MINNETS GÅRD

Minnets Gård är belägen på en udde på ön Wattkast i Åbolands skärgård. Söder om oss strömmar kanalen Minnet, som stundvis hämtar in vatten till den hjärtformade Wattkastviken, stundvis strömmar vattnet ut till havet igen. Denna puls går även genom Minnets gård. Gården är ett försök att visa vad framtiden kunde innebära, ett konkret försök att finna ett hållbart levnadssätt, som ett svar och en invändning mot ett krisartat världstillstånd. Vi vill fungera som en tidskapsel från framtiden. Vi vill påbörja ett nytt kapitel. Som grund för det nya som byggs upp har vi minnena från det förflutna - men vilka minnen har en plats i framtiden? Detta vill vi undersöka. Samhället står inför en omställning. Vi måste tänka om, vi måste vara nyfikna. Vi måste börja leva igen.

På idéestadiet är Minnets Gård en helhet som innefattar en skogsträdgård, en market garden, en plantskola, försäljning av förädlade produkter, samt konstnärlig och pedagogisk verksamhet. I praktiken befinner vi oss i ett etableringsskede där vi sakta mak försöker förverkliga våra planer. Som bäst lever vi småbarnsår, renoverar huset och har påbörjat våra odlingar. Vi bygger en skogsträdgård och strävar efter att bli duktiga på odling av ettåriga grönsaker.

Topografiskt sett befinner vi oss på en låglänt plats, i något som påmminner om en dalgång, med högre landskap i norr och söder. På området ser vi inga större höjdskillnader, förutom ett fall på ungefär ett par meter från det nordvästra hörnet ner mot strandkanten, mest i riktning ost-sydost.

Jordmånen vi arbetar med har hög lerhalt, med undantag för områden kring bergsknallar där sandhalten i jordmånen stiger. Leran är bra på många sätt, speciellt då det gäller att hålla kvar fukten i marken. Visserligen värms den långsamt under våren, men håller värmen längre under hösten. Marken har stått orörd i tiotals år vilket betyder att också strukturen är relativt god. Den vildvuxna tomten har matat sig själv och har på så vis sett till att mullhalten har hållits på en okej nivå. För att skapa en ännu bättre struktur och mera matjord tillför vi organiskt material till våra odlingsytor. Med det organiska materialet matar vi mikrolivet i jorden, ökar dess omsättning och bygger mera mullrik jord. Vi undviker också att bearbeta jorden mer än vad som krävs för att plantera växter, vilket gör att livet därnere får fortgå utan större avbrott. Sakta men säkert höjs mullhalten, samtidigt som vi fortfarande kommer att ha gott om lera kvar i marken. Ibland anses väl lerjorden vara problematisk, men i kombination med täckodling och minimal bearbetning lyckas mikrolivet skapa en välmående odlingsjord. I en lerig jordmån finns massor med näringsämnen som växterna kan tillgodose sig med, bara mikrolivet finns där för att hjälpa till.

Även om vår tomt kan vara väldigt varm och torr under sommaren, så har vi mycket vatten som rör sig genom vårt område. Speciellt under vår och höst när leran är mättad av allt vatten har vi för mycket markvattnet för att de flesta växterna skulle gynnas av det. Jag antar att det också är på grund av den stundvis vattensjuka marken som successionen av skogsbrynet tycks vara ganska långsam. För tillfället odlar vi i upphöjda bäddar och slipper således för mycket vatten i våra odlingar. Träd och buskar är också planterade på kullar. Den vattensjuka marken har i tiderna åtgärdats med täckdikning.

Vi vill undvika att leda bort vattnet från vårt område. Det lämpligaste sättet att ta tillvara på det är genom att gräva dammar. Tack vare att vi arbetar med en lerig jordmån borde dessa kunna anläggas som naturliga dammar. Också regnvattenskörden från takena kommer i framtiden att ledas till dammarna. Förutom att dammarna ökar våra bevattningsmöjligheter, höjer de också trivselfaktorn för diverse djur och småkryp.

