Wimmerströmska gården

Välkommen till Wimmerströsmka gården. Här får du möjlighet att lära dig mer om gården och husets historia och även få en liten guidning! Wimmerströmska gården är en spännande plats och här kan du läsa om dess historia från dåtid till nutid.

Västervik flyttades på Erik av Pommerns befallning 1420 från det gamla läget längst in i Gamlebyviken till den plats där Västervik idag ligger. För stadens försvar byggdes Stegeholms slott. Bygget av staden var ett sätt för kungamakten att kontrollera den omfattande handeln från området kring Gamlebyviken och längre in i landet. Staden som byggdes var vänd mot vattnet. Under århundradena har stadsplanen rätats upp – gatunätet har blivit mer eller mindre rätvinkligt och kvarteren fyrkantiga. Än idag finns dock en aning av den medeltida stadens struktur kvar i kvarteren mot småbåtshamnen vid Fiskaretorget. Gatorna är här inte helt rätvinkliga och en del byggnaders placering följer inte riktigt det fyrkantiga kvarterens gränser.

Centrala Västervik har idag en bebyggelse som präglas av 1800-talets putsade byggnader och moderna tillskott från 1900-talets andra hälft. Men här finns också spår av äldre bebyggelse som till exempel rådhuset från 1793 vid Stora torget.

Wimmerströmska gården ligger i korsningen Storgatan-Brunnsgatan.

Den medeltida staden Västervik drabbades vid flera tillfällen av bränder och belägringar av Stegeholms slott. Efter att staden härjats svårt av danskarna 1677 tog man fram en ny stadsplan. Det var en för tiden modern plan med raka gator och fyrkantiga kvarter. Inne i kvarteren finns dock en del gamla oregelbundna tomtgränser kvar till exempel syns en sådan gräns i gårdshusets placering på Wimmerströmska gården.

I Västerviks rutnät av gator är Storgatan i öst-västlig riktning en av de mest framträdande. Varje stad har en Storgata, en paradgata där en del av stadens mest påkostade bebyggelse ligger. Som i Västervik går den ofta förbi stadens torg och rådhus. Den som idag kommer den stora infarten mot Västerviks centrum ser vid Gamla kyrkogården hela Storgatans utsträckning med en strimma av Gamlebyviken i fonden.

Brunnsgatan är utlagd i nord-sydlig riktning. Gatan sträcker sig från stadens stationsområde till småbåtshamnen vid Fiskaretorget.

Den första mera detaljerade kartan av Västerviks stad är från 1707 och upprättades av lantmätaren Samuel Frigelius. På denna karta hittar man fastigheten Adam 6 som tomt nummer 92. På denna karta finns också ägarna till de olika tomterna antecknade och tomt 92 ägs då av en man som hette Mårten Svensson.

Några årtionden senare, 1781, gjordes en ny karta över den växande staden av lantmätare Peter Didrichsson. Nu delades staden in i fyra stora kvarter, var och en ungefär en fjärdedel av staden. De fyra kvarteren i Västervik kallade Norra, Södra, Östra och Västra. Fastigheten Adam 6 återfinns nu som tomt 23 och 24 i det Södra kvarteret.

Sitt nuvarande kvartersnamn har kvarteret fått efter köpmannen Adam Jern som hade grossistfirman Adam Jern & Co i Västervik. Firman ägde tomt 22, granntomten till Wimmerströmska gården. Här hade man butik och kontor. Firman grundades 1851 och fanns i drygt 100 år. Man sålde bland annat sill, salt, amerikanskt fläsk, mjöl, fotogen och kaffe. Företagets lokaler är rivna.

Fastigheten Adam 6 ligger idag i hörnet av Storgatan- Brunnsgatan. Tomten är centralt belägen och har troligen tidigt varit bebyggd. Den äldsta bebyggelse som idag finns på fastigheten byggdes på 1790-talet. Det är den del av byggnaden som idag är museum och café. Även gårdshuset inne på gården byggdes vid den här tiden. Vem som byggde har varit frågetecken men, ytterdörrarna, mot gården, är dekorerade med ymnighetshorn och så kallade kaducéer som är en typ av stav som symboliserar handel och ekonomi. Det gör att man tror att handelsman Lessel är den som är husets byggherre. När dessa hus byggdes fanns en träbyggnad utmed dagens Brunnsgatan, som i bottenvåningen rymde stall, ”kohus” och vedbodar samt på andra våningen höloft. På den tiden var det vanligt att man höll djur även inne i städerna. Tomten är kilformig och tidigare, före utfyllnader av hamnområdet, gick gatan hela vägen ner till vattnet och Fiskarhamnen där det fanns bryggor.

År 1887 köptes Adam 6 av sockerbagaren Carl Wilhelm Wimmerström som var andra generationens sockerbagare i Västervik. Det var han som lät inreda konditori i 1700-talshusets bottenvåning. Verksamheten måste ha gått bra för 1896 lät Wimmerström riva den gamla stallbyggnaden utmed Brunnsgatan och istället bygga en ny, två våningar hög byggnad, som fortfarande finns kvar, för sitt bageri.

Gränsen mellan de båda tomterna 23 och 24 bestod fram till 1905. Då revs det plank som fanns mellan tomterna och Wimmerström lät bygga till huset från 1896 så att det bands samman med huset från 1790-talet.

