar. I området ingår även lämningar från flottningsepoken samt förhistoriska fångstgropssystem.

Örträsk är en by- och fornlämningsmiljö i skogsbygd i ett område där den agrara kolonisationen av Lycksele lappmark tog sin början under det sena 1600-talet. Uttryck för riksintresset är dess välbevarade bebyggelse i öppet odlingslandskap, lämningar från renskötseln i äldre tid genom visten, härdar med mera. Väster om sjön ligger ett område med fångstgropar, stenåldersboplatser och vattenledningar från ängsbruket av 1800-talstyp. I området ingår också Örträskdammen i Öreälven strax nedströms utloppet ur sjön, ett märkligt minne från flottningsepoken.

Områden med riksintresse för kulturmiljövård ska brukas på ett sådant sätt att dess värden bevaras. Mindre ingrepp får ske om det sker på ett varsamt och bevarande sätt. Åtgärder för att öka tillgängligheten är tillåtna om det görs på ett sådant sätt att områdets karaktär bevaras.

• Riksintressen ska vara till gagn för samhället i stort och kommunen ska nyttja riksintressenas egenskaper och innehåll för att berika besöksnäringen och framhålla turistiska besöksmål.    

• Vindkraftverk ska inte placeras så att de sänker det kulturella värdet inom områden för kulturmiljövård.  

Områden av riksintresse för friluftslivet pekas ut av Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten. För att ett område ska vara av riksintresse för friluftslivet ska det ha höga friluftsvärden sett i ett nationellt perspektiv på grund av särskilda natur- och kulturkvaliteter, variationer i landskapet och god tillgänglighet för allmänheten. Områden av riksintresse för friluftslivet som finns i Lycksele kommun är Vindelälven, Åman samt Öreälven.

Riksintresset för friluftsliv tillgodoses genom att de i översiktsplanen pekas ut som områden där ljudkvalitén är viktig och där buller från exempelvis vindkraftverk ska vara lägre än vad riktlinjerna anger. Målet är att buller i dessa områden ska understiga 35 dBA.

Vindelälven är en av landets fyra outbyggda fjällälvar. Den rinner upp i Vindelfjällen och går ihop med Umeälven vid Vännäsby. Den naturliga växlingen i vattenstånd över året präglar älvsnaturen och gör den unik och mångformig. Vindelälven är omväxlande med många långa forsar, sel och i de nedre delarna höga nipor och raviner. Den stora variationen av natur- och kulturmiljövärden innebär att älvdalen har stora värden för turism och friluftsliv. Det finns goda förutsättningar att bevara vattendragets värden i och med att Vindelälven är nationalälv. Längs älven finns flera naturreservat och Natura 2000-områden.

Huvudkriteriet för att Vindelälven utpekats som riksintresse för friluftslivet är för att det är ett område med särskilt goda förutsättningar för berikande upplevelser i natur- och kulturlandskapet. Det är också utpekat för att det är ett område med särskilt goda förutsättningar för land- och vattenanknutna friluftsaktiviteter och därmed berikande upplevelser. Förutsättningar för bevarandet och utvecklingen av värdena är att områdets karaktär av att vara en opåverkade fjällälv bibehålls. Särskild vikt ska läggas vid att bevara de delar som kännetecknas av orördhet och större sammanhängande gröna stråk samt viktiga reproduktionsområden för fisk.

Åman är ett biflöde till Vindelälven som rinner genom ett omfattande sjö- och åssystem. Åmanområdet ger en bra bild av landskapets utveckling efter senaste istiden. Området utgörs till största del av torra sandiga tallhedar vilket gör området lätt att röra sig i. Åman klassas som riksintresse för friluftsliv på grund av dess särskilt goda förutsättningar för berikande upplevelser i natur- och kulturlandskapet samt för dess särskilt goda förutsättningar för land- och vattenanknutna friluftsaktiviteter.