Vi är ganska skyddade från hårda vindar, tack vare skogsbrynet som omfamnar oss. Det är egentligen endast de ostliga vindarna som träffar oss hårt, då dessa får fart från viken. Om det blåser riktigt hårt från norr eller söder kan vinden virvla tillbaka då den träffar skogen i söder respektive norr. Detta händer sällan, men under hårda stormar och vid byig vind kan det ske och då blåser det till rejält. För det mesta hör vi under blåsiga dagar vinden vina i trädtopparna, men känner inget märkbart nere på marken. Vindförhållandena för mig sig både för- och nackdelar. Bland annat leder det till ett varmt mikroklimat där många växter stortrivs, men under den varmaste tiden av året kan vi uppleva en nästan olidlig hetta som stressar växterna och ökar behovet av bevattning. I kombination med med hög luftfuktighet höjer den stillastående luften bland annat risken för mögel.

Under tidiga morgnar under sommarhalvåret ligger det ofta en tjock strålningsdimma över tomten, speciellt på ängen öster om huset. Dimman höjer fuktnivåerna här och för det mesta är det en fördel, speciellt under de varma sommardagarna och längre perioder av torka. Under kalla nätter ökar dock risken för nattfrost, då det skyddade läget hindrar luften att cirkulera ordentligt. I kombination med dimman ökar detta risken för frostskador på växtligheten. Detta kunde lösas genom att ta fälla en del av vassen som växer nere vid stranden i öster, för att låta dimman rinna vidare. Men, egentligen tycker vi att det är fint med dimma och ser många fördelar med att hålla kvar den, så vi lär nog leva vidare med dessa förutsättningar.

Överlag upplever jag vårt mikroklimat vara gynnsamt för den biologiska mångfalden. Här sammanstrålar många naturtyper: ängen, skogsbrynet, trädgårdsnår, våtmark och skogen med barr- och lövträd som omfamnar det hela. Också havets närhet har en väldigt positiv inverkan på livet här, där många växter och djur trivs. Det att platsen har varit så gott som orörd en lång tid och att det på udden inte finns annan bebyggelse bidrar också till en hög biodiversitet. Vi försöker att inte störa livet här, även om vi är medvetna om att vår närvaro utan tvekan påverkar de befintliga ekosystemen. Också vi har en del i de nätverk som existerar här, nu och i framtiden.

Vi har under de senaste tio åren odlat någonting varje sommar. Vi faller väl in i kategorin hobbyodlare. Under de senaste åren och i och med att vi köpte ett eget ställe har odlingarna intagit en mer seriös ställning i vårt liv. En av de ursprungliga orsakerna till att vi letade efter ett eget ställe var för att vi ville odla vår egen mat. Vi känner oss fortfarande som nybörjare när det kommer till odling, men för varje år som går inser vi att vi lär oss och blir bättre. Det handlar mycket om att testa sig fram till metoder som passar en bäst, och det börjar kännas som om vi nu efter tio år börjar hitta ett sätt som känns gångbart.

Jag tror att odling lätt kan kännas övermäktigt, och inte utan orsak, möjlighterna, förutsättningarna och utmaningarna är så otroligt många att man helt enkelt kan bli lite matt. Jag känner att jag nu har kommit till ett skede i min inlärning där jag vågar testa nytt, medveten om att det kan gå fel, men jag är också ganska orädd för misslyckandet då jag vet att jag också lär mig något viktigt av det. Jag ser det hela mera som ett lekfullt experiment än något som är gravallvarligt och på liv och död, också om det gamla ordspråket "äta bör man annars dör man" ekar någonstans i bakhuvudet. Jag känner att jag verkligen vill odla, det är helt enkelt så roligt!

I första hand är det meningen att odlingarna ska förse hushållet med mat, men förhoppningen är att vi i framtiden också ska kunna erbjuda lokalsamhället ätbart från vår trädgård. Med våra odlingar strävar vi efter att nå en hög självförsörjningsgrad och öka möjlighterna för en självhushållningsekonomi. I grunden för vår strävan ligger en vilja att se till att man har kontroll över nödvändigheterna i ens liv. Maten hör definitivt till en av dessa nödvändigheter, tillsammans med vatten och husrum. Det handlar väl om en vilja att vara med och skapa ett tryggt, uthålligt och resilient samhälle, med utgångspunkt i hushållen. I dagens värld tolkas lätt begreppen självförsörjning och självhushållning som individualistiska handlingar, och i någon mån kan man väl säga att de är det. Men i det stora hela, då många hushåll sysslar med samma sak, så bidrar det till en lokal självhushållningsekonomi som blir ett slagkraftigt svar på en rådande marknadsekonomi. Både självhushållnings- och marknadsekonomin behövs, men jag anser att det lokala samhället skulle må bättre av den förstnämda, speciellt vad gäller matproduktion.

