Kulturhistorisk inventering - Kyrkbyar och småorter

Är byggnaden kulturhistorisk intressant så ställs särskilda krav vid ändring eller ombyggnad. Enligt plan- och bygglagen så krävs bygglov för åtgärder som ändrar byggnadens karaktär. Inventeringen används som ett underlag vid eventuella förändringar av byggnaden. Kontakta bygglovsenheten för mer information och vägledning. Sök på din adress i övre vänstra hörnet på kartan nedanför och se efter.

Klass 1 - Byggnadsminne, skyddade kyrkor Avser byggnader som förklarats som byggnadsminnen enligt kulturmiljölagen. Klass 2 - Förvanskningsförbud Avser särskilt värdefull bebyggelse som bör skyddas genom skyddsbestämmelse (q) i detaljplan eller områdesbestämmelser. Byggnaden får inte heller förvanskas vid förändring av eller i anslutning till den. Klass 3 - Högre allmänt bebyggelsevärde Avser byggnader som har ett visst värde och som bör skyddas genom varsamhetsbestämmelser i detaljplan eller områdesbestämmelser. Värdebärande element bör hanteras varsamt vid förändringar i eller i anslutning till byggnaden. Klass 4 - Allmänt bebyggelsevärde Avser de generella krav på hänsyn till en byggnads kulturhistoriska värden som gäller för all bebyggelse och oavsett om en åtgärd kräver bygglov.

• Fabriksanläggning uppförd för Svenska Naxos, i sina äldsta delar från sent 1800-tal, men främst gulmålade byggnader från 1920–1940-talen.
• Landsvägens sträckning, som påverkats av Naxos-fabrikens ägare och som passerar nära både disponentvillan och fabriksanläggningen.
• Disponentvillan från 1898, bevarad karaktär från 1930-talets ombyggnad och med två äldre flygelbyggnader.
• Affärsbyggnaden från 1940-talet med välbevarad karaktär.
• Äldre bostadshus från 1920- och 30-talen med välbevarad utformning: träfasader och tegeltäckta tak samt stora trädgårdar med fruktträd och bärbuskar

Delar av samhället är tåligt för förändringar. Det finns dock bebyggelse med kulturhistoriska värden och museet ger följande råd:

• Bevara den äldre fabriksanläggningen samt den före detta disponentvillan med flygelbyggnader. Dessa bör få skyddsbestämmelser, eftersom de har tydliga kulturhistoriska värden och bidrar till förståelse för hur orten växt fram.
• Var varsam då bostads- och affärshuset ska åtgärdas. Den välbevarade exteriören har ett kulturhistoriskt värde.
• Beakta äldre vägars sträckningar.

• Sockencentrum med kyrka, församlingshem, klockstapel och kyrkogård. Kyrkbalken runt kyrkogården är ovanlig och iögonfallande och den fristående klockstapeln betyder mycket för miljön utefter den gamla landsvägen.
• Före detta ålderdomshem och hembygdsgård. Hembygdsgården består av hitflyttad, ålderdomlig bebyggelse, där trätältet från Alvasjös gård är en särskilt märklig byggnad.
• Det omgivande, något kulliga odlingslandskapet.

Området är känsligt för förändringar och särskilda insatser kommer att krävas:

• Bebyggelsemiljön i Brandstorps kyrkby har delvis en museal karaktär och tål inte större förändringar. Kyrkobyggnaden, kyrkogården med timmerbalken och klockstapeln är särskilt värdefulla, men även församlingshemmet, det före detta ålderdomshemmet och hembygdsgårdens byggnader bidrar till förståelsen för platsen som sockencentrum.
• Den gamla och påkostade lantbruksbebyggelsen har också ett stort kulturhistoriskt värde.

• De äldre vägarnas dragningar genom orten, riksväg 195, Kyrkliden och Hallonstigen.
• Ån och den gröna bäckravinen: som historisk bygräns, kvarnplats och viktig plats för fisket.
• Båtplatserna med båthus vittnar om historiskt viktiga last- och fiskeplatser.
• Kvarvarande gårdsbebyggelse med mangårdsbyggnad och ladugård.
• Äldre bostadshus från 1930- och 1940-talen, varav vissa också inrymt affär eller postkontor. Många har välbevarad utformning med trä- eller putsfasader och tegeltäckta tak samt uppväxta trädgårdar med fruktträd och bärbuskar.
• Den kvarvarande sommarstugebebyggelsen från 1930-talet fram till 1950-talet med små, enkla stugor på naturtomter med höga träd och Vätterutsikt.
• Bussgaraget och den intilliggande före detta bensinstationen.

Delar av samhället är tåligt mot förändringar och det finns möjlighet till förtätning. Det finns dock bebyggelse med kulturhistoriska värden och museet ger följande råd.

• Beakta äldre vägars sträckningar.
• Var varsam när bostadshus från 1930- och 40-talen med ännu välbevarad exteriör ska åtgärdas.
• Värna tidstypiska fritidshus från 1930-1950-talet samt sommarstugeområdenas ursprungliga karaktär med naturtomter och småskaliga fritidshus. Anpassa nybyggnation till skalan på övrig bebyggelse.
• Bevara den öppna gårdstomten med mangårdsbyggnad och ladugård.