Förutsättningarna för bevarande och utveckling av områdets värde är områdets karaktär av opåverkat vattendrag med sin intressanta geologiska formation. Särskilt viktigt är det att bevara de delar som kännetecknas av orördhet och större sammanhängande gröna stråk liksom de områden som erbjuder stillhet och tystnad

Öreälven är en typisk skogsälv med vackert meandrande lopp, branta raviner och nipor. Öreälvens huvudfåra med tillhörande strandparti ger en bra bild av landskapets utveckling efter senaste istiden. Älvstränderna översvämmas regelbundet vid vårfloden vilket skapar en artrik vegetation. Öreälvens lugna lopp gör den till ett bra vatten för paddling. Längs älven går vandringsleden Öreälvsleden från Örträsksjön till älvmynningen. Älven erbjuder bra laxfiske. Genom planering och framtagande av förlängning av Öreälvsleden samt den nytillkomna leden i Örträsk tillgängliggörs och ökar upplevelsevärdet i riksintresset för Öreälven. Vid senaste revidering av riksintressena utökades Öreälvens riksintresse inom kommunen till att även omfatta delar av Vargån och Granån. Området vid Granån är populärt för skidåkning på vårvintern och här finns en övernattningskoja som står öppen för allmänheten att nyttja.

Öreälven är ett område av riksintresse för friluftsliv då det är ett område med särskilt goda förutsättningar för berikande upplevelser i natur- och kulturlandskapet och på grund av dess goda förutsättningar för land- och vattenanknutna friluftsaktiviteter. För att bevara områdets utveckling och värden behöver områdets karaktär av opåverkad skogsälv och välutbildade geologiska formationer bibehållas. Särskild vikt ska läggas vid att bevara de delar som kännetecknas av orördhet och större sammanhängande gröna stråk, områden som erbjuder stillhet och tystnad samt viktiga reproduktionsområden för fisk.

Dessa områden med riksintresse för friluftsliv ska bevaras. Åtgärder med syfte att stärka områdets tillgänglighet eller andra mindre ingrepp är tillåtna om det görs på ett sådant sätt att områdets värden bevaras.

• Riksintressen ska vara till gagn för samhället i stort och kommunen ska nyttja riksintressenas egenskaper och innehåll för att berika besöksnäringen och framhålla turistiska besöksmål.  

I kommunen finns tre områden, Kristineberg, Svartliden och Fäboliden, utpekade som riksintresse för mineraler. Fyndigheter på dessa områden består av ämnen som SGU bedömer vara viktiga.

Gruvverksamheten etablerades i Kristineberg på 1940-talet. Gruvan är idag en av Sveriges djupaste gruvor med drift under 1000 meters djup. De malmer som identifierats i området är sulfidmalmer med koppar, zink, guld, silver och bly. Mineralfyndigheterna i och runt Kristinebergsgruvan är viktiga från försörjningssynpunkt och representerar värden i miljardklassen. Riksintresset omfattar inga buffertzoner utan anses vara Kristinebergsgruvans naturliga fortsättning.

Riksintresset sammanfaller med tre naturreservat och biflöden till Vindelälven med skyddsstatus som Natura 2000-område.

Riksintresset ligger både i Storuman och Lycksele kommuner. Svartlidenfyndigheten hittades 1994 av mineraljägare. Malmfyndigheten innehåller metallen guld. Mineralfyndigheten har stor betydelse för landets försörjningsberedskap. Riksintresset ligger med närhet till Paubäcken som skyddas genom Natura 2000-område och naturreservat.

Inom riksintresset finns idag ingen aktiv gruvverksamhet. Områdets storlek uppgår till 257 hektar. Fyndigheten innehåller guld och i viss utsträckning även silver. Fyndigheten är viktig ur försörjningssynpunkt. Riksintresset sammanfaller med riksintresse för naturvård och biflöden till Öreälven som har status som Natura 2000-område. Mineralområdet ligger även i anslutning till riksintresse för kulturmiljö.

Mot bakgrund av det riksintresse för mineral som finns i Kristineberg och Svartliden där gruvdrift redan pågår och de potentiella arbetstillfällen som verksamheter kopplade till mineralbrytning kan ge är kommunen generellt positiv till fortsatt gruvdrift i dessa områden då de redan är påverkade. Dock anser kommunen att det krävs mycket noggranna, oberoende utredningar av vilka ekologiska, sociala och ekonomiska konsekvenser som utökad gruvbrytning skulle innebära. För Fäbodliden pågår slutförhandlingar för tillstånd till gruvdrift. Beroende på utgången där kommer kommunen att ta ställning till eventuell utökad verksamhet när så blir aktuellt.