I våra odlingar, men också i planerandet och genomförandet av verksamheten här överlag, tas de etiska och estetiska aspekterna i beaktande. Det vi sysslar med är i högsta grad en etisk och estetisk process. Genom att värna om etiken i verksamheten strävar vi efter att påverka miljön vi befinner oss i på ett rättvist sätt. Vi måste se till att vår närvaro inte rubbar det redan etablerade välmåendet som finns här. Vi ska jobba med att förstärka detta ekosystem, hjälpa till att göra det ännu mera livskraftigt och resilient. Överlag måste verksamheten här göra gott, på både ett privat och allmänt plan. Kroppen är vårt främsta arbetsredskap, vi värderar low-tech lösningar och vi undviker maskiner, till förmån för vår hälsa men även till förmån för miljön.

Den estetiska aspekten är lika viktig för verksamheten som den etiska, dessa två går hand i hand. Det handlar om att se skönheten i den miljö vi befinner oss i, att känna oss delaktiga i denna miljö och därmed också i skönheten. Hushållandet är en kreativ process. Oavsett om vi anlägger en del i en trädgård, inreder ett rum, tillreder en maträtt eller komposterar latrinavfall, så sysselsätter vi oss med en någonting kreativt. Syftet med det kreativa är alltid att skapa, eller bidra till skönheten.

En viktig del av vår verksamhet är att lyfta fram den ursprungliga nyttogården: naturen och de vilda växterna. Naturens skafferi, som en gång i tiden var det huvudsakliga, har i mångt och mycket fallit i glömska. Många växters egenskaper och användningsområden har blivit bortglömda. Vi vill väcka dessa gamla minnen och lyfta fram alla de växter som förblir outnyttjade. Vår trädgårdsdesign bygger på att stödja det befintliga ekosystemet och därför är det också viktigt för oss att ta hand om den mångfald av vilda och förvildade växter som växer på vår gård och i dess närhet. Också havets skafferi är viktigt för oss.

Vi vet att en god jordhälsa är A och O för att också odlingarna ska må bra. Därför arbetar vi med metoder där vi undviker att bereda marken på konventionellt sätt. Vi gräver inte i våra bäddar, inte ens vid anläggandet av en ny bädd. Bäddarna byggs upp med organiskt material, bland annat stallgödsel och trädgårdsrens, rakt på marken. Dessutom täcker vi in bäddarna med organiskt material, delvis för att hindra oönskad växtlighet, men marktäckningen bidrar också bland annat till att fukten inte avdunstar lika lätt i sommarhettan. Att inte bearbeta jorden mekaniskt och att täcka in den främjar mikrolivet, och det organiska materialet bidrar till mera matjord skapas.

Skogsträdgården kunde även kallas för en matskog. Skogen är det ekosystem som förmår att producera mest biomassa, och det är denna förmåga man i skogsträdgården vill efterapa. I en skogsträdgård består växtligheten i huvudsak av ätbara växter. I skogsträdgårdsdesignen kan vi identifiera åtminstone sju olika växtskikt, eller nischer: rotväxter, marktäckare, örtartade växter, buskar, lågväxande träd, högväxande träd, samt klätterväxter. Förutom olika nischer i rum, finner vi även olika nischer i tid, vilket möjliggör ett successivt odlande. Detta innebär att vi kan skapa ett matproduktionssystem där växter delar rum, men också där växterna succesivt avlöser varandra. På detta vis kan man i en skogsträdgård skörda från tidig vår till sen höst. Skogsträdgårdssystemet är ofta uppbyggt av perenna växter, men också annnueller kan ha en plats här.

Skogsträdgården på Minnets Gård påbörjades hösten 2019 med anläggandet av slingerbäddar väster om huset. Tanken var här att bereda mycket mark på en gång, och detta genom att täckodla fram en bar yta och i samma veva kväva ogräs och bygga mera matjord. Dessutom ville vi höja bäddarna ovan marknivån, så att odlingsytan skulle vara mindre vattensjuk. Vi kunde också ha täckt in ytorna över en tid och låtit den konkurrerande växtligheten dö, men detta skulle ha inneburit att ytan skulle ha varit obrukad i åtminstone ett år, och vi behövde någonstans att odla ettåriga grönsaker. Vi gick därför in för en metod där vi i etableringskedet av skogsträdgården odlar ettåriga grönsaker jämnsides med mångåriga växter. Under den första säsongen odlade vi i nästan enbart ettårigt i slingerbäddarna, men också en del mångåriga och självsående växter ur mark- och örtskiktet planterades under våren 2020. Under hösten planterades frukt- och nötträd och buskar. Några unga träd och buskar fanns här sedan tidigare.