• Planmönstret visar på ortens utveckling; i de äldsta delarna finns rutnätsplaner, men i de yttre delarna västerut är formen mer organisk.
• Övervägande låg friliggande småhusbebyggelse.
• Fagerhults skola med fasader av trä med röd slamfärg.
• Gemenskapsanläggningarna Fagerhus och Fagerlid.
• Fagerhults huvudkontor med rundade former och en byggnadskropp i vinkel.

Fagerhult klassas som tåligt mot förändringar. Museet uppmärksammar samhällets struktur som intressant och ger följande råd:

• Ta tillvara de tidstypiska värden och kvaliteter som finns i den småskaliga småhusmiljön.

• Samhället, som till stor del vuxit fram vid järnvägshållplatsen. Vid den utvecklades ett centrum med affär, magasin, pensionat och frikyrka.
• Friliggande villor från 1920- och 30-talen med bevarad karaktär, ofta trähus i ett och ett halvt plan med fasader av träpanel och brutet, tegeltäckt tak.
• Badplatsen med tillhörande kaffestuga, som lockat besökare till orten sedan första halvan av 1900-talet.
• Vägar inom orten som följer gamla sträckningar, till exempel Furusjögårdsvägen, Strandvägen och Elmbergsvägen.
• Den gamla länsvägens sträckning i områdets norra del, med bebyggelse från 1800-talet och fritidshus från 1930-talet.
• Furusjö gård på en höjd i området, med allékantad tillfartsväg och omgiven av öppen odlingsmark. Bevarad karaktär på såväl huvudbyggnaden (1932) och flygelbyggnaderna (1867, 1928), som på ladugården från 1879.

Delar av samhället är tåliga och har begränsade kulturhistoriska värden, vilket ger möjlighet till förtätning. Det finns dock bebyggelse som är viktig att bevara och museet ger följande råd:

• Bevara gamla vägsträckningar i området, såsom länsvägens gamla grusade sträckning norr om sjön.
• Värna välbevarade exteriöra kvaliteter på bostadshus från 1920- och 30-talen vid eventuella framtida åtgärder.
• Värna de fritidshus från 1930-talet som har bevarad ursprunglig karaktär och som bedömts ha förhöjda kulturhistoria värden.
• Bevara gårdsbyggnaderna vid Furusjö gård och anpassa underhåll till byggnadernas karaktär. Låt det omgivande öppna odlingslandskapet hävdas och förbli obebyggt.

• Kyrkomiljön med kyrka, kyrkogård, församlingshem och verkstadsbyggnader ligger väl samlad öster om landsvägmotet.
• I bykärnan finns lövträdsinslag, bland annat utefter vägarna.
• Byn omges av ett öppet, delvis kuperat och glest bebyggt odlingslandskap.
• Landskapets öppna karaktär ger vida utblickar.
• Ett välbevarat bostadshus ligger öster om byn.

De centrala delarna av kyrkbyn kräver uppmärksamhet och särskild hänsyn. I övrigt är bebyggelsen tålig och medger kompletterande bebyggelse i anslutning till den befintliga. Museets rekommendation är att även framtida bebyggelse placeras söder om den öst-västliga landsvägen.

• Kyrkomiljön, som ligger väl samlad där landsvägarna möts. Den omfattar kyrkobyggnaden, klockstapeln och kyrkogården, men också sockenstugan, församlingshemmet och prästgården.
• Ett öppet, kuperat och glest bebyggt odlingslandskap med vid utblick.
• Lövträdsinslag, bland annat utefter vägarna.
• Enstaka välbevarade mangårdsbyggnader och andra byggnader kopplade till lantbruket, främst i byn Västerlid.

De centrala delarna av kyrkbyn kräver uppmärksamhet och särskild hänsyn, liksom delar av Västerlids bebyggelse. I övrigt är bebyggelsen tålig och medger kompletterande bebyggelse i anslutning till den befintliga.

• Gamla Ryforsvägens sträckning och spår efter andra äldre vägsträckningar i området.
• Gården Västerkärr med gårdsbyggnader från 1800-talet och tillhörande öppet jordbrukslandskap.
• Området med småskaliga fritidshus från 1930- till 1950-talet på stora naturtomter. Områdets karaktär vittnar om hur förbättrade levnadsvillkor möjliggjorde sommarboende för allmänheten.
• Den arkitektritade villan med bevarad 1960-talskaraktär i områdets nordöstra del.

Delar av området är tåliga för förändringar och innebär möjlighet att förtäta bebyggelsen. Det finns också kulturhistoriska värden som bör uppmärksammas och bevaras, och museet ger följande råd:

• Beakta gamla Ryforsvägens sträckning och spår efter övriga äldre vägar
• Bevara gårdsbyggnaderna vid Västerkärrs gård, och verka för att det omgivande öppna odlingslandskapet hävdas och förblir obebyggt.