• Planläggning och eventuell större exploatering som berör rennäringens riksintressen ska alltid föregås av dialog med berörd sameby och vid större ärenden också med Sametinget. 

• Exploatörer ska ta tidig kontakt med samebyarna, senast samtidigt som kontakter tas med andra aktörer som markägare, för diskussioner om vilka störningar och ekonomiska förluster som kan uppstå för rennäringen, även sådana ekonomiska förluster som kan kompenseras. Åtgärderna ska också om möjligt belysas i förhållande till redan befintliga intrång inom samebyns marker för bedömning av kumulativa effekter.        
• Riksintresse för det rörliga friluftslivet ska betraktas som områden där tystnaden är en viktig faktor. Vindkraftsparker som påverkar ljudnivån mer än 35 dBA inom riksintresset ska ej tillåtas. Vid prövning av andra typer av verksamheter ska den ekvivalenta ljudnivån 35 dBA inte överskridas i dessa områden klockan 18–06 kvällar och natt samt dagtid lördagar och helgdagar. 
• Uppförande av ny bostadsbebyggelse ska inte tillåtas inom riksintresse för vindbruk och riksintresse för mineraler. 
• När områden av betydelse för rennäringen berörs ska konsekvenserna för rennäringen och eventuella kumulativa effekter för berörda samebyar lyftas fram och hanteras

Det är Trafikverket som ansvarar för att peka ut anläggningar av riksintresse för kommunikationer. Det kan handla om vägar, järnvägar, flygplatser med mera. I Lycksele är E12 utpekad som riksintresse. Väg E12 ingår i det av EU utpekade Trans European Transport Network, TEN-T. Vägen går mellan Umeå och riksgränsen (Norge) och utgör en anslutning till flygplats av riksintresse (Umeå Flygplats). Vägen ingår också i det nationella stamvägnätet som riksdagen fastställt. Vägarna i det nationella stamvägnätet är av särskild nationell betydelse. Väg E12 ska skyddas mot åtgärder som påtagligt kan försvåra tillkomsten eller nyttjandet av vägen. Ny bebyggelse bör inte placeras inom 30 meter från E12 och 12 meter från övriga statliga vägar. Närmare avstånd ska främst ske av bebyggelse med annat syfte än boenden för att minimera risker för att utsättas för buller samt risker för att olyckor med farligt gods sker i nära anslutning till boendemiljöer. Även i de fall ny bebyggelse inte sker i direkt anslutning till E12 kan det få inverkan på riksintresset för kommunikation. För att skapa trafiksäkerhet och upprätthålla framkomligheten ska därför dialog ske med Trafikverket när inverkan på riksintresset kan uppstå, även vid indirekt påverkan.

Riksintresse för kommunikationer sammanfaller med riksintresse för rennäringen på ett flertal platser. Det gäller område vid Kattisavan, Rusfors, Norrlunda, Karonsbo samt mellan Överbo och Tuggensele. Eftersom väg E12 redan gjort anspråk på marken har den företräde. Dock gäller fortfarande att intrånget gentemot rennäringens intressen så långt som möjligt ska begränsas genom att där behov finns anordna passager eller andra åtgärder som kan underlätta. Vid ombyggnation eller andra ändringar som rör väg E12 ska samråd hållas med berörda samebyar.

• Byggnationer och etableringar kring väg E12 som sammanfaller med riksintresse för rennäring bör undvikas om området inte redan är exploaterat. För etablering på eller intill redan exploaterat område ska tidig dialog föras med berörda samebyar. 

• Där väg E12 gör intrång gentemot rennäringen ska intrånget så långt som möjligt begränsas genom att där behov finns anordna passager eller andra åtgärder som kan underlätta.

• Vid ombyggnation eller andra ändringar som rör väg E12 ska samråd hållas med berörda samebyar

• Planläggning och eventuell större exploatering som berör rennäringens riksintressen ska alltid föregås av dialog med berörd sameby och vid större ärenden också med Sametinget. 

• Exploatörer ska ta tidig kontakt med samebyarna, senast samtidigt som kontakter tas med andra aktörer som markägare, för diskussioner om vilka störningar och ekonomiska förluster som kan uppstå för rennäringen, även sådana ekonomiska förluster som kan kompenseras. Åtgärderna ska också om möjligt belysas i förhållande till redan befintliga intrång inom samebyns marker för bedömning av kumulativa effekter. 