Huset som byggdes 1790 är timrat. Redan när det byggdes var det två våningar högt. I mitten av 1800-talet reveterades huset och fasaden mot Storgatan fick sin indelning med slätputsade våningsband och pilastrar.  Fasaden är målad i gulbeigt med omfattningar kring fönster och dörrar, våningsband och pilastrar i vitt. Taket är ett brutet mansardtak som är belagt med tvåkupigt tegel med undantag av takfallet mot öster som är belagt med plåt.

Interiört har huset en för tiden modern sexdelad-plan, ibland kallad salsplan. Den här typen av plan hade man börjat använda när man byggde mera ståndsmässiga byggnader som herrgårdar och prästgårdar under 1700-talet. Under 1800-talet byggdes även många bondgårdars huvudbyggnad på det sättet. Rummen ligger i två rader varav den ena raden är bredare än den andra. I den bredare raden, mitt i huset ligger salen, som är husets paradrum. På var sida om salen ligger två kammare och i mitten av den smalare rumsraden entrén.

Huset från 1790-talet har en liten avvikelse från den typiska sexdelade planen genom att entrén delades i två mindre rum. Man har också gjort ett trapphus som en halvcylindrisk utbyggnad på husets gårdssida. I bottenvåningen har man under åren ändrat rumsindelningen efter verksamhetens behov.  Även på andra våningen har huset en sexdelad-plan. Här är planen helt bevarad. På andra våningen finns Stina Wimmerströms hem bevarat som man kan besöka.

Trots ombyggnader finns det många ursprungliga byggnadsdetaljer bevarade i huset, till exempel kakelugnar, bröstpaneler, fönster och dörrfoder samt alkovindelningen.

Man tror att även gårdshuset byggdes på 1790-talet. I en beskrivning från 1828 sägs att det finns en två våningar hög timmerbyggnad med tak av brädor och näver och torv under. I husets bottenvåning fanns brygghus och bodar. På andra våningen fanns en kammare och två loft. Idag används huset som utställningslokal, förråd och här finns toalett för caféets gäster.

Ursprungligen har husets timmerstomme utgjort dess fasader men mot söder och väster har väggarna i senare tid klätts med locklistpanel. Fasaderna är idag målade med röd slamfärg. Fönster och dörrar är målade i grönt eller grått och omfattningar i svart. Uthus av det här slaget målades ofta med röd slamfärg under 1800-talet men färgsättningen i grönt, grått och svart har tillkommit i senare tid. Innan dörrarna målades kläddes de med den mönsterpanel de har idag. Även dekorationerna ovanför stora husets ytterdörr har satts på plats under Stina och Bertils tid liksom de smidda grindarna som kommer från gamla Posthuset i Västervik. Huset har ett sadeltak som är belagt med enkupigt lertegel.

Huset som byggdes 1896 är format som ett L- med den längsta sidan mot Brunnsgatan. Entré fanns mot korsningen Storgatan-Brunnsgatan. Huset ritades av Västerviks stads förste stadsarkitekt Hans Anderberg. I samband med tillbyggnaden av huset 1905 byggdes entrén på med ett torn så att huset fick det utseende det har idag.

Som huset från 1790-talet är denna del av fastigheten också en timrad byggnad. Huset har en huggen granitgrund. Redan när det byggdes reveterades fasaden och fick sin utformning med spritputsade partier och slätputsade våningsband samt omfattningar kring fönster, dörrar och hörn. De spritputsade partierna är målade i en ljust röd kulör medan de slätputsade partierna är vita. Taket är ett sadeltak belagt med gråmålad plåt.

Huset är två våningar högt. På båda våningarna ligger rummen i fil. Bottenvåningen var då huset byggdes affärslokal och är så än idag. På övervåningen fanns förråd och här är idag kontor. På båda våningsplanen och på vinden finns detaljer som fönster- och dörrfoder, golv- och taklister samt kakelugnar bevarade från tiden då huset byggdes. En stor del av rumsindelningen har dock förändrats för olika verksamheters behov. Är man uppmärksam kan man dock se spåren efter var väggar tidigare har funnits.

Glappet mellan husen från 1790-talet och 1896 byggdes igen 1905. Planket som hade skilt tomterna 23 och 24 åt togs bort och de träd som man kan skymta på bilder från före 1905 höggs ner. Huset från 1896 fick en tillbyggnad som var byggd på samma sätt och med samma putsade utformning som den äldre delen. Fasaden mot Storgatan förhöjdes genom en frontespis. Vyn mot Storgatan var viktig. Frontespisens takform har en mjuk sväng och fasadens puts har en sirlig dekor för att förhöja byggnadens utseende.

Innergården är idag belagd med kullersten. I kullerstenen finns markerade gångstråk som är belagda med storgatsten. Även ränndalerna utmed husen är satta med smågatsten och skålformade för att hjälpa till att leda bort regnvatten.

På gården finns också några mindre planteringsytor som avgränsas av huggen kalksten. De syns inte på äldre fotografier och deras utformning visar att de tillkommit i senare tid.

Även de svartmålade grindarna och lyktstolpen är senare företeelser som kommit till gården genom Stina Wimmerström och Bert Knutström.

Vill du se föremål som funnits i Wimmerströms konditori kan du besöka  digitalt museum  på Kalmar läns museum.

Vill du veta mer om Wimmerströmska gården besök dess  hemsida .