Jag upplever det vara en bra utmaning att vi år för år får mindre och mindre jordyta att odla ettåriga grönsaker på. Vi är då tvugna att lära oss att utnyttja den tillgängliga ytan till fullo, och bli duktiga på samplantering och serieodling. I slutändan är tanken att området med slingerbäddar ska domineras av perenner, men troligtvis kommer det också kommer att finnas gläntor för grönsaksodling. Vi kommer, när vi anser det nödvändigt, att fortsätta utvidga slingerbäddarna på detta sätt, att med täckodling odla fram bar yta.

När det kommer till planeringen av skogsträdgården har vi låtit oss inspireras av de naturliga förebilder vi hittar på vårt område. Här trivs bland annat fruktträd, bärbuskar och nötträd. Hassel, som växer i skogsbrynet, har en naturlig plats i vår planerade trädgård. Vi har planterat, och fortsätter att plantera hassel på området mellan slingerbäddarna och skogsbrynet i väst-nordväst, för att på så vis efterapa den succession som här tycks vara vanlig, dvs. med hasseln som en av pionjärväxterna.

Vi vill skapa en matskog med mycket nöt- och stenfruktsträd. Norr och öster om bäddarna samt söder om huset har vi planterat valnöt. Vi vill att valnötsträdens höga höjd med tiden ska göra att detta område blir inringat av höga träd i norr och öst, så att vi på så vis får en varm glänta som vätter söderut. I denna glänta vill vi sedan ha mindre fruktträd.

Söder om slingerbäddarna växer ett fint krikonsnår omringat av syrén, äppelträd, nypon, hallon och vinbär. Svarta vinbär växer lite här och där, och vi flyttar regelbundet avläggare till andra delar av trädgården. I krikonsnåret, som röjs upp sakta mak, bor för tillfället våra hönor, där de hjälper oss med röjande och markberedning. Snåret är i sig en fin lite skog med nypon och kaprifol som klättrar till topparna. Krikonsnåret har definitivt en roll i den planerade skogsträdgården, och vi arbetar på att omvandla den från snår till en mera skogslik miljö med plats för flera nischer. Vi odlar också svamp på stock här. Snåret sprider sig kraftigt och vi har en förhoppning att kunna använda skotten som grundstammar för ympning av andra stenfrukter. Det känns som en vettigare lösning än att försöka vinna över krikonets vilja att sprida sig. Krikonskott kommer upp på nästan hela det planerade skogsträdgårdsområdet.

Mitt i slingerbäddssystemet har vi planterat några aprikosträd, och därtill har vi planterat några persika-, körsbärs- och plommonträd på området mellan slingerbäddarna och huset. Utmaningen med de i vårt klimat mera ovanliga stenfrukterna, som aprikos, persika och mandel, är att de inte får gå i blom för tidigt under våren, då blommorna riskerar att skadas vid frost vilket i sin tur leder till utebliven fruktsättning. Jag tror att området med slingerbäddar och runt omkring dessa är väl lämpat för lite ovanligare stenfruktsträd, då det är lagom skuggigt under vårvintern och våren, för att sedan under sommaren ha full instrålning under nästan hela dagen. Förhoppningen är dock att de stora träden som omfamnar detta område (skogsbrynet i väster och norr, samt valnötsträden i öster) ska fungera som skärmträd och att de ska bidra till en mindre frostbenägen glänta med ett lite varmare mikroklimat.

I buskskiktet har vi bland annat planterat vin-, björn- och krusbär, bärhäggmispel, aronia och pimpernöt. Förutom detta har vi påbörjat ört- och markskiktet, med bland annat olika kryddväxter, kronärtskocka (som vi hoppas att har lyckats övervintra), trädgårdssyra, bär- och trädgårdsmålla, rabarber, piplök, strandkål och jordgubbar. I rotskiktet har vi pepparrot, jordärtskocka, svart- och havrerot. Till klätterväxterna kan vi räkna bland annat nypon och minikiwi. Ju närmare huset vi kommer desto större roll får de lägre skiktena. Framför huset vill vi försöka etablera en mångårig köksträdgård med större fokus på primörer och bladgrönsaker för hela säsongen.