• När områden av betydelse för rennäringen berörs ska konsekvenserna för rennäringen och eventuella kumulativa effekter för berörda samebyar lyftas fram och hanteras

• Bebyggelse med direktutfarter mot större allmänna vägar ska undvikas.

• Ny bebyggelse bör inte placeras inom 30 meter från E12 och 12 meter från övriga statliga vägar. Närmare avstånd ska främst ske av bebyggelse med annat syfte än boenden för att minimera risker för att utsättas för buller samt risker för att olyckor med farligt gods sker i nära anslutning till boendemiljöer.

• Kommunen ska verka för att utveckla statusen på E12 inom TEN-T-nätverket och ökad internationell betydelse.

Det är Energimyndigheten som pekar ut områden för riksintresse av vindbruk. Grundläggande för att ett område pekats ut som riksintresse för vindbruk är att det råder goda vindförhållanden på platsen. Totalt finns åtta områden som framför allt ligger på Stöttingfjället på gränsen mot Vilhelmina och Åsele kommuner. Några av riksintressena har lagakraftvunna tillstånd för uppförande av vindkraftverk och byggnation har påbörjats. Riksintresset sammanfaller på flera områden med höga naturvärden, naturreservat och riksintresse för naturvården. Riksintresset för kulturmiljö kan i vissa fall också påverkas även om de geografiskt inte sammanfaller. Normalt görs bedömning om vilket riksintresse som ska få företräde i samband med miljöprövningen. Alla ärenden avseende höga objekt måste skickas på remiss till Försvarsmakten. Med höga objekt avses objekt högre än 20 meter utanför sammanhållen bebyggelse respektive 45 meter inom sammanhållen bebyggelse vilket gäller samtliga planerade vindkraftsetablering

Nedan beskrivs riksintresseområdena för vindbruk. De benämns med det geografiska områdets namn eller med namn på de vindkraftsparker som beviljats tillstånd inom eller delvis inom området.

Området omfattar 55 tillståndsgivna vindkraftverk och ligger på gränsen mot Vilhelmina kommun. Området berör delvis riksintresse för vindbruk men även naturreservat och riksintresse för naturvård. Området är känt för sin orördhet, urskogs och vildmarkskaraktär.

Området har tillstånd till totalt 11 vindkraftverk. Delvis berörs riksintresse för vindbruk vilket kolliderar med riksintresse för naturvård och kulturmiljövård.

Området omfattar totalt 48 vindkraftverk varav delar finns inom Åsele kommun. Området omfattar delar av ett större riksintresse. Riksintresset berör naturreservat och riksintresse för naturvården. Fjällberg vindkraftspark berör också ett riksintresseområde något längre söderut som tangerar ett naturreservat.

Området har i kommunens Vindkraftplan inte pekats ut som ett område för vindbruk. Anledningen till det har sekretess.

Området är av riksintresse för vindbruk och omfattar tillstånd för 9 vindkraftverk. Området berör ett naturreservat.

Områdena ligger intill varandra på gränsen mot Åsele kommun. Båda parkerna ligger inom riksintresset för vindbruk och omfattar totalt 53 vindkraftverk. I direkt anslutning till och delvis inom riksintresset finns två naturreservat.

Området är ett mindre riksintresseområde som inte redovisas i kommunens Vindbruksplan eftersom kommunen valt att andra intressen ska gå före.

Området är ett mindre riksintresseområde som inte pekats ut i kommunens vindkraftsplan. Området berör ett naturreservat.

Vindkraft ska främst placeras på områden utpekade i Vindbruksplanen och områden utanför bedöms ej som lämpliga. Riksintresseområden för vindbruk sammanfaller i vissa fall med riksintresse för naturvården. Vindkraftverk är höga och påverkar områden långt utanför deras etableringsområde. I de fall där riksintresseområden för vindbruk ligger i anslutning till riksintresseområden för kulturmiljö bör vindkraftverken placeras så att de påverkar kulturmiljöns värden så lite som möjligt. Där konflikt uppstår mellan vindbruk och naturvård eller kulturmiljövård bör naturvård och kulturmiljö prioriteras. 

• Planläggning och eventuell större exploatering som berör rennäringens riksintressen ska alltid föregås av dialog med berörd sameby och vid större ärenden också med Sametinget. 

• Exploatörer ska ta tidig kontakt med samebyarna, senast samtidigt som kontakter tas med andra aktörer som markägare, för diskussioner om vilka störningar och ekonomiska förluster som kan uppstå för rennäringen, även sådana ekonomiska förluster som kan kompenseras. Åtgärderna ska också om möjligt belysas i förhållande till redan befintliga intrång inom samebyns marker för bedömning av kumulativa effekter. 

• Riksintresse för det rörliga friluftslivet ska betraktas som områden där tystnaden är en viktig faktor. Vindkraftsparker som påverkar ljudnivån mer än 35 dBA inom riksintresset ska ej tillåtas. Vid prövning av andra typer av verksamheter ska den ekvivalenta ljudnivån 35 dBA inte överskridas i dessa områden klockan 18–06 kvällar och natt samt dagtid lördagar och helgdagar. 

• Vindkraftverk ska inte placeras så att de sänker det kulturella värdet inom områden för kulturmiljövård.

• Om områden för riksintresse för vindbruk och riksintresse för naturvård sammanfaller ska naturvård prioriteras.  

• Uppförande av ny bostadsbebyggelse ska inte tillåtas inom riksintresse för vindbruk

• Uppförande av anmälningspliktiga vindkraftparker inom riksintresse för vindbruk ska ske så att ytterligare vindkraftverk kan etableras och riksintresset därmed kan nyttjas fullt ut. 

• Alla ärenden avseende höga objekt ska skickas på remiss till Försvarsmakten. Totalförsvaret ska alltid kontaktas tidigt i ärenden som berör objekt högre än 20 meter utanför tätort och högre än 45 meter inom tätort. 
• När områden av betydelse för rennäringen berörs ska konsekvenserna för rennäringen och eventuella kumulativa effekter för berörda samebyar lyftas fram och hanteras.

I Lycksele kommun finns inga riksintressen för totalförsvarets militära del som kan redovisas öppet. Inom kommunen kan de riksintressen som inte redovisas öppet framför allt påverkas av uppförandet av höga byggnadsobjekt så som master och vindkraftverk. Det innebär att alla ärenden avseende höga objekt måste skickas på remiss till Försvarsmakten. Med höga objekt avses objekt högre än 20 meter utanför sammanhållen bebyggelse respektive 45 meter inom sammanhållen bebyggelse.                                                                      

Sammanhållen bebyggelse definieras utifrån tätortsavgränsningen på Lantmäteriets översiktskarta i skala 1:250 000.

• Om områden behövs för en anläggning för totalförsvaret ska försvarsintresset ges företräde. 

• Alla ärenden avseende höga objekt ska skickas på remiss till Försvarsmakten. Totalförsvaret ska alltid kontaktas tidigt i ärenden som berör objekt högre än 20 meter utanför tätort och högre än 45 meter inom tätort. 

Mark- och vattenområden som är utpekade enligt de särskilda hushållningsbestämmelserna i 4 kap MB är i sin helhet av riksintresse med hänsyn till de natur- och kulturintressen som finns i områdena. 

Exploateringar får inte påtagligt skada riksintressena eller på annat sätt utgöra hinder för riksintressenas skydd. Undantag får endast göras för utveckling av befintliga tätorter och det lokala näringslivet. Om det finns särskilda skäl utgör bestämmelserna inte heller hinder för anläggningar för utvinning av sådana fyndigheter av ämnen eller material som är utpekade som riksintressen enligt 3 kap 7 § miljöbalken. Detta undantag gäller dock inte Natura 2000-områden. Dessutom gäller de särskilda bestämmelser som anges under varje typ av område. Riksintressen enligt 3 kap kan inte vägas mot riksintressen enligt 4 kap MB.

En stor del av Lycksele kommun omfattas av de särskilda hushållningsbestämmelserna. Dessa är:

Vindelådalen (MB 4:2)

• Områden där turism och friluftsliv, främst det rörliga friluftslivet, särskilt ska beaktas, vid bedömningen av tillåtligheten av exploateringsföretag och andra ingrepp i miljön.