Skogsträgården och den ett åriga grönsaksodlingen fyller olika funtioner och har olika arbetsbörda, där skogsträdgården, efter att den har etablerats, står för en mindre arbetsintensiv odling och ett mera självgående system. Detta ska i längden resultera i ett odlingssystem som är mera resilient än en typisk köksträdgård med ettåriga grönsaker. En skogsträdgård blir inte igenvuxen med ogräs och förgås om du är borta ett år eller två. Det är dock fel att tro att en skogsträdgård är underhållsfri. Vi hittar också här de arbetsmoment som finns i odling av ettåriga grönsaker, om än mera flexibelt. De ettåriga grönsakerna kräver en mer intensiv arbetsinsats, där många saker ska falla på plats för att allt ska gå vägen, år efter år. Det handlar om att förbereda bäddar, årlig planering, förkultivering, plantering, skörd, förvaring och förädling. Som tidigare nämnts odlar vi nu våra ettåriga grönsaker i den blivande skogsträdgården, också om slingerbäddssytemet utvidgas och så kommer utrymmet med tiden, då skogsträdgården växer fram, inte att räcka till för en större produktion av ettåriga grönsaker. Därför anlägger vi i år en egen plats för de ettåriga grönsakerna. Vi gör nya bäddar norr om huset, där vi vill öva på serieodling och samplantering. Bäddarna görs enligt samma princip som slingerbäddarna. Med tiden, när valnötsträden i väster växer till sig kommer detta område vara skuggigare och kanske inte lika lämpligt för grönsaksodling. Senast då kommer vi att flytta grönsakslandet till en bättre plats.

Då vi hittat en taktik som fungerar för oss kommer vi att ta med oss erfarenheten och gå upp i storlek något, och påbörja anläggandet av bäddar och ett växthus på området söder om ladan. Det här är det varmaste stället på vårt område. Läget sluttar svagt söderut, och har en naturlig lähäck i öst samt skogsbrynet i norr som skyddar mot ogynnsamma vindar. Här vill vi kunna odla i lite större skala och också gå in för att odla för avsalu. Vi vill också bygga ett större växthus här för att möjliggöra åretruntodling och för att dra upp ett- och mångåriga plantor. Dessutom kunde hönorna få gå i en del av växthuset under vintern. Det är tänkt att brunnen, eller den potentiella dammen ska finnas inne i växthuset. Som brunn skulle den ge bevattningsvatten året runt, som damm skulle den dessutom fungera som solfångare och ge en jämnare och förhoppningsvis lite varmare innetemperatur under vintern. Regnvatten från ladan och husets östra sida ska ledas ner till dammen.

Än så länge går vi inte fullt in för att sälja av det vi odlar, det vågar vi helt enkelt inte. I grund och botten är det heller inte försäljning vi brinner för, utan att kunna förse oss själva med egenodlad mat. Det vi dock lärde oss av fjolårsodlingarna var att vi faktiskt kan producera ett överskott av vissa grönsaker, relativt enkelt dessutom. I år är vi bättre förberedda och vet att odlingarna har stor chans att lyckas, och därför är vi också förberdda på att kunna sälja av det överskott som uppstår, utöver det som ges bort till familj och vänner. Även om det handlar om små pengar som vi i nuläget kan få in på försäljning så skulle det vara fint att få tillbaka de pengar vi lagt ut, och i bästa fall samla en grundkassa för framtida förverkliganden i trädgården. Jag skulle gärna se trädgården växa på just detta sätt, att pengarna från försäljning skulle gå tillbaka till att utveckla odlingarna. Efter något år har vi kanske lyckats bygga upp något som ger oss en inkomst. I väntan på framtiden jobbar vi vidare med våra projekt. Vi vill lära oss mera, bli duktigare odlare, men allt måste få ta den tid det tar.

Jag hoppas att denna presentation har gett läsaren en liten inblick i vad vi intresserar oss för och vad vi sysslar med. I detta format kan presentationen omöjligtvis beskriva hela den enhet vi kallar vårt hushåll, utan enbart skrapa på ytan, och här har vi enbart skrapat lite på markytan, så att säga.