Nationalälven Vindelälven samt Öreälven (MB 4:6)

• Vattenkraftverk samt vattenreglering eller vattenöverledning för kraftändamål får inte utföras i älvarna med tillhörande vattenområden, källflöden och biflöden.        

• Riksintressen ska vara till gagn för samhället i stort och kommunen ska nyttja riksintressenas egenskaper och innehåll för att berika besöksnäringen och framhålla turistiska besöksmål.  

• Riksintresse för det rörliga friluftslivet ska betraktas som områden där tystnaden är en viktig faktor. Vindkraftsparker som påverkar ljudnivån mer än 35 dBA inom riksintresset ska ej tillåtas. Vid prövning av andra typer av verksamheter ska den ekvivalenta ljudnivån 35 dBA inte överskridas i dessa områden klockan 18–06 kvällar och natt samt dagtid lördagar och helgdagar.

Natura 2000 är ett nätverk av skyddade områden i hela EU och finns för att främja den biologiska mångfalden, genom bevarande och förbättring av naturmiljön. Dessa områden innehåller arter eller naturtyper som är särskilt skyddsvärda ur ett europeiskt perspektiv. 

Naturvårdsverket samordnar arbetet med Natura 2000 i Sverige. Länsstyrelserna utför stora delar av arbetet, men viktiga aktörer är också Skogsstyrelsen, kommuner, markägare och jordbrukare. 

För de områden som omfattas av Natura 2000 har Länsstyrelsen tagit fram bevarandeplaner som bland annat beskriver områdets värden, vad som kan utgöra ett hot samt vilka bevarandemål som finns för de olika arterna och livsmiljöerna. Bevarandeplanen revideras när ny kunskap tillkommer eller när förutsättningar för området ändras. 

Inom Lycksele kommun finns för närvarande ett 30-tal Natura 2000-områden. De framgår närmare av kartan till höger. Flera av dem har skydd som naturreservat. Natura 2000-området Mörkliden/Rävliden sammanfaller med riksintresse för mineraler liksom Natura 2000-område för Öreälven och Vindelälven.   

Genom att sträva efter bevarande av områden med höga naturvärden ökar kommunens attraktionskraft vilket bidrar till lokal ekonomisk utveckling.

• Kommunen ställer sig positiv till fler Natura 2000-områden för att främja den biologiska mångfalden och att för klimatets skull bevara värdefull skog.

Naturreservat är ett av de vanligaste sätten att långsiktigt skydda värdefull natur. Eftersom människans påverkan under de senaste femtio åren har förstört naturmiljöer i en långt snabbare takt än någonsin i historien finns ett behov av att skydda värdefulla områden. Skyddsformen naturreservat är ett sätt att värna och vårda våra skogar, vattendrag, betesmarker och andra naturmiljöer. 

Ett naturreservat kan bildas isyfte att:  

• bevara biologisk mångfald 
• vårda och bevara värdefulla naturmiljöer 
• tillgodose behov av områden för friluftslivet 
• skydda, återställa eller nyskapa värdefulla naturmiljöer 
• skydda, återställa eller nyskapa livsmiljöer för skyddsvärda arter. 

Inom Lycksele kommun är 59 områden avsatta som naturreservat och föreskrifter till skydd för områdenas naturvärden är fastställda. Tannberget kommer att skyddas som naturreservat och området planeras att fortsatt utvecklas som friluftsområde.

Kulturreservat som skyddsinstrument infördes med miljöbalken 1999. Avsikten är att möjliggöra vård och bevarande av värdefulla kulturpräglade landskap. I ett kulturreservat kan hela områdets natur- och kulturmiljövärden skyddas och vårdas. Därmed omfattas byggnader, anläggningar, lämningar och marker. Även sådana värden som består av verksamheter, kunskaper och traditioner kan hanteras inom ramen för kulturreservatets förvaltning. I Lycksele finns i dagsläget inte några kulturreservat. 

Genom att sträva efter bevarande av områden med höga natur- och kulturvärden ökar kommunens attraktionskraft vilket bidrar till lokal ekonomisk utveckling.

• Kommunen ställer sig positiv till fler natur- och kulturreservat för att främja natur- och kulturmiljöer och på så vis bidra till lokal ekonomisk tillväxt och utveckling